För sista gången...

I fredags hade jag den allra sista lektionen med mina elever. Det kändes jätte sorgligt. Det har varit en omtumlande termin med många problem i början. Men när vi till slut fann varandra och hamnade på rätt köl så kunde vi styra kosan i den riktning vi ville. Från att ha varit en stökig klass med många IG:n var sammanhållningen stark och inte ett IG så långt ögat såg när vi passerade mållinjen. Jag är jätte stolt över mina elever och allt de presterat och kämpat för. De skrev underbara utvärderingar. Några tyckte att jag var den bästa läraren på skolan och jag fick en stor applåd innan vi skildes åt. Jag kunde inte låta bli att få en tår i ögat. Jag är också jätte stolt över mig själv och den utveckling jag gjort denna termin. Nu börjar jag se mig själv som en lärare och tro på att jag faktiskt klarar av det. Steget från skolbänken och ut i verkligheten kändes så enormt stort. Överföra teorin till praktiken. Men nu ser jag fram emot att bli färdig med min lärarutbildning och få ta mig an nya utmaningar. Bara ett år kvar sen tar jag klivet ut i verkligheten för gott. Förhoppningsvis kommer jag få chansen att vikariera mera nästa läsår för att öva mig ytterligare innan jag står helt på egna ben.