Saturday, January 10, 2009

Mörbultad och blåslagen

Bild: www.banverket.se

Igår i morse hände en sådan där sak som bara kan hända mig. Jag är på väg till jobbet, lite stressad som vanligt knallar jag på i raskt tempo med musik i öronen. När jag kommer till en järnvägsövergång hör jag svagt hur det börjar att plinga och ser att bommarna är på väg ner. Jag bestämmer mig för att springa så att jag ska hinna över. Istället så halkar jag till och ramlar rakt på ändan. Trots att det gör rejält ont i bak och ena knät rusar jag upp både generad över det som hänt men också stressad över att bommarna är på väg ner och att tåget snart kommer. Jag haltar vidare upp för backen och jag ser i ögonvrån hur varenda människa stirrar på mig. Pinsamt värre och klantigt men ej förvånande för att vara jag. På väg hem från jobbet är jag mörbultad men strosar hem i solskenet nöjd över att det är fredag. När jag går förbi järnvägsövergången ler jag för mig själv och tackar gudarna för att jag helskinnad klarar mig över denna gång. Femtio meter senare är det dock dags igen. Ännu en vurpa, ramlar på ändan och slår i andra skinkan. Jag kan inte låta bli att skratta för mig själv resten av vägen hem och möts av undrande blickar av de människor jag passerar. Resultatet av min fredagspromenad till och från jobbet blev en mörbultad och blåslagen rumpa och ett ömt knä....

5 comments:

Petra said...

Nää, fy så hemskt! Gör ont bara av att läsa...

Nu har jag förresten fått tummen ur och lagt till dig i min blogglista också!!!

Mia said...

Det var väl inte pinsamt, bara otäckt! Tänk om du stukat foten och inte kommit upp!
Lyssna på bommarna nästa gång.

Boken har jag precis börjat i men är redan fast. Annorlunda helt klart.

Kram Mia

Anonymous said...

Din stackare. Du får skaffa broddar. kram

Linda said...

Klant! Nä, skoja bara! Det kunde ju gått illa, tänk om du slagit i huvudet istället och tappat medvetandet och blivit liggande på spåret...ta lärdom av detta! Spring aldrig över när bommarna går ner.
Kram Linda

Fröken L said...

Petra: Japp, det gjorde ont. Åh, vad roligt. Gillar din blogg skarpt.

Mia: Både pinsamt och otäckt. Nästa gång ska jag absolut lyssna på bommarna. Ska nog köpa boken. Den verkar bra.

Fröken Isakson: Absolut broddar. Eller ett par andra stövlar när det är halt.

Linda R: Hoppas någon snäll medmänniska hade dragit bort mig från spåret om jag hade tuppat av. Jag ska stanna nästa gång, jag lovar.

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho