Monday, January 03, 2011

Solsken


 Idag är det en strålande vinterdag ute med solsken och blå himmel. Det känns redan att vi går mot ljusare tider och det känns bra. Tänk vad lite solsken kan göra för humöret och energin. Nu efter lunch tänkte jag ta med mig barnen och gå till kvarterets pulkabacke. Bäst att passa på att fylla på energiförrådet när solen väl tittar fram. Idag står också städning på schemat, har börjat lite smått med köket men fortsätter efter vi varit ute. I kväll kommer min moster, kusin och kusindotter från Värmland hit för att hälsa på i en vecka. De ska bo hos mormor och det ska bli så kul att träffas igen. Min moster såg jag senast i somras och kusinen och hennes dotter har jag inte träffat sedan påsk förra året så nu är det på tiden. Hilmer har blivit jätte mammig de sista dagarna, han blir jätte ledsen så fort jag går iväg och speciellt om han är trött. Det hör väl till någon utvecklingsfas men krypa vägrar han att göra den lilla skrutten. Nej, nu ska jag utfodra mina söta barn så att vi kommer ut till pulkabacken. Jag skänker er alla lite solsken idag!

Bild

3 comments:

Riset said...

Prova att krypa själva. Det gjorde vi med Nils haha! Såg nog roligt ut! Henrik och jag kröp runt på golvet en hel fredagskväll. Dagen efter började Nils att krypa lustigt nog.

Kram

Malin said...

Hoppas allt är bra med dig, att julen och nyår avlöpte bra och att du mår bra!
Benjamin har varit mammig typ hela sitt liv, han blir tre nu den 28:e. Största anledningen till det är säkert mitt hår som han har som snuttefilt :-( men oxå att vi ALLTID är tillsammans. För det mesta är det mysigt men inte alltid...
Kramar Malin

DILA said...

Riset: Ja vi får nog ta och visa honom hur man ska göra!

Malin: Det blev en lugn och fin jul och nyår. Skönt att höra att det inte bara är Hilmer som är mammig. Vad roligt att Benjamin fyller år på samma dag som Oliver. Fast han fyller 9. =)

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho