Thursday, April 23, 2009

Speciell

Solnedgång. En kväll på väg hem från jobbet för ett par veckor sedan.
Bild: Privat (Made by Dila)

Mitt vikariat går ut nu till sommaren. Jag har länge gått med en klump i magen och oroat mig för hösten. Arbete eller inte? Det ser ju inte ljust ut i dessa bistra ekonomiska tider. Här i kommunen ska skolor läggas ner och andra slås ihop. Lärare kommer att få gå. Klumpen i magen växte och blev större och större. Med ett vikariat och ganska ny i gamet står man inte högst på listan när tjänsterna ska prioriteras. Idag kom det förlösande samtalet. Jag har fått ett jobb! Ett nytt jobb i en annan stad. Jag kommer att få pendla men det är ett fast jobb. Den här skolan är totalt annorlunda mot den jag arbetar på idag. Ett helt annat arbetssätt, ett helt annat klimat. Av 300 sökande kallades 30 till gruppintervju. 8 kallades till enskild intervju. Idag är jag och fyra andra lyckliga. För vi fick de åtråvärda jobben. Idag känner jag mig speciell!!!

10 comments:

Linda said...

Grattis vännen!! Och jag visste redan att du var speciell.

Kram!

sara said...

Grattis!

Riset said...

Supergrattis! Fast jag är inte förvånad. Sedan du berättade om intervjuen så har jag varit säker på att jobbet är ditt!
Kram Linda

Stjärnor & Champagne said...

Åh vad roligt för dig, Stort GRATTIS....Förstår att det känns bättre nu, utan klump i magen. Hoppas att grillningen blev god.

Kram Anne

Fröken Isakson said...

Stort grattis till nya jobbet :). kram

mia said...

Åh vad underbart! Det är förstås alltid läskigt med nya saker men det kommer bli hur bra som helst. Måste du pendla långt?

Superglad för din skull & sträck på dig, det förtjänar du efter att ha blivit utvald bland så många.

Kram mia

mia said...

Märks det att det är först nu jag hinner svara på alla kommentarer, nu får du allt på en gång stackare..:)
Men du, jag skriver ett sånt inlägg lika mycket för min egen skull som för någon annan. Jag kämpar varje dag med att tycka om mig själv, att tro på mig själv och jag är inte framme än men jag har insett att när jag vågar prata om det och dela med mig så svarar de flesta med samma mjukhet. Man behöver inte gå igenom livet tuff och perfekt, det är himla skönt att ha upptäckt det.

Kram

DILA said...

Linda: Tack, vad glad jag blir!

Sara: Tack så mycket!!!

Linda R: Vilken tur att du var så säker. Det kanske hjälpte!?! Saknar dig, men vi ses snart.

Anne: tack så mycket! Klumpen har släppt och försvunnit. Nu är det mest ett förvaäntansfullt pirr. Grillningen blev perfekt. Smarrigt värre.

Fröken Isakson: Tack så mycket! Hoppas du är pigg snart!!!

Mia: Visst är det läskigt men spännande värre. Jag får pendla 30 minuter med tåg och sen 10 minuters promenad (eller två minuter med buss). Just nu känner jag mig minst två meter lång. =) Visst är det skönt att veta att man inte behöver vara perfekt. Alla kämpar vi nog för att påminna oss det. Vissa dagar känns det bättre och ibland har man en svacka. Precis som det ska vara.

Kram Dila

Sofie said...

Grattis Grattis

Susann said...

Du är speciell!!! Glöm aldrig det! =*

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho