"Klassrummet är scenen för stor dramatik. Man vet aldrig vad man har gjort med, eller för de hundratal som kommer och går. Man ser dem lämna klassrummet: drömmande, nollställda, hånflinande, beundrande, leende, förbryllade. Efter några år har man fått känselspröt. Man kan uppfatta när man har nått fram till dem eller stött bort dem. Det är kemi. Det är psykologi. Det är djurisk instinkt"
(Frank Mc Court, "Magistern", 2005)
