Thursday, April 14, 2011

Våren är på gång...


Ville bara titta in och säga hej. Det har varit rätt lugnt här på bloggen ett tag nu. Jag har av olika anledningar varit tvungen och valt att prioritera andra saker än bloggandet. Den mesta delen av tiden har jag valt att tillbringa med närmsta familjen. Tillsammans har vi försökt att ta oss igenom sorgen efter pappa genom att finnas där för varandra och bara vara tillsammans så mycket som möjligt. I måndags var det begravning och den blev jätte fin och precis som vi och pappa ville ha det. Jag skulle gärna visa bilder men där går gränsen, det känns alltför privat. Närvarande var närmsta familjen, släkten, vänner och gamla arbetskamrater till pappa. Min äldsta och nära vän, sedan 28 år tillbaka, kom hit från Uppsala för att stötta mig och familjen, vilket jag är jätte glad och tacksam för. Det var fint, vackert och sorgset och mitt i allt det ledsamma så kunde vi gråta och skratta och minnas allt det fina som varit. Begravningen tog verkligen på krafterna, i två dagar var jag helt slut, som en urvriden disktrasa. Nu börjar energin så sakta att återvända och vi går emot ljusare och varmare tider. Och det känns som om det är precis vad jag behöver. På jobbet börjar det att lugna ner sig lite grann nu. Utvecklingssamtalen är avklarade även om jag har ett par stycken uppföljningsmöten inbokade de närmsta veckorna. De flesta omdömena är skrivna, bara årskurs 6 kvar. Imorgon eftermiddag ska vi iväg med med nian jag är mentor för och bowla. Det ska bli kul att göra något roligt utanför klassrummets väggar, att bara umgås och ha skoj. Igår fyllde Andreas 40 år. Det blev ett stillsamt firande bara vi i familjen. Lite ugnsrostade rotfrukter, biff, hemmagjord bearnaisesås och ett glas rött. På lördag blir det grillfest för närmsta familjen, om vädret visar sig från sin bästa sida vilket vi naturligtvis hoppas på. Nej, nu ska jag krypa i säng och läsa min roliga bok som är en ungdomsklassiker, "Pappa Långben". Godnatt på er!

3 comments:

Malin said...

Jag saknar dig men förstår dina prioriteringar, livet går först, alltid och det som har hänt, att förlora sin pappa måste vara fruktansvärt och jag kan förstå att ni behöver tid. Tid att finnas där för varandra, tid att läka, tid att tänka på alla underbara minnen och känna hans närhet. För han finns där, och kommer alltid att göra det. Vaka över din mamma och er, le åt alla era framgångar och stötta er när ni har det svårt. Han lämnar er aldrig. Genom era minnen och genom att ni pratar om honom, minns honom så kommer han aldrig att lämna er sida.
Hoppas ni får en härlig helg.
Kramar Malin

Riset said...

Hej vännen,
Jag är glad och tacksam över att jag fick vara med och ta farväl av K! Det var en vacker och känslosam begravning.
Finns här när du behöver mig!
Har läst andras kommentarer här på din blogg, måste säga att dina bloggvänner är otroligt rara och omtänksamma!
Kram från mig

DILA said...

Malin: Visst måste man ibland prioritera och detta är ett sådant tillfälle. Även om jag kan sakna bloggen och alla mina vänner här. Du skriver så fint om pappa och vår sorg. Jag är så glad att jag har lärt känna dig!

Linda R: Visst var det en fin begravning. Tack för att du kom och stöttade mig. Vår vänskap betyder allt för mig. Visst har jag underbara bloggvänner. tacksam för att jag har lärt känna dem.

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho