In memory...

 Min älskade morfar.

5 november 2000. En dag jag aldrig glömmer. Jag befann mig på andra sidan jordklotet, i Sydney. Det var mitt i natten och plötsligt ringer min telefon. Det jag hörde fick mitt blod att frysa till is, tiden stannade upp. Jag befann mig i ett vakuum. Min älskade, underbara och goa morfar fanns inte mer. Borta. Jag hade pratat med honom i telefon bara någon dag innan. Vi hade pratat om att jag snart hade lov och skulle komma hem. Han hade lovat mig att göra sina sjukgymnastikövningar enligt doktorns ordination. Lovat mig att inte försvinna, att vänta tills jag kom hem. Jag visste att morfar inte mådde bra. Han hade haft två hjärtattacker på kort tid men var nu på bättringsvägen. Jag kan fortfarande komma ihåg den där isande känslan när jag fick samtalet. När jag väl insåg vidden av vad som hade hänt kom känslan av vanmakt. Här satt jag på andra sidan jorden och kunde inte göra någonting. Jag ville hem, hem till mina nära och kära. Hem till mamma, ville känna hennes armar omkring mig, ville att hon skulle trösta och berätta att det bara var en mardröm. Hem till mormor, krama henne, finnas där för henne.

Min underbara och envisa morfar. En typisk norrlänning. Från Svartbyn. Envis och tystlåten men full av så mycket kärlek. Jag stod min morfar nära. Vi hade ett speciellt band mellan oss. Jag var hans Drutten. Han hade haft ont i hjärtat i flera år men aldrig sagt något. Med facit i handen kan jag se tecknen. Bristen på ork, andfåddheten. Hans envishet gick så långt att han själv körde bil upp till akuten efter den första hjärtattacken. Inte skulle han ringa efter ambulans. Och mormor var en usel bilförare så inte kunde han låta henne köra.

Jag tillbringade en stor del av min uppväxt hos min mormor och morfar. Något jag fortsatte med också  i vuxen ålder. Jag älskade att vakna där och höra radion som spelade i köket. När jag var riktigt liten sov jag mellan mormor och morfar. Det hände fler än en gång att jag fäktats så mycket i sömnen att morfar fått gå och lägga sig på soffan. Morfar och jag som åt bruna bönor och fläsk tillsammans. Det var vår grej. Morfar som lät mig och min kusin Kim fläta massor av flätor i hans hår. Som lät oss bygga koja i hans älskade körsbärsträd. Som ojade sig när vi klippte sönder mormors lakan när vi lekte spöken. Som var helt slut efter att han hade sett efter oss. Morfar som kom hem till mig när jag flyttat hemifrån med kassar fyllda av mat. Han ville vara säker på att jag klarade mig. Morfar som på mitt kalas stod och vispade grädde för hand. Dagen efter åkte han och köpte en elvisp åt mig. Jag kan fortsätta i en oändlighet...

Jag minns fortfarande den där sista kramen på garageuppfarten när jag var där för att säga hejdå inför mitt Australienäventyr. I fredags var det tio år sedan morfar gick bort och jag saknar honom lika mycket än idag. Jag bär hans minne inom mig och jag vet att han sitter på ett moln och kikar ner och ser vad vi har för oss här nere. Han är med mig hela tiden. Jag önskar att han hade fått träffa mina barn, att de hade fått lära känna sin gammelmorfar. För han var en underbar människa.  

Morfar, jag älskar dig så! Vi ses i Nangijala!

 

 

Bilder 1: Privat (Made by Dila)

Bild 2-5: www.weheartit.com 

Regn, regn, regn...

 Idag har det regnat konstant hela dagen. Himlen är grå, grå och grå. Tur att träden lyser upp lite med sina vackra nyanser i gult, orange och rött. I morse var jag iväg och klippte mig vilket var välbehövligt. Passade också på att köpa lite inpackning till mitt torra hår. Annars har det varit lugnt idag. Skulle ha haft en fikadate med svägerskan men den blev inställd på grund av regn. Sitter och kollar igenom alla foton som ligger i datorn. Tänkte beställa några att rama in, framför allt foton från Hilmers första halvår. Häromdagen var Andreas duktig och backupade alla våra foton i fall någon av datorerna skulle krascha. Det skulle vara jätte tråkigt om alla foton försvann. Känner för att dra igång något nytt projekt men kan inte riktigt bestämma mig för vad jag vill göra. Måla en ny tavla (har duk, färger och idé klart), ett nytt syprojekt, slipa min gamla skolbänk och måla den vit eller ta tag i min kappa som jag köpte i Milano för ett par år sedan och som behöver nytt foder.... Vet inte riktigt, jag får nog fundera ett tag till. Men det passar bra att dra igång nya projekt denna årstid när regnet faller utanför och man helst vill stanna inne.
Har ni några roliga höstprojekt på gång?

Mitt senaste målarprojekt. En tavla i vitt, svart och silver med motiv av Golden Gatebron i San Fransisco, Petronas Twin towers i Kuala Lumpur, Operahuset i Sydney, Eiffeltornet i Paris, Jesusstatyn i Rio de Janeiro, Colosseum i Rom och Frihetsgudinnan i New York. Jag är ganska nöjd med tavlan även om den inte blev riktigt som jag hade tänkt det från början. Nu ska jag bara köpa en tillräckligt bred tavellist och sedan komma på var den ska få stå.

En rolig sak som jag upptäckte när jag valde dessa motiv var att Jesusstatyn (Christo Redentor) i Rio står på ett fundament gjort av betong från Limhamn i Malmö och att delar av monumentet är byggt av Skånska cement. Operahuset i Sydney är täckt av 1056000 vita kakelplattor tillverkade av svenskt klinker med lera bruten i trakten kring Ekeby i Skåne av Höganäs AB. Arkitekten (Joseph Baermann Strauss) som har ritat Golden Gatebron har också ritat järnvägsbron över Trollhäte kanal i Vänersborg. Petronas Twin Towers I Kuala Lumpur har en stomme i huvudsakligen betong men stålet i byggnaden är svensktillverkat. Roligt eller hur?

Bild 1-3: www.weheartit.com
Bild 4-6: Privata (Made by Dila)

My favorite colour is....BLUE

Bilder: www.wehaertit.com

Ceasar...

Igår kväll var vi hembjudna till Linus, Marika och lilla Elsa för lite fredagsmys. Oliver hade följt med farmor och farfar hem till Julita så det var bara jag, Andreas och Hilmer som knallade iväg i höstmörkret. Kvällen blev supermysig och det bjöds på mumsig Ceasarsallad och vitlöksbröd, Idol och trevligt småprat. När klockan närmade sig tolv var det dags att knalla hemåt och både mössan och fingervantarna åkte på då det var riktigt kyligt ute. Det märks att hösten är här på allvar nu, temperaturen har sjunkit rejält och vi har haft frost ute de sista två nätterna. Sommarkläderna är nedpackade och uppburna på vinden i väntan på varmare tider.

 Bild: www.smh.com/au

Ceasarsallad är riktigt gott och något som jag bara ätit tre gånger i mitt liv. Första gången jag åt denna sallad var på Kingsford Smith International Airport i Sydney, Australien. Jag bodde i Sydney och pluggade turism, nu var jag på väg hem till min morfars begravning. När jag kom till flygplatsen och skulle checka in fick jag reda på att flyget var försenat på grund av tekniska problem. I väntan på avgång fick alla resenärer en voucher till restaurangen då det skulle ta ett par timmar att åtgärda felet. Jag började prata med en tysk man i 45 års åldern som också skulle med samma flyg. Tillsammans tillbringade vi de fem timmar vi fick vänta på avgång, tid som vi spenderade i restaurangen. Detta var första gången jag åt Ceasarsallad och jag kommer ihåg hur gott jag tyckte det var. Tysken och jag hade sällskap ända till London (via Hongkong) innan jag fortsatte till Stockholm och han till Frankfurt. Jag fick veta att han arbetat på ett telecomföretag i Sydney ett par månader och nu skulle hem till sin fru och sina barn i Frankfurt. Ett kort möte, intressant, livsöden, ett hej då i London och sen aldrig mer. Tänk vad fascinerande det är med alla tillfälliga möten man gör i sitt liv, människor man träffar för ett kort ögonblick för att aldrig ses igen. Men ändå finns dessa möten kvar i ens inre som ett suddigt minne.

 Bild: www.fridays.se

Andra gången jag åt Ceasarsallad var på TGI Friday´s i Kungsträdgården i Stockholm. Jag, Andreas och svärmor hade tagit tåget upp för att gå på Kungliga operan och se La Traviata. I väntan på att föreställning skulle börja passade vi på att äta på Friday´s. Salladen smälte i munnen; krispig sallad, knaprig bacon, kryddig kyckling, krutonger och den härliga sältan i dressingen. Mmmm, vad gott! Sen vidare till operan. En härlig föreställning på italienska, guld och rött, vin i pausen, alla finklädda människor, spanande efter kändisar... Tröttheten som satte in på tåget hem med huvudet fullt av underbara upplevelser.

Tredje gången jag åt Ceasarsallad var alltså igår och jag måste säga att bror min gjorde en jätte smarrig sallad. Så god att jag måste kräva honom på receptet och försöka göra salladen själv...

Franska drömmar

Sommaren mellan 8.an och 9.an bilade jag med med kusin Linn och hennes föräldrar ner till Torrevieja i Spanien. På vägen dit stannade vi två dygn i Paris för lite sightseeing och shopping. Där föddes min och Linns gemensamma franska dröm. När vi blev stora skulle vi flytta till Paris och arbeta som journalister på någon tidning och tillsammans skulle vi bo i en mysig vindsvåning. Det skulle finnas ett cafe´i närheten där vi kunde föra intellektuella diskussioner (vad det nu är?) med våra vänner och bekanta. Allt detta i ett rosa skimmer. Ett första steg för mig på vägen dit var att börja läsa franska på gymnasiet vilket jag också gjorde. Skriva hade jag gjort sedan jag var liten, nu blev det på en skrivmaskin jag fick av en annan moster. Anledningen att jag drog mig till minnes denna barndomsdröm var att jag i fredags fastnade framför Travel Channel där det var ett reportage från Paris. Nu kan man ju undra hur det gick med denna franska dröm? Franskan på gymnasiet blev ingen hit. Slutbetyget blev en 1.a! Och någonstans där på vägen försvann min dröm om Paris och ersattes av andra, ännu mer fantastiska, drömmar. Linn åkte iväg till Frankrike i ett år för att lära sig bättre franska. Sen tog det stopp och hon satsade på dansen istället. Men visst är det härligt med drömmar! Eller vad säger ni?

Sydney, jag saknar dig....

I går när jag var lite deppig satt jag vid datorn och tittade på bilder på www.resedagboken.se. Naturligtvis hittade jag jätte fina bilder från mitt gamla hem Sydney. Det är så otroligt vackert där och jag längtar verkligen tillbaka. Sydney måste verkligen vara en av världens vackraste städer. Ni som inte har varit där, jag rekommenderar er verkligen att åka dit. Visst kostar det en del pengar och man behöver gott om dit (med tanke på hur lång tid man får avsätta för flygresan) men det är det värt.
Sydney, I love you!!!!!!