Friday, May 21, 2010

Sorg...

 Bild: www.aftonbladet.se

Sent igår kväll fick jag vetskap om att en av mina gamla elever har tagit livet av sig. 14 år gammal. Det är så oerhört tragiskt och jag gråter inombords. Hur kan det gå så långt att en så ung människa inte orkar mer? Vad har samhället och alla vuxna runt omkring gjort för fel? Jag lider med familjen, klassen, mina gamla kollegor och alla andra som är berörda. Just detta, med elever som mår dåligt, är nog det jobbigaste med läraryrket. Hur mycket man än vill, så varken kan man eller får hjälpa alla dessa unga som av olika anledningar mår dåligt. Jag vet bara att allt man kan göra är att finnas där och stötta samt försöka sätta igång den skyddsapparat som ändå finns i samhället. Nej, jag säger bara en sak; Mer kärlek åt folket!!!

4 comments:

Malin said...

Fy vad hemskt, är det nånting som aldrig borde få hända så är det att unga människor, med hela livet framför sig, tar sitt liv! Det känns på något sätt så onödigt för jag tror att de flesta skulle kunna bli hjälpta bara man såg signalerna eller om de vågade/orkade/kunde be om hjälp.
Lider med elevens familj och vänner och med dig som f.d lärare. Kram Malin

Unknown said...

Nej, vad hemskt. Och sà ung. Tànker pà dig. Kram fràn Sicilien.

Helly på vift said...

Nu när man är lite äldre förstår man ju ännu mindre hur någon som är så ung kan göra en sådan sak. De kan ju ändra på sitt liv flera gånger om.

Stackars alla nära och kära... Och så många frågetecken som väcks. Speciellt varför...?

Min kollega berättade vid lunchen att en granne till honom som är 93 år försökte ta livet av sig häromdagen, men det tyckte jag det mest var konstigt...

Fröken L said...

Malin: Håller fullständigt med dig. Vi vuxna måste bli bättre på att se signalerna.

Johanna: Tack så mycket!

Helly: Ja, det känns väl lite konstigt att man vill ta livet av sig när man är 93 år gammal. Men han/hon kanske var väldigt sjuk?

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho