Friday, July 24, 2009

Cykelrenovering

Min allra första cykel, röd och fin.

Idag var Andreas, jag och Oliver och lämnade in min cykel för lite finputsning i cykelaffären där min farfar jobbar. Idag var även min bror Max där och tjänade lite extra pengar. Det var inga större fel på min fina pärla, bara fixa till baklyset, köpa nytt framlyse, pumpa däcken och smörja den lite. Vi passade också på att ta med morfars gamla cykel som Andreas ärvde när min kära morfar gick bort. Den behöver däremot två helt nya däck och innerslangar och smörjas en hel del. Lysena behöver nog också bytas ut. På måndag får vi hämta våra cyklar, då ska de vara fix färdiga. Nu ska vi bara få Oliver att våga cykla själv, han är nästan där men är lite harig. Sen kan vi cykla hela familjen tillsammans och göra små utflykter i vår närhet. Nyligen så åkte min allra första röda lilla cykel till de sälla jaktmarkerna efter lång och trogen tjänst. Jag fick den när jag var 6 år gammal och den har tjänat både mig, mina tre bröder, mammas väninnas tre barn och någon kusin. Så den har verkligen slitits till det yttersta. Det kändes lite vemodigt att ta farväl men det var dags nu.

6 comments:

Fröken Isakson said...

Vilken ursöt cykel :). kram linda

Petra said...

Jag minns också min första, röda lilla cykel :)

A home far away said...

Jättefin blogg!
Hoppas att du får en underbar helg!
Kram Gunilla från Singapore

Susann said...

Jag kommer ihåg min första cykel. Det var en vit och rosa Cresent och jag fick den av min farfar när jag fyllde 6 år. Jag blev riktigt lycklig! Cykeln står kvar hos mina föräldrar än idag....
Kram!

Petra said...

Ah vilken sot bild! Och sot cykel dessutom! Nostalgitripp kan jag tanka mig:)

Fröken L said...

Fröken Isakson: visst är den fin!

Petra M: Visst är det något speciellt med den första egna cykeln!?!

Gunilla: Tack så mycket! Jag gillar din blogg också.

Susann: Jag kan tänka mig att du var stolt när du fick den. Det var lite sorgligt att slänga min första fina cykel, men den hade gjort sitt.

Petra: Tack!!! Ja, väldigt mycket nostalgi och många fina minnen.

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho