Saturday, December 24, 2011

Merry Christmas!




Hej! Kommer ni ihåg mig? Höll nästan på att trilla av stolen när jag såg att det var över 2,5 månad sedan jag sist var inne här och skrev. Tiden har bara rusat iväg. Måste erkänna att jag faktiskt varit inne och tjuvkollat på era bloggar även om jag inte orkat kommentera, så lite koll har jag allt vad som hänt i era liv. Denna höst har bara svischat förbi och ska jag vara ärlig så har jag inte orkat att blogga, jag har varit tvungen att prioritera annat. Ny huset och nya jobbet har tagit all min tid. Vi trivs alldeles fantastiskt bra i nya huset med skogen alldeles in på knuten. Vi har rådjur, älgar och rävar som knatar förbi både nu och då. Oliver är alldeles till sig, han som älskar djur. Vi har någorlunda kommit i ordning och bott in oss även om det återstår mycket att fixa innan vi är nöjda. Nya jobbet är jag supernöjd med. Den oro jag hade vid terminsstart var som vanligt obefogad. Jag har fantastiska kollegor och chefer och underbara elever. Det är med glädje som jag går till jobbet varje dag. Sedan ska jag inte sticka under stol med att det har varit en intensiv och slitsam termin. Jag har ofta varit på jobbet strax efter sju och återvänt hem efter sex på kvällen efter att jag hämtat barnen på dagis och fritids. Det har varit mycket arbete med både mina ämnen (planering och rättning) samt den tid som krävs att vara mentor (möten, individuella samtal, stöttning och samarbete med skolsköterska, specialpedaog och kurator). Så jag måste erkänna att hur fantastiskt bra jag än trivs på jobbet så är det underbart skönt med jullov och tid att fylla på energiförrådet igen. Och jag måste också tillägga att det aldrig hade fungerat utan min underbara sambo som fått dra ett tungt lass med lämning av barn, markservice hemma, fixande med nya huset och vabbande. Dessutom har vi fått massor av hjälp av mina fanstastiska svärföräldrar, mamma och min kusin Moa. I owe them!

Idag har vi firat jul här hemma med alla nära och kära (mamma, bröderna, farmor, mormor, faster med sambo samt kusin). Totalt var vi tolv personer. Vad härligt det var att få plats allihopa utan problem. Vi hade knytis och tillsammans ordnade vi ett härligt julbord. Som vanligt åt man så att man trodde att magen skulle spricka. Andreas och bröderna passade på att inviga bastun.  Tomten kom i år också med massor av fina julklappar. Det kändes lite konstigt och tomt, första julen utan pappa. men vi pratade mycket om gamla minnen och skrattade tillsammans. Så han var närvarande ändå. Imorgon ska vi åka ut till Julita och Andreas föräldrar för lite mer julfirande.

Önskar er alla en riktigt God Jul!

5 comments:

Malin said...

Har saknat dig även om fejan är ett utmärkt forum att hålla koll på sina vänner ;-)
Hoppas ni fick en magisk jul i går och att saknaden efter pappa inte blev allt frö påtaglig!
Kramar

Freedomtravel said...

Oj, ja, det var länge sen du var här... Önskar god fortsättning på julen och ett gott nytt år!

Ellinor said...

God fortsättning!
Det är väl klart att vi kommer ihåg dig! Denna höst och s.k vinter har verkligen svischat förbi i en radande fart. När man blickar tillbaka inser man dock hur mycket man gjort och då känns det inte alls så konstigt längre.
Hoppas nu att du får ett fortsatt fint jullov!
Kram

Stjärnor & Champagne said...

GOD Fortsättning på dig...Jag är urusel bloggare, säger som du har ingen lust.Men allt har ju sin tid. Men vad kul att ni har köpt hus, Grattis!!! Vad härligt med djur runt knuten.
Skönt med knytis:) Här var vi hemma själva bara familjen.
Stor kram Anne

DILA said...

Malin: Tack, vad gullig du är. Har saknat dig också även om jag har tjuvtittat lite på din blogg. Ja, det är tur att FB finns. Julen blev jätte mysig även om saknaden efter pappa var stor.

Freedomtravel: Ja, visst var det länge sen. Tack, önskar dig detsamma!

Ellinor: Tack, vad söt du är. Ja, visst har hösten bara svischat förbi. Det är underbart med jullov och jag njuter av det.

Anne: Tack! Det är jätte skönt med hus och nära naturen dessutom.

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho