Söndag hos familjen snuva

Söndag hos familjen snuva. Japp, nästan hela familjen är snuviga dock relativt pigga. Som vanligt var vi uppe med tuppen, där familjens överhuvud vaknade allra först vid femsnåret. Annars brukar det vara någon av småkillarna som vaknar först. Mamman, dvs jag, var den som kravlade sig upp sist. Kanske för att jag också var vaken längst igår (detta sker typ en gång vart tionde år). På programmet idag står städning och lite röjande hemma. Mannen bakar. Efter lunch tänkte vi styra kosan till badhuset och ta med en av Olivers kompisar. Långkok, dvs en gryta, förmodligen ett nytt recept står också på dagordningen. Ikväll behöver jag lägga en stund på lite rättning och planering inför veckan som kommer. Regnet står som spön i backen och det är kallt som attan. Men jag måste erkänna att jag älskar denna tid på året. Hösten är min favoritårstid, det är jag och det är då som jag trivs allra bäst. Jag skulle gärna vilja snöra på mig löparskorna och ta en runda i eftermiddag men jag får nog avvakta tills imorgon och hoppas på att snuvan då är borta. Nej, nu kan jag inte sitta här och lata mig längre. Önskar er er underbar söndag!

Bilder

Härliga höst!

 Blommor från trädgården.

Härligt och underbart med fredag. Hösten har visat sig från sin allra bästa sida hela veckan med strålande solsken och nästan sommarvärme. Tänk vad lite sol kan göra för humöret och energin! Igår gick jag hem från jobbet strax efter lunch, illamående, yr och frusen. Jag kröp ner i sängen direkt när jag kom hem och sov hela eftermiddagen och kvällen. Idag blev jag hemma från jobbet, fortfarande illamående och yr och sov hela förmiddagen. Nu känns det lite bättre. Antingen är det något virus som går eller så är jag helt enkelt utmattad efter ett stressigt och tungt år. Vi har inga planer alls i helgen förutom att bara ta det lugnt, kanske plocka lite svamp eller pyssla i trädgården. Härom kvällen lagade jag en super god potatis- och purjolökssoppa. Den var enkel att göra och smakade perfekt i höstmörkret. Hösten är soppornas tid för mig. Tänkte försöka prova att göra lite nya soppor än de man alltid svänger ihop. Nästa på tur är en trattkantarellsoppa efter ett recept jag har fått av svågern Fredrik. Delar med mig av receptet på potatis- och purjolökssoppan. Det ursprungliga receptet kommer från Bonniers kokbok och sedan har jag ändrat om lite så att det ska passa vår smak. Hoppas ni får en underbar helg!

Potatis- och purjolökssoppa

4 personer

• 1 gul lök
• 2 purjolökar
• 2 msk smör
• 1 1/2 liter vatten
• 1-2 tärningar grönsaksbuljong
• 7-8 medelstora potatisar
• salt, vitpeppar
• 1 dl grädde  

1. Skala löken och hacka den. Slitsa upp purjolökarna och skölj dem ordentligt under rinnande vatten. Strimla purjolöken tunt.  Ta undan 1 dl av purjolöken och ställ undan tills vidare.
2. Fräs resten av purjolöken och den gula löken i smöret i en rymlig kastrull. Värmen ska vara så låg att löken inte tar färg, den ska bara bli genomskinlig. Slå på vattnet och lägg i buljongen. Ställ undan kastrullen.
3. Skala potatisen och skär i lagom stora bitar. Lägg i bitarna i soppan. Koka upp och låt koka ca 30 minuter eller tills potatisen är lagom mjuk. 
4. Blanda ner grädden i soppan och strö över resten av purjolöken. Soppan är klar att servera! Serveras gärna med bröd, smör och ost till.  

Spännande värre!

 Bilder

Ibland känns det som om livet står still, man får känslan av att man står och stampar på samma ställe. Och vips så säger det bara pang och det händer massor, utan att man riktigt har fattat hur. Ungefär så har det varit för oss. Inte så att vi har varit missnöjda med våra liv, snarare tvärtom. Men här har det hänt stora saker kan ni tro. På bara ett par dagar. Först fick jag nytt jobb, hann vara arbetslös en vecka ungefär. I augusti börjar jag arbeta här i stan igen, på en gymnasieskola (känns lite pirrigt att återvända till gymnasiet, var ju ett par år sedan sist). Jag ska undervisa i historia och samhällskunskap. Anställningen är ett år till att börja med och faller allt väl ut kan den övergå till en fast tjänst. Känns skönt att ha klart med jobb så snabbt, nu kan jag slappna av och njuta ordentligt av semestern. Dagen efter att jag hade fått nytt jobb slog vi till och köpte hus! Vi vann budgivningen så nu har vi äntligen gått och blivit med hus. Man har en föreställning om hur det ska gå till när man köper hus men det blir aldrig som man har tänkt sig. Nu sa det bara pang och vips så var man husägare. Det ska bli sååååå skönt att flytta (inflyttning är redan 1 september) och slippa att bo så trångt. Huset är en enplanare med tre sovrum, allrum, vardagsrum, kök, badrum, toalett och tvättstuga. I garagebyggnaden finns ett hobbyrum, och en relaxdel med bastu, toalett, dusch och ett rum (som man kan ha till gästrum eller blivande tonårsrum), tomten är jätte fin och gränsar på baksidan till skogen. Huset ligger nära både dagis och skola och det tar bara 15-20 minuter att cykla in till centrum. Som ni hör har vi en spännande höst till mötes. Efter den tunga och jobbiga våren känns det som om det är precis vad vi behöver. Som de säger; efter regn kommer solsken!

Trees...

Trädet

Vad skulleman ta sig till

om man inte hade

ett träd att luta sig emot

när man är trött.

Ett träd att gömma sig under

när man är ledsen.

Ett träd att söka skydd under

när livets stormar rasar.

Ett träd att svalka sig under

när solen är het och bränner.

Ett träd att sitta under

och njuta av fågelsång.

Vad skulle man ta sig till

om det inte fanns träd?

Var rädd om träden!

Bilder: Privata (Made by Dila) 
Dikt: Wilhelmina Schedin

Fredag!

Tänk att det redan är fredag igen! Ibland undrar man vart veckan har tagit vägen. Den bara rusar förbi. Denna vecka har vi haft flera underbara höstdagar med solsken och frisk luft och jag har njutit av varenda sekund. Jag har kommit på att hösten nog är min "blommningstid" då jag blomstrar som allra mest. Jag gillar sommaren också men eftersom jag är så ljus i skinnet så har jag alltid fått hålla mig mest i skuggan och inte kunnat njuta till 100 % av solen (vilket i för sig är bra ur hälsosynpunkt). Jag gillar också värmen och de ljusa dagarna och nätterna. Men det är allt något speciellt med hösten. I lördags när vi var på Elsas dop blev Hilmer lite kinkig i kyrkan så jag gick ut med honom. Kyrkan ligger på en höjd och nedanför breder åkermark ut sig. De stora ekarna runt kyrkan och kyrkogården brann av gult, rött och orange i solskenet och rätt som det är kraxar det till i luften ovanför mig och över mitt huvud kommer en hel svärm av kanadagäss flygande i v-formation. Det var alldeles magiskt! Att kylan kommer och att mörkret sänker sig över oss gör mig inget. Då får jag boa in mig och tända massor av ljus. Denna tid fram till nyår är jätte mysig. Däremot har jag svårt för den kalla sega vintern efter nyåret. Den segar sig fram tills våren knackar på dörren och då blir jag pigg och glad igen. Jag undrar vad det är som gör vilken årstid man gillar mest, om det har någonting att göra med när man fyller år? Jag fyller år den 2:a november så det kanske har något med det att göra att jag gillar hösten så mycket. Vem vet? Vad tror ni? Appropå födelsedagar så är det inte så långt kvar till min 34:e. Numera så är födelsedagsfirandet inte lika speciellt som när man var yngre och gudskelov så har åldersnojjan försvunnit. Även om jag ibland kan undra var åren har tagit vägen och kan häpna över att jag numera är tvåbarnsmamma. Allt som har hänt i mitt liv, både positiva och negativa händelser, har format mig till den jag är. Nu börjar jag någonstans känna att jag har landat i den person som jag är idag, även om jag hela tiden försöker att utvecklas. Jag har två underbara barn och en fantastisk sambo som jag älskar över allt annat, jag har hittat min yrkesprofession som jag trivs i och jag har underbara människor i vänner och familj runt omkring mig. Så för en gångs skull är jag inte stressad nu när min födelsedag närmar sig med stormsteg. Oliver har lovat att hjälpa mig att baka och vi har redan bestämt vad vi ska trolla fram. Däremot tycker jag det är svårt när folk runt mig frågar vad jag önskar mig i present. Det viktigaste är ju att jag och alla mina nära och kära får vara friska och må bra. När det kommer till materiella ting så har jag nästan allt jag vill ha. Men måste jag säga något så gärna ett par varma tofflor till mina kalla fötter, presentkort på Åhlens (finns både fina saker och kläder), böcker (går aldrig att få för mycket av), ett par nya löparskor (mina är över 10 år gamla och börjar bli rejält utslitna) eller presentkort i någon klädaffär som kanske Lindex, H&M eller Elin Maria Boutique (som småbarnsmamma handlas det inte speciellt mycket kläder och nu när kroppen börjar sätta sig igen är det nya storlekar som krävs!). Men som sagt, det viktigaste är inte matriella ting för när det väl kommer till kritan så är det våra nära och kära som spelar roll. Idag är det redan fredag. Oliver slutade tidigt och när han kom hem från skolan bakade vi våra goda kladdkaksmuffins som vi ska njuta av ikväll. När Andreas slutar jobbet ska vi åka och storhandla och sedan blir det fredagsmys för hela slanten. God mat, ett inspelat avsnitt av naturprogrammet Life (SVT) som Oliver älskar och så lite Idol. Imorgon är det dags för dop igen i samma kyrka som förra helgen. Nu är det min vän Linda B:s son Lukas som ska döpas. Efter dopet bär det av till svärföräldrarna för lite lantluft.
Hoppas ni alla får en underbar helg! Och vilken "blommningstid" har ni?

Bild 1: Privat (Made by Dila)
Bild 2: www.weheartit.com

A brand new day...

 Bild: www.weheartit.com

Här sitter jag med min kopp te och knaprar pepparkakor. Klockan är halv elva och jag har redan hunnit äta frukost, duscha, göra mig i ordning, diska, titta på när fastighetsskötaren rensade vår golvbrunn i duschen (det var totalstopp och ja, jag var den skyldiga. Mitt hår!), vikt undan rentvätt, bäddat och plockat undan. Känner mig som en riktig husmor. Idag har vi ingenting inbokat vilket är jätte skönt. Gårdagen ägnades åt storstädning, sortering och tvätt hela dagen, från klockan åtta på morgonen till sex på kvällen med ett kort avbrott för hämtning av Oliver i skolan. Kroknade redan klockan nio. Så idag blir det soft för hela slanten. Kanske plockar jag fram min kappa och tar tag i fodret, eller inte. Vi får se. Igår när jag gick och hämtade Oliver i skolan och solen strålade ikapp med härliga färger på träden, så fick jag ett sådant där härligt lyckorus. Jag älskar den här årstiden, är en riktig höstmänniska. Och speciellt soliga och friska dagar. I en trädgård som jag passerade stod en gammal dam och krattade löv för glatta livet och vi log mot varandra. I parken mötte jag en annan dam med en söt liten hund som busade runt i löven, vi log också mot varandra. Lycka! Vad det är härligt med dessa dagar när alla människor runt omkring en ler och verkar sväva runt på moln. Tänk vad ett leende kan göra! Idag började morgonen med regn och tunga gråa moln men har nu tvingats undan av en strålande sol och frisk blåst.  
Hoppas denna dag också för massor med glädje med sig!!!

Hösttavlor

Igår var Oliver och jag ute och plockade massor av fina höstlöv. Jag tänkte nämligen att vi skulle göra fina hösttavlor att ge bort till farmor och farfar med flera. Så idag när jag var på väg hem från skolan smet jag in på bokhandlen och köpte papper i olika färger, klister och glitter i guld, silver, rött och grönt. Nu skulle det hem och pysslas. Men när vi kom hem från dagis och jag frågade Oliver om vi skulle göra våra hösttavlor så tittade han på mig och sa; inte nu mamma, jag orkar inte. En annan gång. Sen försvann han in till sina leksaker. Det fick jag för att jag försökte vara en duktig mamma. Istället fick jag ta tag i den återkommande veckostädningen. Åh, vad roligt! Nu har vi i alla fall bestämt att vi ska göra våra tavlor efter dagis imorgon. Vi får väl se hur det går....

Kantareller i massor

Helgen som var åkte jag, Andreas och Oliver ut till mina svärföräldrar i Julita för lite avkoppling och trevlig samvaro. Eftersom helgen bjöd på ett strålande väder tog vi på oss gummistövlarna och gav oss ut i skogen för lite svampplockning. Och som vi hittade svamp. Kantareller i massor, mest trattisar men även gula. Ju mer svamp vi hittade desto mer kände jag den där tävlingslustan komma. Inte så mycket att jag jämförde mig med de andra utan mer som en "frosserikänsla". Jag ville bara ha mer och mer och mer och mer..... Hade det inte varit för att Oliver till slut tröttnade så hade jag nog gått där fortfarande...