And off we go...

Nu är det inte mycket kvar av 2012. Bara ett litet kliv och vips så är vi inne på 2013. Smaka på den; 2013. Sitter riktigt fint på tungan. Känner på mig att 2013 kommer att bli ett bra år. Inte för att klaga på 2012, det har varit ett bra år men jag måste erkänna att det periodvis har varit tungt. Riktigt tungt. Men jag ska inte klaga, året har också bjudit på många fina och lyckliga ögonblick. Nu blickar vi framåt och tar med oss lärdomar från det förgångna. Jag säger som Paulo Coelho: Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder. 

Vi har haft en mysig jul trots strömavbrott och ischoklad som vägrade att stelna. Mycket god mat och annat smått och gott precis som det ska vara vid denna högtid. Tyvärr så blev lillskrutt sjuk på annandagen i hög feber och ovanpå det hans förkylningsastma. Efter flera dagar med hög feber valde vi att åka in akut i fredagskväll eftersom hans andning då var väldigt tung. Efter tre timmar på en akutmottagning i kaos utan att ens ha fått lämna väntrummet valde vi att åka hem igen. Det var hur mycket folk som helst och med en personalstyrka som var för kort och gick på knäna (det satt en barnmorska i receptionen) kändes det ganska hopplöst. Eftersom vi har andningsmedicin hemma valde vi att tillbringa natten hemma och istället ringa jouren på lördagsmorgonen. Till slut igår eftermiddag fick vi en akuttid på vårdcentralen. Doktorn lyssnade på lungorna, tittade i halsen och tog en snabbsänka som visade på en infektion. Hilmer fick lite starka grejor att andas in och en tio-dagars-penicillinkur utskriven. Att få i honom penicillinet är dock nästan en kamp på liv och död som hans mamma ändå till slut vinner. Puh! Redan nu på morgonen var han feberfri dock med hostan kvar så vi fortsätter med inhalatorn. Det tar på krafterna med sjuka barn, fyra nätter i rad med minimalt med sömn och en gnällig och klängig liten kille.

Ikväll kom jag äntligen ut på en efterlängtad löprunda. Efter all julmat och flera dagar inomhus med sjuka barn var den otroligt välbehövlig. Det var bara jag och mina fötter som lät mot asfalten. Ett steg i taget, framåt och framåt. Trots att det var ett tag sedan jag sprang gick det förvånansvärt lätt. Tänk att det kan vara så underbart skönt att springa. Jag ska försöka att komma ut en sväng på årets sista dag också. För att göra ett avstamp in i 2013 liksom. Mitt mål för 2013 är ett lopp här i stan på ca 1 mil som går av stapeln i början av juni. Jag tänker inte sätta upp någon tid utan målet är bara att springa mitt första lopp någonsin, ta mig runt och i mål. Nu ska jag krypa i säng och läsa lite men jag kikar in en sväng imorgon och önskar er Gott Nytt År. Natti Natti!

Bilder