Att inte hinna med

Nu är jag inne i en jätte stressig period igen och det känns jobbigt. Imorgon fyller jag år, 31 år, och med födelsedagar kommer alltid vissa förberedelser. Svärmor har kommit som en liten räddande ängel och erbjudit sig att baka kakor och kladdkaka med grädde och hallon. TACK underbara svärmor!!! Igår kväll bakade Andreas och jag bullar, eller rättare sagt; Andreas bakade och jag hjälpte till. Idag har Ullis och jag suttit och skrivit på examensarbetet. Jag har nyss vinkat av henne och ska strax springa till jobbet på demensboendet. Efter jobbet måste Andreas och jag åka och handla lite tills imorgon då det ska firas. Som tur är så är jag ledig imorgon vilket gör att jag (förhoppningsvis) hinner städa lägenheten som ser ut som ett bombnedslag. Egentligen var det tänkt att jag skulle åka på Syfestivalen i Sollentuna imorgon med Linda B men jag har insett att jag inte kommer att hinna detta. Därför måste jag ringa Linda B och meddela detta vilket känns jätte jobbigt eftersom jag vet att hon kommer att bli besviken. Det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten! Jag hade tänkt att ha mitt firande i helgen men alla kunde inte komma då så enda dagen som passar är på min födelsedag. Skulle också vilja hinna sy upp nya gardinerna och hänga upp Olivers tavlor på vägen... Känner mig smått panikslagen och önskar att jag vore en perfekt mamma, sambo, dotter, svärdotter, vän, kvinna etc som skulle hinna göra allt man borde. Tyvärr så kan jag inte ge mer än detta just nu.