Att utvecklas

Idag har jag varit på ett möte för lärarstudenter på min partnerskola (där man gör sin praktik under hela utbildningen). Detta möte hålls en gång per termin och är obligatoriskt. Jag var trött och inte speciellt motiverad när jag gick dit, men till min förvåning blev det ändå ganska trevligt. Först var det lite allmän information om skolan och vår praktik, till exempel vad som förväntas av oss, våra handledare, bedömning etc. Sedan fick vi sätta oss i grupper och svara på en enkät från partnerskolan. Det blev en intressant diskussion, framför allt på grund av att varje grupp bestod av lärarstudenter som kommit olika långt i sin utbildning. När jag sedan cyklade hem slog det mig, så här med drygt en termin kvar, att jag faktiskt har utvecklats. Nu tänker nog många att det är väl självklart att man utvecklas både som människa och i sin blivande yrkesroll efter 4,5 års studier. Självklart gör man det! Men när man är mitt uppe i allting så är det sällan man har tid (eller tar sig tid) att stanna upp och faktiskt fundera och känna efter. Det gjorde mig så oerhört glad att kunna se den enorma (enligt mig) utveckling som jag ändå gjort. Och jag är nog inte lika orolig längre för hur jag ska klara mig i min nya yrkesroll. Det kommer nog bli en bra lärare av mig också så småningom!!!