Sunday, February 19, 2012

Tacksamhet!



Vinterpromenad
Bilder: Privata (Made by Dila)

Jag står inte längre på gränsen och har inte heller trillat över den. Jag har tack och lov förflyttat mig en bit ifrån den och håller den på ett betryggande avstånd. Faran är inte över än och jag måste hela tiden påminna mig själv att hålla mig därifrån. Under dessa veckor när jag varit så totalt utmattad både fysiskt och psykiskt har jag blivit medveten och tacksam över alla fantastiska och omtänksamma människor runt omkring mig. Det har varit allt ifrån Andreas och barnen som stöttat mig och skänkt mig glädje, mina svärföräldrar som avlastat och gett mig egentid för både sömn och motion, mina arbetskamrater och chefer som stöttat och avlastat mig och framför allt sagt ifrån när jag har varit på väg att ta på mig för mycket, mina vänner som ringt och hört sig för hur jag mår till ni mina kära bloggvänner som kommit med uppmuntrande ord och råd både här på bloggen och på mail. Jag blir alldeles rörd och tacksam över att det finns så mycket kärlek och omtänksamhet.

Jag har fortfarande haft mycket på jobbet men har fått hjälp och avlastning. Dessutom har jag blivit bättre på att säga nej (ibland måste jag dock påminnas). Jag har försökt att inte jobba så mycket hemma och jag har också tagit mig tid att motionera och göra sådant som jag tycker är roligt. Tack och lov sover Hilmer bättre nu så det har blivit bättre på den fronten också, vilket underlättar en hel del för energin.

I helgen har vi varit ute i Julita hos svärföräldrarna där vi som vanligt ätit gott och haft myspys. Idag har jag pluggat Statskunskapen nästan hela dagen och jag måste säga att det är otroligt intressant. Veckan som kommer har eleverna Sportlov och då kommer det bli en hel del eget arbete (vilket alltid är välbehövligt), projektplanering i arbetslaget och på tisdag har vi pedagogisk frukost hela jobbet tillsammans då skolledningen ska hålla schemat. Torsdag och fredag har vi ledigt så lite Sportlov får jag allt, och då ska jag bara koppla av och vara tillsammans med min familj.

Jag vill bara tacka igen för alla de fina och uppmuntrande orden. De betyder mer än ni anar. Ni rockar fett!

4 comments:

Malin said...

Låter som att du tar det lite lugnare men tar du det tillräckligt lugnt?? Jag har ju trillat över den där kanten en gång och det tog år att komma tillbaka, vore hemskt om det hände dig. Speciellt nu när allt liksom har fallit på plats. Fortsätt öva på nejet, dra ner på tempot på jobbet om det går, glöm inte DIG.
Kramar

Ellinor said...

Skönt att se att du är tillbaka och att du mår bättre. Ibland behöver vi ner till botten innan vi kan vända.
Hoppas du får en fin vecka!
Kram

maja...Style & Life by Leia said...

Va skönt att du känner att du kommit bort iaf en liten bit från den där farliga kanten!

Och även skönt att ha så bra människor omkring dig.

Kramar

DILA said...

Malin: Jag försöker att ta det lugnt men märker att det är lätt att hamna i samma hektiska tempo igen. Tur att jag har människor omkring mig som tvingar mig att ta det lugnt (både på jobbet och hemma). Tack för din omtänksamhet, du är en sann vän.

Ellinor: Ja, det är synd att man nästan måste nå botten för att inse hur viktigt det är att ta hand om sig själv.

Maja: Ja, den där kanten vill man allt hålla sig ifrån. Det är otroligt viktigt att ha omtänksamma människor runt omkring sig som kan måna om en när man glömmer bort det själv.

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho