Jullov

Våra stammisar.

Oliver och Hilmer på Tuna Busland.

Bilder (privata - Made by Dila)

Vad härligt det är med lite ledighet. Kunna få sova ut på morgonen (okej då, båda barnen vaknar mellan sex och sju), äta frukost i lugn och ro (inte med frukostmackan i handen springandes till bussen på mornarna, som man sen får kasta i sig till kaffet innan första lektionen startar), läsa tidningen (den som man annars snabbt ögnar igenom innan ögonlocken faller ihop på kvällen), kunna lulla omkring i myskläder och bara slappna av, kunna ta en promenad medan det fortfarande är ljust ute och framför allt ha tid och ork att ägna åt familjen. Detta är jullov!

Här om morgonen när vi åt frukost fick vi besök av tre råddjur som är stammisar i vår trädgård. Men denna gång var de lite modigare och vågade sig nästan ända fram till trappen på baksidan. De mumsade av allt det goda som trädgården har att erbjuda och den här gången lyckades jag få några skapliga bilder (förvisso med mobilen). Oliver nästan hoppade upp och ner av förtjusning. I tisdags var vi till Tuna Busland med Linda och Linda och alla barnen. I tre timmar röjde de medan vi vuxna drack kaffe, pratade skit och höll ett vakande öga på de små och stora busungarna. På slutet somnade de tre minsta i varsin vagn helt utslagna.

Det enda tråkiga är att vi mer eller mindre har haft sjukstuga här i över tre veckor. Vi har avlöst varandra med feber och förkylningar. Förra veckan fick Hilmer dubbelsidig öroninflammation och idag var Oliver till doktorn som konstaterade halsfluss så nu går båda på penicillin. Andreas har dragit med sin förkylning i tre veckor och jag har haft feber i två omgångar. Fast jag ska inte klaga, vi har klarat oss bra hela hösten när det har rasat förkylningsinfluensor, magsjukor och vinterkräksjuka.

Imorgon är det nyårsafton och ett helt år har återigen passerat. Det har varit ett år som både bjudit på glädje men också stor sorg. Det största minnet från 2011 är kanske inte så konstigt pappas hastiga bortgång i mars. Trots att han levde med cancern i nästan fyra års tid och att vi såg hur han sakta tynade bort så var hans bortgång ändå oväntad och hastig. Han var dock stark och närvarande ända in i slutet. Och hoppet om att han skulle besegra sjukdomen levde ända in på upploppet. Tyvärr så orkade han inte kämpa längre och somnade stilla in hemma. Jag har fortfarande svårt att förstå att han är borta och saknaden är enorm. Som tur är står vi varandra enormt nära i min familj och vi har tillsammans tagit oss igenom den första och tyngsta tiden. Vi pratar om honom ofta och skrattar till alla fina minnen vi har av honom och på så sätt är han fortfarande närvarande hos oss.

Nyårsafton kommer att tillbringas här hemma hos oss, lillebror Linus, Marika och lilla Elsa kommer hit och vi ska laga trerätters och bara mysa tillsammans. Jag vet inte vad 2012 bär med sig men jag känner på mig att det kommer att bli ett magiskt år. Om jag inte hinner blogga imorgon så önskar jag er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Bilder