Tuesday, March 10, 2009

Sjukstuga

Bild: Privat (Made by Dila)

Nej, det blev inget jobb igår. Istället blev det till att bädda ner sig i sängen igen med feber och halsont. Idag är det inte bättre, snarare sämre. Inatt har jag hostat som en galning och det känns som om någon har hällt frätande syra i min hals. Jag försöker kurera med te och varm blåbärssoppa. Jag ligger still, nerbäddad i soffan och hoppas på att en god fé ska komma med sitt magiska trollspö och svinga det över mitt huvud och snabbt göra mig frisk. FÖR JAG HAR FAKTISKT INTE TID MED DET HÄR!!! Ikväll är det föräldramöte i min klass och jag hoppas att några panodil och lite te ska göra så att jag orkar vara med där en timme. Däremot blir det nog till att vara hemma imorgon också om inte den goda fén tittar förbi. Jag känner hur rastlösheten kryper i kroppen och att stressen har mig i sitt grepp. Så mycket sjuk som jag har varit denna vinter har jag nog inte varit sedan min son började på dagis. Kanske är det mitt nya jobb som gett mig alla baciller??? För att hålla stressen stången ligger jag och tittar ut på de kala grenarna utanför fönstret. Träd har alltid haft en rogivande effekt på mig. Jag kanske har varit en ståtlig ek i ett tidigare liv? Just nu har de kala grenarna fått sällskap av fallande snö. Tussilagorna och blåsipporna från mitt förra inlägg känns som en illusion i horisonten. Men snart kanske....

3 comments:

Linda Törnqvist said...

hej, stackare. Tänkte tipsa något mot halsen och förskylningen. Drick grönsaksbuljong och varm svartvinbärssaft. mycke vitaminer.

hoppas du blir bättre snart.
kramis Linda Törnqvist, örebro

Stjärnor & Champagne said...

Näe fy vad trist, nu får ni krya på er...

Kram Anne

DILA said...

Linda T: Hej! Vad kul att du har hittat hit. Hoppas allt är bra med dig. Varm svartvinbärssaft har jag hört många prata om. Kanske dags att prova.

Anne: Japp. Urtrist. Tack så mycket!!!

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho