På äventyr

 Mellomys

 Fina Linda R

The girls

Förra helgen var jag iväg på äventyr. Efter lite hemlighetsmakeri och smusslande satte jag mig på Lördagen på tåget mot Örebro. En kopp kaffe och soligt väder gjorde att humöret var på topp. Där väntade Linda T som kom och mötte mig på tågstationen. Vi åkte hem till henne och förberedde maten inför kvällen och gjorde oss iordning. Vid sextiden kom resten av tjejgänget; Karin, Anna, Annika och sist men inte minst min bästa vän Linda R. Jag hade gömt mig på övervåningen och när jag kom ner för trappan så kan man lugnt säga att det var en del förvånande miner. Allra mest chockad var Linda. Hon stirrade säkert i en minut innan hon brast ut; "Vad gör du här?". Det blev en jättemysig kväll med finalen av Melodifestivalen och sedan utgång. Vi hamnade på Harry´s och slog klackarna i taket och pratade natten lång. Jag sov över hos Linda T och på söndagsförmiddagen kom Linda R och lilla Nils och hämtade mig. Söndagen tillbringades sedan hemma hos Linda och Henrik och mina underbara gudsöner Nils och Ralf. Söndag kväll var jag tillbaka hemma igen och mer än nöjd med mitt äventyr.


På Lördagen var det också två år sedan pappa gick bort. På något konstigt vis känns det både som nyss men också som en evighet sedan. Oavsett om man vill eller inte fortsätter livet på i sakta mak och man tror någonstans att det ska kännas lite lättare. Men det gör det inte även om man lär sig att leva med saknaden så kan den när som helst slå till med full kraft. Vi pratar mycket om pappa vilket gör minnena levande och sorgen lite lättare att bära.

 Älskade pappa

Den här helgen har varit betydligt lugnare än förra. Idag har vi varit och fikat hos mamma och jag har passat på att kramas med mina bröder Max och Olle. Morbröderna är populära hos Oliver och Hilmer så det blev en del busande och bollsparkande. Resten av helgen kommer att fortsätta i samma tecken vilket är välbehövligt. De två närmaste veckorna väntar omdömesskrivning och utvecklingssamtal innan det är dags för påsklov.

Bilder: Privata (Made by Dila)

Total urladdning

Fredag kväll och årets andra löprunda. Idag gick det otroligt bra att springa. Det var alldeles stjärnklart ute och lagom kallt. Det kändes som om jag flög fram över asfalten och som om jag hade kunnat springa hur långt som helst. Att springa är så otroligt skönt och det perfekta sättet att rensa tankarna och stressa av. Man är i total harmoni när man är klar.

Idag var Oliver och jag ner på stan (vi lämnade Hilmer hos mamma) och fick en och en halv timme för oss själva. Vi var in på Panduro och handlade lite akrylfärg, duk, penslar, lim, papper och lack. Oliver älskar att pyssla och måla och jag har en idé till en ny tavla som innefattar citroner i akryl på duk och lite bilder runt omkring. Låter det förvirrat? Jag lovar att återkomma med det färdiga resultatet. Hoppas bara det motsvarar bilden jag har inne i mitt huvud. Vi hann också med en tur till biblioteket och en fika hos mamma innan vi tog en skön promenad i solskenet hem. Nu väntar fredagsmys med familjen och ja, jag har slagit upp ett glas vitt. 

Happy Friday!

Bilder

Learning by doing

I fredags var min söta kusin Moa här. Hon läser foto och är jätte duktig så jag hade övertalat henne att hjälpa mig att bli bättre på att fotografera och framför allt lära mig att ställa in vår kamera (och inte bara köra på auto jämt). Som grädde på moset fick jag låna hennes stora objektiv vilket gjorde det ännu roligare. Vi gick upp i skogen här bakom huset och var ute en timme och knäppte, justerade, knäppte, justerade... Det var hur skoj som helst. När vi kom tillbaka in i värmen igen unnade vi oss kaffe och varm choklad.

Söta, fina, underbara Moa

Bilder: Privata (Made by Dila)

Gott Nytt År! Happy New Year! Tanti auguri per felice Anno Nuovo!

Årets sista dag. Snart tar 2012 slut och 2013 tar vid. Här har vi än så länge ett lugnt nyår och så kommer det att förbli. Andreas är iväg och spelar badmintonturnering och jag och barnen är hemma och tar det lugnt. Hilmer är fortfarande inte helt pigg så vi kommer att fira nyårsafton här hemma bara vi. Och jag måste erkänna att det faktiskt känns jätte skönt. Vi har i alla fall hunnit med en sväng upp i skogen och letat efter älgarna. Tyvärr hade de gömt sig men vi såg älgspår, älgbajs och märken i snön där de har legat och vilat. Både Oliver och Hilmer tyckte att det var spännande. När Andreas kommer hem sen ska vi fixa lite mat och nyårsmys och vänta in tolvslaget. Vi får se om barnen orkar hålla sig vakna ända fram. Önskar er alla en magisk nyårsafton. 

GOTT NYTT ÅR!

Bilder

God Jul, Merry Christmas, Buon Natale...

Och så var den här igen. Julen, som vi har väntat på hela december. Jag måste säga att julstöket anno 2012 har varit väldigt stressfritt och så där behagligt skönt som det ska vara. Man lär sig mer och mer vad som egentligen är viktigt här i livet och därefter väljer man också sina prioriteringar. Vi har bestämt inför denna jul att julklappar köper vi bara till de minsta barnen. I min familj och släkt har vi nästan alla födelsedagar i november, december och januari och därför känns det så onödigt att stressa (och ha råd) med en massa julklappar också då vi är ganska många. Vi har istället prioriterat god mat och att få umgås och det känns som ett fantastiskt beslut.

Andreas och jag lämnade barnen hos mamma igår och gick ner på stan och fixade julklapparna. Vi köpte några få och sen har vi satt in pengar på deras sparkonton istället. Eftermiddagen och kvällen ägnades åt julstök som städning, klä granen, slå in paketen och Andreas lagade kalkon. Inatt klockan två vaknade jag av att granen välte. Snacka om att bli rädd. Tre gånger han den välta innan vi lyckades laga julgransfoten med några stenblock och knyta fast den i gardinstången. Envisa gran som ville tillbaka ut i skogen! Men nu kommer han ingenstans förrän "tjungondaknut".

Båda barnen sov till halvåtta i morse. Andreas bjöd på julfika med lussebullar och pepparkakor medan julmusiken ljöd i högtalarna. Efter det tittade vi på det sista avsnittet av årets julkalender som jag måste säga var otroligt bra. Både jag och barnen älskade den. Vi ska strax ta en promenad innan det är dags att förbereda för klanens ankomst. Vi ska fira julafton här hemma med min familj och släkt med knytis som vi brukar. Imorgon åker vi till Julita och firar jul med svärföräldrarna. Jag hoppas ni alla får en underbar och fin jul tillsammans med nära och kära. Var rädda om varandra. En alldeles särskild hälsning till min underbara vän Malin som har det tufft just nu. Du är en otrolig människa Malin, du kommer att fixa det här!

Merry Christmas!

Bilder

En söndag på playan

I söndags var vi i badhuset hela familjen, med oss fick vi också min kusin Moa. Det blev dock lite miss i planeringen då Hilmer somnade lagom vi satte oss i bilen och körde iväg. Men det löste vi smidigt genom att först ta en tur till Plantagen där vi inhandlade lite såjord, röda och vita tulpaner och så klart en julgran. På så sätt fick Hilmer 40 minuters sömn vilket gjorde att humöret sedan var på topp. Att åka till badhuset är något vi ofta gör på helgerna, så ofta att vi funderar på att köpa årskort. Hela familjen älskar att bada och båda killarna är riktiga vattendjur. Vi badar och plaskar, leker i vågorna, åker rutschkana (både den lilla och den stora), simmar in i den hemliga grottan, bubblar i bubbelpoolen och bastar. Och så behöver man lite korv med bröd också för att orka simma mera. När vi sedan är klara är vi helt slut, både stora och små. Att bada gör vi även ofta i veckorna fast då blir det i badkaret hemma förstås. Jag och småkillarna tränger oss ner i det varma vattnet och naturligtvis har vi badskum också, massor.

Bilder

Exhausted

Total avkoppling i badet

Totalt utmattad både fysiskt och psykiskt. Det är så jag känner mig när denna vecka går mot sitt slut. Fredagen var efterlängtad och jag kan säga att jag nästan sprang ut från jobbet när arbetsdagen var över. Vi är inne i en intensiv period på jobbet nu. Massor av rättning, omdömen som ska skrivas och sen dags för utvecklingssamtal. Jag har funderat ganska mycket på mitt yrkesval den senaste tiden. Inte så att jag har ångrat mitt val tvärtom utan mer hur det har förändrats under de år jag jobbat. Det är med sorg jag inser att jag lägger allt mindre tid på själva undervisningen och också planeringen, inte för att jag själv vill det utan för att det krävs att jag måste lägga så mycket tid på allt runtomkring. Jag saknar den där tiden åt själva "artisteriet" som man säger är så viktigt i läraryrket. Och jag vet inte om den nya läroplanen GY11 har underlättat mitt jobb heller. Men trots att jag ibland kan bli otroligt frustrerad att jag inte får ägna mig helhjärtat åt det som jag utbildade mig för så skulle jag inte ens för en dag vilja jobba med något annat. Jag älskar mina kollegor och mina underbara elever och jag kan ofta känna att jag faktiskt gör skillnad för någons liv och det är en otroligt häftig känsla.

Barnen är i Julita hos svärföräldrarna över helgen så när jag kom hem så gled jag ner i ett varmt bad och bara kopplade av. Där låg jag fortfarande när min andra hälft kom hem från jobbet. Gullig som han är så kom han in med ett glas rött till mig, dessutom fixade han en riktigt smarrig fredagsmiddag. I morgon bitti åker jag till Örebro med min kollega och vän A. Vi ska gå på stan och shoppa lite och hon ska bjuda mig på födelsedagslunch (japp, det är snart dags att lägga ytterligare ett år till räkningen). När vi är färdiga ska jag stanna kvar hos min bästa och äldsta vän Linda som bor i Örebro. Det ska bli otroligt skönt att få prata ikapp och så ska det bli kul att få träffa mina fina gudsöner. Det känns som om detta är precis vad jag behöver innan jobbstressen drar igång igen på måndag. Jag längtar tills om två veckor när alla omdömen är skrivna och alla utvecklingssamtal är avklarade. Nej, nu ska jag krypa i säng så att jag kommer upp imorgon bitti och inte missar tåget. Natti Natti!

Jag och Linda på skolavslutningen i 1:a klass. 

Nästa år firar vi 30 år som vänner. 

On the road...

Andreas

On the road. Det var vi igår, nästan hela dagen. Åtta timmar var vi på väg, inklusive två raster. Vart vi åkte? Till västkusten förstås och vår sommarpärla Skummeslövsstrand, strax norr om Båstad. Här har vi tillsammans med svärföräldrarna tillbringat sex härliga somrar. Första stopp blev som vanligt vid Brahehus med utsikt över Vättern och Visingsö. Det blev en lagom sträcka på två timmar, varav Hilmer sov en timme. Sen fick han springa av sig medan vi rastade och åt pastasallad som vi hade med till lunch. Passade också på  att handla lite polkagrisar och brända mandlar att smaska på i bilen.

Brahehus

Svärfar, Hilmer och Oliver

Sen blev det ytterligare två timmar i bilen innan nästa rast vid Boasjön, mellan Ljungby och Halmstad. Där blev det kaffe och äggmacka och kasta plums.

Boasjön

Vi var framme vid huset strax innan sex och då hade vi stannat vid ICA Maxi i Mellbystrand och handlat lite. Jag måste säga att det gick förvånansvärt bra att åka så långt med Hilmer. Förra året sov han mest i bilen men i år blev det bara två korta sovstunder. Det är tur att jag packade ner böcker och lite leksaker att underhålla vildingen med för att resan inte skulle bli så tråkig. 

Framme vid huset!

När vi packat in alla saker och bäddat sängarna tog vi en promenad ner till havet. Oj, vad det blåste. Hilmer sov var övetrött ville ner och springa tyckte att blåsten var otäck. Till slut somnade han i vagnen. Svärfar, Andreas och Oliver var modiga nog att ta ett kvällsdopp i det 17 gradiga vattnet. På vägen hem stannade vi vid en pizzeria och fick oss lite i magen. Klockan tio låg vi alla till sängs, trötta efter en lång dag på väg. 

Havet

Svärfar och Andreas på pizzerian

Som en blixt från klar himmel...

Eller nja, kanske inte riktigt men inte långt ifrån. Jag har varit duktig de senaste veckorna och varit ute och gått och "powerwalkat" men det har känts långt ifrån att komma igång och springa. Har man inte sprungit på typ 15 år så är tröskeln ganska hög och då spelar det ingen roll att man en gång i tiden spelat handboll och fotboll och tränat regelbundet fem, sex dagar i veckan. Men så i söndags hände något och ja det kanske var en blixt från klar himmel i alla fall. Jag tog med mig Oliver som cyklade och tänkte "powerwalka" men rätt som det var började mina ben att springa nästan av sig själv. Och jag måste säga att det gick betydligt lättare än vad jag trodde att det skulle göra. Det blev en två kilometer till slut. Sen har det bara gått av farten och jag har sprungit söndag, måndag, tisdag, torsdag och så i dag. Det har blivit mellan två och fyra kilometer varje gång, inte mycket men alltid en början. Det är underbart att bo här uppe i skogen där vi bor, det är alltid en massa människor, gamla som unga, som är ute och motionerar. Både på vägen utanför tomten och i spåret. Idag mötte jag världens sötaste farbror i spåret som såg ut att vara ca 80 år och som var ute och gick med sina stavar. Han hälsade så glatt båda gångerna vi möttes. Hoppas att min nya träningsinspiration och motivation håller i sig. För även om det känns tungt ibland så är det oerhört skönt efteråt.

Bilder: www.weheartit.com