Sunday, June 19, 2011

Den blomstertid...


För över en vecka sedan var det skolavslutning och därmed också slutet på detta läsår. Sista veckorna gick i ett rasande tempo. Prov, rättningar, betygsvarningar och framför allt betygen. Samma vånda varje år. Kontrollera om och om igen. Sätter jag rätt betyg nu? Diskutera med kollegor. Titta igenom igen. Och till sist trycker man på knappen och betygen skickas iväg och registreras. Puh! Trodde någonstans att det skulle bli lättare med åren, men icke sa nicke. Det är nog bara att vänja sig.

 Strängnäs Domkyrka

Skolavslutningen firades i Strängnäs Domkyrka, denna imponerande byggnad. Jag älskar skolavslutningar, att se alla elever så fina och uppklädda. Myror i benen, nervösa över betygen men med en längtan efter sommarlovet. Jag fick äran att dela ut ämnespremie i SO, nervös som attan var jag när jag fick gå upp i talarstolen och läsa upp motiveringen i mikrofonen. Det roligaste var att det var en av mina elever i 9:an som vann. En kille som fick MVG i alla SO:ämnena och som i vissa fall har haft mer kunskap än jag när vi diskuterat Kalla Kriget. Det är alltid lika kul med elever som har dessa specialintressen och som kan så otroligt mycket. Tänk vad jag har lärt mig av honom! När den blomstertid spelades och sjöngs som avslutning kunde jag inte hålla tillbaka en tår. Vackert och stämningsfullt. Efteråt samlade vi klassen utanför och de fick sina betyg. Jag tror faktiskt att de allra flesta var rätt så nöjda över sina prestationer. Mest nöjd är jag med tre av killarna i klassen som ett par veckor innan terminsslut inte hade gymnasiebehörighet. Jag har kämpat och jagat dem med piska och de har kämpat ännu mer och lyckades alla tre att ro det i hamn. Pappan till en av killarna, som förutom sina godkända betyg fick stipendium för bästa kämparanda och prestation, var så glad, stolt och tårögd. Pappan var så tacksam för all hjälp och allt stöd hans son hade fått och som tack fick jag en flaska champagne. Jag försökte förklara att det var hans son som gjort allt arbete och inte jag, men han ville inte höra på det. Det svåraste var att säga hej då till alla elever speciellt mina 8:or som jag haft i SO. Den klassen kommer jag att sakna något enormt. De grät och jag grät. Tur att jag hade varit förutseende nog att ta på mig vattenfast mascara (man lär genom åren).

 Champagnen som jag fick av T:s pappa.

Tillbaka i skolan blev det gemensam lunch för all personal och avtackning för oss som slutar. Trots att jag har vetat om att det här bara var ett vikariat så har man ju hoppats på en fortsättning. Tyvärr så blev det inte så. Det har varit en intensiv vår med massor av arbete, men jag har älskat att gå till jobbet varje morgon. Jag har haft underbara kollegor och elever, ett mysigt arbetsrum med utsikt över Mälaren och ett intressant och givande arbete. Jag har lärt mig otroligt mycket och kommer att se tillbaka på denna termin med glädje.


Nu återstår bara tre ynka dagar kvar på jobbet och dessa ska tillbringas i Bålsta utanför Stockholm. Jag och tre kollegor ska iväg på kurs, Lärardagarna som anordnas av Lärarförbundet. Flera intressanta föreläsningar står på programmet. Mitt arbetsrum är tömt och jag har bjudit kollegorna på persikocheesecake. Vad som händer till hösten står skrivet i stjärnorna...

4 comments:

Malin said...

Då har jag missförstått, jag trodde du hade fått fast tjänst :-(, men det löser sig, VEM vill inte ha dig som lärare??
Underbar känsla att du lyckades sporra dessa tre kilar att fixa behörigheten, underbart att få erkännande av ena pappan. Men det visst jag, det märks genom din blogg, du är en av få som kämpar, har hjärtat på rätt ställe och bryr dig, på riktigt!
Stora kramar till dig!!

Sussi said...

Det blir garanterat nya äventyr till hösten! =D

Ellinor said...

Tänk vad tiden går fort. Hoppas nu att ett långt och härligt sommarlov går dig till mötes.
Trevlig midsommar!
Kram

Fröken L said...

Malin: jag hoppas att det löser sig till hösten för det är inget kul att bara gå hemma. Tack så mycket! Jag tror och hoppas att jag är en sådan lärare som bryr sig. Jag försöker så gott jag kan.

Sussi: Jag ser gärna fram emot nya äventyr till hösten men nu ska det bli skönt med lite ledighet.

Ellinor: Ja, visst rusar den fram. Jag ser fram emot lite välbehövlig vila i sommar. glad midsommar!

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho