Saturday, November 15, 2008

Ledig

Mitt skrivbord på jobbet. Så här välstädat är det inte nu!

I natt har jag sovit över tolv timmar. Känner mig lite piggare efter helvetesveckan men är fortfarande rätt sliten. Jag har skrivit omdömen, sammantställt för min klass, bokat tolkar, haft utvecklingssamtal, sammanställt i IUP (Individuella utvecklingsplaner), planerat, genomfört lektioner, tagit tag i problem kring vissa elever... Jag är både mentalt och fysiskt slut. Nästa vecka kommer att vara lika körig men sedan lugnar det ner sig. Jag har Milanoresan att se fram emot nästa helg! Det är min livlina just nu. Idag skulle jag hjälpt en kompis på en mässa men jag kände att jag varken orkade eller klarade av att vara bland en massa människor som jag mår nu. Om jag inte ska braka ihop totalt måste jag varva ner. Och det ska jag försöka göra idag och imorgon genom att inte ha några måsten utan bara göra det som fallaer andan på. Missförstå mig inte. Jag älskar verkligen mitt arbete och mina elever. Jag trodde aldrig att jag skulle trivas med att arbeta på högstadiet men jag trivs som fisken i vattnet. Både med elever och mina fantastiska arbetskamrater. Jag tycker det är kul att gå till jobbet och möta mina elever som alla har underbara historier att berätta.

6 comments:

Mia said...

Lärare är så mycket mer än sina ämnen, det är så mycket omkring som man kanske glömmer om man inte jobbar med det. Men fatta vilket viktigt yrke du har!
Henry Ford sa att en lärares inflytande är evigt.

Ja du, det går inte en dag utan att jag oroar mig för framtiden, vad ska det bli av mig etc. Men att vara lycklig är viktigare än en fet plånbok och jag tror generellt att lycka drar till sig framgång så förhoppningsvis kommer även jag kunna betala mina räkningar i framtiden..:)

Kram Mia

Olsis said...

Hej dila,det är rätt yrke som du har valt tänk om man hadde haft en sådan fröken som du är. Försöker påverka skolan från mitt håll, sitter med i skolstyrelsen, för jag har fyra barn som skall brotta sig igenom denna viktiga period i livet. Tänker på din Milano resa, hittade detta idag, http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2008\11\16\311673&sectionid=undefined

Miss Agda said...

Åh vad härligt att sova 12 timmar. Hoppas nästa vecka kommer bli lite lugnare!

Petra said...

Oj, så välstädat är inte mitt skrivbord...hm... =)

Mia said...

Ja men visst är det så, ett leende vänder tillbaka!
Vi, jag inräknad är ofta så dåliga på att se de där små sakerna.

Hur går det på jobbet? Börjat packa än förresten?

Kram Mia

Fröken L said...

Mia: Oroa sig för framtiden gör nog många, inklusive jag. Det liksom ingår i mänskligheten att oroa sig. Därför gäller det att försöka leva i nuet vilket inte är det allra lättaste.

Olsis: Tack! Skolan behöver människor som engagerar sig och bryr sig om vad som händer. Våra barn tillbringar ju tretton år av sina liv i skolan, vilket är världens största arbetsplats.

Miss Agda: Ja, det var välbehövligt. Tyvärr blir denna vecka lika stressig men jag har ju Milanoresan att se fram emot.

Petra: Tack! Tyvärr är inte mitt det heller numera.

Mia: Ett leende kan göra en hel dag! Fortfarande stressigt på jobbet men till helgen bär det ju iväg. Packningen blir nog sent på torsdagkväll eller på fredag innan vi åker.

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho