Sunday, April 15, 2012

Som en blixt från klar himmel...




Eller nja, kanske inte riktigt men inte långt ifrån. Jag har varit duktig de senaste veckorna och varit ute och gått och "powerwalkat" men det har känts långt ifrån att komma igång och springa. Har man inte sprungit på typ 15 år så är tröskeln ganska hög och då spelar det ingen roll att man en gång i tiden spelat handboll och fotboll och tränat regelbundet fem, sex dagar i veckan. Men så i söndags hände något och ja det kanske var en blixt från klar himmel i alla fall. Jag tog med mig Oliver som cyklade och tänkte "powerwalka" men rätt som det var började mina ben att springa nästan av sig själv. Och jag måste säga att det gick betydligt lättare än vad jag trodde att det skulle göra. Det blev en två kilometer till slut. Sen har det bara gått av farten och jag har sprungit söndag, måndag, tisdag, torsdag och så i dag. Det har blivit mellan två och fyra kilometer varje gång, inte mycket men alltid en början. Det är underbart att bo här uppe i skogen där vi bor, det är alltid en massa människor, gamla som unga, som är ute och motionerar. Både på vägen utanför tomten och i spåret. Idag mötte jag världens sötaste farbror i spåret som såg ut att vara ca 80 år och som var ute och gick med sina stavar. Han hälsade så glatt båda gångerna vi möttes. Hoppas att min nya träningsinspiration och motivation håller i sig. För även om det känns tungt ibland så är det oerhört skönt efteråt.




Bilder: www.weheartit.com

5 comments:

Malin said...

Duktig du är! Kan tänka mig att det är otroligt skönt när man väl kommer igång!
Och visst är det charmigt i dessa mindre samhällen, här hälsar folk på varandra, spelar ingen roll om man känner varandra eller inte!
Kram

Linda said...

Du är bäst Linda! Bra jobbat! Förresten är du byggd som en långdistansare så du har alla förutsättningar! Du kommer bli en bra löpare. Kramis

Carin van Straten-Lagerberg said...

Kul att du har börjat igen, löpning är underbart! :)

Mamselamsen said...

Så fantastiskt trevligt, att som av en händlese hitta en blogg från mina ungdomstrakter... via Ilva Berettas mat/fotoblogg.

Är uppvuxen i Sundbyholm... har varit flera gånger på Marys.Nu bosatt i den Småländska skogarna.

Favoritlägger denna bloggen.

DILA said...

Malin: Tack! Ja, det är otroligt skönt måste jag säga.

Linda: Haha, långdistansare? Jag som inte klarar mer än fyra kilometer än så länge.

Carin: Ja, det är skönt efter så lång tid.

Mamselamsen: Vad roligt och vilket sammanträffande att du är härifrån. De småländska skogarna är också mysiga.

Kram Dila

Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder / Paulo Coelho