Thursday, August 11, 2011

First day at work...



Nja, inte riktigt. Ska man vara noga så har jag faktiskt snart gjort min första vecka på nya jobbet. Jag måste erkänna att det var en nervös liten jag som gick till jobbet i måndags morse. När nu snart första veckan är gjord så måste jag säga att det känns lite lättare även om det fortfarande finns många frågetecken att räta ut. Det första som hände var att vi samlades all personal med lite information från rektorn. Alla nya fick presentera sig själva (alltså jag inkluderad). Det är skönt att vi är fem nya, varav tre i mitt arbetslag, så man är inte ensam om att känna sig lite förvirrad. Resten av dagen tillbringades med arbetslaget som verkar vara ett skönt gäng. Jag har fått min arbetsplats, dator, nycklar, inloggningar etc. Med andra ord allt sådant som hör till när man är ny. Resten av veckan har gått i ett rasande tempo. Nya intryck hela tiden. Det känns som om man tar ett steg fram och två tillbaka, två steg fram och ett steg tillbaka. Ena stunden känner man sig förvirrad och sen plötsligt så känns det som om man börjar få koll på allting för att i nästa andetag känna sig totalt lost igen. Sådant här gör mig frustrerad för jag vill ha koll på saker och ting, trots att jag vet att det är okej att känna sig förvirrad när man kommer som ny. Jag kände likadant när jag började jobba på nytt jobb i våras efter mammaledigheten men det blev ju superbra när jag väl kom in i det. Men det känns lite mer nervöst denna gång eftersom det är många år sedan jag undervisade på gymnasiet. Det är nya betyg och nya kurser. Dessutom ska jag (förutom historia) undervisa i samhällskunskap som egentligen inte är mitt ämne (jag har undervisat i Sh på högstadiet i flera år, men det är skillnad). Idag hade vi ämnesmöte alla samhällskunskapslärare, vilket var jag och två till. När de började diskutera nationalekonomi, olika modeller, och gubbar med konstiga namn kände jag mig helt lost och som ett stort skämt. Trots att jag vet att de sh-kurser jag ska undervisa i är grundkurser och i princip samma som jag undervisade i på högstadiet så kände jag mig inte ett dugg säkrare när jag gick därifrån. Jag hatar att känna mig osäker och att tvivla på min egen förmåga. Jag vet att jag är en bra lärare (i alla fall hyfsad) och vet att jag gör ett bra jobb, men jag kan inte låta bli att känna mig orolig för hur jag ska klara detta. Nej, nu får jag sluta att vara så pessimistisk!!!! Det kommer att bli jätte bra på det nya jobbet och jag kommer att klara det galant. Bort med alla orosmoln och fram med lite positivitet! Nu ska jag gå och titta på Mitt i naturen med min son och sen väntar skönhetssömnen. Tack och godnatt!

6 comments:

Malin said...

Tänkte just skriva det, att du kände dig precis lika förvirrad när du började förra jobbet och kolla hur bra det gick, hur fort du kom in i det och blev en i gänget. Det kommer bli jättebra! Och det kommer ju hända så mycket annat roligt i höst eller hur? Ni ska ju flytta tex :-) En bra höst helt enkelt!
Ps. Nästa söndag ska jag antagligen till Eskilstuna på utställning...
Kram

Linda Risberg said...

Hej bästa vännen!
Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Måste säga att du är väldigt duktig på att beskriva detta "duktighetssyndrom", att sätta ord på känslorna. Precis så har jag också känt när jag börjat nya jobb. H brukar ha kul åt mig när jag kommer in i detta "förminskande" av mig själv. Han brukar lugna mig med att ingen kan allt från dag ett och ingen har de förväntningarna på sig heller(han jobbar ju som chef så han borde ju veta bäst hihi). Jag är helt övertygad om att du kommer att klara detta galant!!

Massa med kramar

Linda Risberg said...

Hej igen,
Kom på en sak...

När jag började på mitt första jobb efter examen så skulle min chef gå i pension. I sitt avskedstal så berättade han att han då och då oroat sig för att bli påkommen, att någon skulle knacka honom på axeln och säga att "du är avslöjad! Du är inte kompetent nog! Du kan packa dina saker och pysa iväg nu!". Alla skrattade hjärtligt när han berättade detta :-) Till saken hör att han var läkare, kirurg och professor. Jag som då var nyutexad tyckte det var väldigt skönt att höra just honom säga detta :-)

Kram igen

Ellinor said...

Allting kommer med största sannolikhet att falla på plats tids nog. Spännande med allt nytt.
Hoppas du får en fin helg.
Kram

Mira said...

Hej hej,

Har du inte fått något mail ikväll gällande kryssningen så hojta till på min mail! =)

mirato@live.se


Hemlis ;)

Snart ses vi!!!! =)

Fnulan said...

Hej tjejen
Duktiga vi är.. hatar ordet duktig men vill gärna vara det ;)
Jag smyger runt hos alla som ska på kryssningen. Men har säkert glömt alla tills vi ses ;)
Snart dags....
Kram

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho