Sunday, January 31, 2010

En tur till förlossningen och två kalas

Min farmor, min pappa, Oliver och Olle och svärmors fina tårta i förgrunden.
Lillebror Olle i tröjan han fick av oss i födelsedagspresent.

Natten mellan tisdag och onsdag fick jag jätte ont i magen. På torsdagen ringde jag barnmorskan som bad mig komma in och lämna urinprov, hon trodde att det kunde vara urinvägsinfektion. Sagt och gjort gick jag dit och provet skickades på odling. På fredagsmorgonen hade jag ännu mer ont och ringde henne igen och hon tyckte att jag skulle ringa förlossningen. De i sin tur tyckte att jag skulle komma in för undersökning eftersom det gått så många dagar utan att magontet gått över. Naturligtvis var Andreas iväg på jobb så min underbara och höggravida vän Linda B (barnet väntas komma 10:e februari) ryckte in och följde med. När vi kom upp till förlossningen såg de lite förvirrade ut och undrade vem det var som behövde hjälp! Jag blev grundligt undersök. Jag fick lämna nytt urinprov, de kollade mitt blodtryck, lyssnade på lill-bäsens hjärtljud, registrerade mina sammandragningar, gjorde ultraljud på mina njurar och blindtarmen och magen i stort samt gjorde ett ultraljud på lill-bäsen. Allt såg som tur var bra ut med lill-bäsen. De kom fram till att antingen är det urinvägsinfektion (tar ett par dagar innan analysen av odlingen är klar), bindvävsbristningar eller att det var små blodpölar på moderkakan (helt ofarligt och normalt) som orsakde min magsmärta. Även om jag fortfarande har ont, dock inte lika mycket som i fredags, är det skönt att veta att allt är bra med lill-bäsen. När vi nästan var klara kom Andreas inrusande med andan i halsen, men intygade snabbt att han inte alls var orolig!?!

Igår hade Oliver sitt födelsedagskalas för släkt och vänner och det var full fart från början till slut. Inte var det roligt att städa innan med magontet men det gick. Underbara svärmor hade bakat tårta, kakor och rulltårta. Oliver fick jätte fina presenter, allt från lego, kläder till böcker och var mer än nöjd med sitt kalas. Idag var det dags att fira min yngsta lillebror Olle som fyllde 15 år i fredags. Det var skönt att få gå iväg och kalasa och slippa tänka på städning och bakning. Som vanligt när vår släkt träffas blir det stoj och hög volym men alltid hjärtligt. Olle fick en tröja av oss som han tyckte var fin och som passade fint. På förmiddagen passade vi på att åka och handla mat, shoppa lite nya kläder till mig (allt tenderar att bli för smått, jag förstår inte varför!?!) och inhandla fröer. Nu är det snart dags att så årets skörd av basilika, timjan och rosmarin. Den sista färska basilikan tog vi för två veckor sedan och den såddes i februari förra året.

5 comments:

Stjärnor & Champagne said...

Grattis till lillebror....Herregud förstår om dom undrade vem som behövde hjälp på förlossningen, fniss. Skönt att allt är väl.Mycket lustigt händer det med kroppen när man är gravid. Ibland kan man sakna det där men är man snart 42 som jag så är det ju för sjutton dax för klimakteriet, asgarv....
Japp så gammal är jag....

Kram Anne

Sussi said...

SKönt att allt är OK med dig och lill-bäsen men jobbigt att du ska behöva ha så jädrans ont!

Härligt att både lill O och stor O hade bra födesledagskalas!

Linda said...

Skönt att höra att allt var bra!

Håll hårt i lillbrorsan! Han ser inte ut att vara så liten längre! Snygga killen! (som alla dina brorsor förstås.)
kram Linda

MAJA: Style & Life by Leia said...

Skönt att allt såg bra ut.....hihi...kan tänka mig att dom blev lite småpaffa när ni kom två stycken stormagar:)

När är lill*n beräknad?

Kramar

Fröken L said...

Anne: Du är inte gammal utan en kvinna i sina bästa år. Man blir inte äldre än man gör sig, eller hur!?!

Susann: Ja, ont gör det. Rejält. Men så länge allt är bra med lill-bäsen gör det inget.

Linda R: Ja, mina kära bröder är ena riktiga snyggingar som behöver beskyddas av storasyster.

Maja: Ja, det såg lite fundersamma ut. Men i dagens samhälle hade vi lika gärna kunna varit ett lesbiskt par som sett till att bli gravida samtidigt. Lill-bäsen ska komma 6 april.

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho