Exhausted

Total avkoppling i badet

Totalt utmattad både fysiskt och psykiskt. Det är så jag känner mig när denna vecka går mot sitt slut. Fredagen var efterlängtad och jag kan säga att jag nästan sprang ut från jobbet när arbetsdagen var över. Vi är inne i en intensiv period på jobbet nu. Massor av rättning, omdömen som ska skrivas och sen dags för utvecklingssamtal. Jag har funderat ganska mycket på mitt yrkesval den senaste tiden. Inte så att jag har ångrat mitt val tvärtom utan mer hur det har förändrats under de år jag jobbat. Det är med sorg jag inser att jag lägger allt mindre tid på själva undervisningen och också planeringen, inte för att jag själv vill det utan för att det krävs att jag måste lägga så mycket tid på allt runtomkring. Jag saknar den där tiden åt själva "artisteriet" som man säger är så viktigt i läraryrket. Och jag vet inte om den nya läroplanen GY11 har underlättat mitt jobb heller. Men trots att jag ibland kan bli otroligt frustrerad att jag inte får ägna mig helhjärtat åt det som jag utbildade mig för så skulle jag inte ens för en dag vilja jobba med något annat. Jag älskar mina kollegor och mina underbara elever och jag kan ofta känna att jag faktiskt gör skillnad för någons liv och det är en otroligt häftig känsla.

Barnen är i Julita hos svärföräldrarna över helgen så när jag kom hem så gled jag ner i ett varmt bad och bara kopplade av. Där låg jag fortfarande när min andra hälft kom hem från jobbet. Gullig som han är så kom han in med ett glas rött till mig, dessutom fixade han en riktigt smarrig fredagsmiddag. I morgon bitti åker jag till Örebro med min kollega och vän A. Vi ska gå på stan och shoppa lite och hon ska bjuda mig på födelsedagslunch (japp, det är snart dags att lägga ytterligare ett år till räkningen). När vi är färdiga ska jag stanna kvar hos min bästa och äldsta vän Linda som bor i Örebro. Det ska bli otroligt skönt att få prata ikapp och så ska det bli kul att få träffa mina fina gudsöner. Det känns som om detta är precis vad jag behöver innan jobbstressen drar igång igen på måndag. Jag längtar tills om två veckor när alla omdömen är skrivna och alla utvecklingssamtal är avklarade. Nej, nu ska jag krypa i säng så att jag kommer upp imorgon bitti och inte missar tåget. Natti Natti!

Jag och Linda på skolavslutningen i 1:a klass. 

Nästa år firar vi 30 år som vänner. 

I denna ljuva sommartid...

Den första pionen slog ut idag.

Jag vet, jag är inte speciellt bra det här. I alla fall inte just nu. Blogga alltså. Jag vet inte riktigt vart tiden har tagit vägen, men dagarna och veckorna har bara rusat förbi. Det har helt enkelt inte funnits tid över till bloggen. Heltidsjobb, universitetsstudier på halvfart och hem och familj. Då blir det inte många minuter över. Har det blivit några luckor så har löpningen fått den tiden. En liten svacka på grund av inflammation i hälsenan men annars har jag hållit i med löpningen. Det har blivit tre, fyra gånger i veckan och ca 4 kilometer åt gången. Jag har också hunnit med skolans årliga löptävling på 6,7 kilometer i regn, där mina elevers mål var att klå mig. Många gjorde det också men några lyckades jag allt komma före. Jag har löpningen att tacka för att jag klarat sista veckornas stress och arbetsbörda på ett någorlunda bra och hanterbart sätt. Rättning, kompletteringar och betygssättning så det stod en upp i halsen, hetsiga elever (speciellt avgångsklasserna) som ville ha det där högsta betyget. Det var en skön pust av lättnad när alla betyg var låsta och betygskatalogerna underskrivna. Studenten var jätte mysig med lärarspex och en fantastisk avslutningsfilm som några av våra mediaelever gjort men det var också en sorglig dag. Det var jobbigt att säga hej då till de avgångsklasser som jag haft. I fredags hade vi sommaravslutning med alla kollegor. Städning på jobbet följdes av golftävling på dagen. Med tanke på att det var ca tio år sedan jag spelade golf senast så gick det ganska bra. Det var i alla fall fantastiskt roligt även om jag till och med lyckades med bedriften att slå bollen bakåt (i en halvmeter högt gräs ska tilläggas). Efter dusch och uppfräschning hade vi avtackning för de som slutar och sen följde middag på en av stans bästa restauranger. När vi var mätta och belåtna återvände vi till jobbet där vi tittade på Sverige-England i fotbolls-EM. Vi stannade sedan kvar på jobbet där vi pratade och körde frågesport som följdes av många glada skratt. Klockan var nog strax efter två när jag stupade i säng. Jag kan säga att jag mådde som jag förtjänade igår men det var det helt klart värt. Nu väntar en veckas ytterliggare jobb med utvärdering och planering inför höstens kurser men sen är det äntligen semester. Och det bästa av allt är att jag nu fått fast jobb och också lyckats förhandla upp min lön så att jag blev någorlunda nöjd!

Mina underbara kollegor Anna och Jocke

Linus och Madde

Mera golf

Studenten

Studenter som väntas på att släppas ut

För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten....

Bilder: Privata (Made by Dila)

Skolstart!

Haga Slott - Enköping

Idag har det varit skolstart för alla elever, både stora och små. Oliver började trean och jag kan knappt fatta att vår kille har blivit så stor. Men ännu har han inte blivit så stor att han skäms för sina föräldrar, Andreas fick följa med på uppropet. Tyvärr kunde jag inte själv vara med eftersom jag hade egna elever att ta emot. Det är tråkigt med lärarjobbet, att skolstarter och skolavslutningar alltid tenderar att vara samma tid som ens barns. Snart börjar väl Oliver bli för stor för att ha mamma och pappa hänga i hasorna och då kanske jag slipper det dåliga samvetet. Idag kom mina nya mentorselever, 30 stycken killar som började årskurs ett på gymnasiet. De var nog lika nervösa som jag. Men första dagen gick bra och det kommer nog att bli en jätte bra klass. Nya jobbet börjar börjar flyta på nu. Jag börjar känna mig lite mer hemtam och trivs med mina nya arbetskamrater. Jag måste dock bli bättre på att släppa kraven på mig själv, Rom byggdes ju som sagts inte på en dag.

Mina kära kollegor Madde och Inger.

 Kristin och jag.

 Förra veckan var vi iväg hela jobbet på kick-off på Haga slott utanför Enköping. Det var hur kul som helst, alltid skönt att komma bort och umgås utanför arbetet. Förutom konferens (lite måste man ju arbeta) så fick vi prova på att orientera utan karta. Japp, ni hörde rätt! Vi delades in i sex grupper där halva delen av ens grupp satt inomhus med comradio och karta och skulle guida utegruppen rätt till fyra olika kontroller. Varje kontroll innehöll en gåta eller kluring som gav en bokstav. När man tagit alla kontroller bytte ute- och innegruppen plats för att hitta ytterligare fyra kontroller. Sedan skulle alla bokstäver mynna ut i ett ord. Det gällde alltså inte bara att vara snabbast att hitta alla kontroller, rätt ord skulle också kluras ut. Jag kan säga att jag hade rejäl träningsvärk dagen efter (konditionen är med andra ord inte vad den har varit). På kvällen blev det lite bubbelbad och relax innan vi bjöds på en supergod trerätters-middag. Detta var en perfekt uppstart inför läsårsstart.

Annars har det varit rätt lugnt på vår gata i stan. Hilmer var lite hängig i helgen med feber och snuva. Förmodligen tänder på G för på söndagen var han pigg igen. Mycket tid går åt att packa, nu är det bara en dryg vecka kvar innan vi flyttar och får nycklarna till huset. Jag lovar, pics kommer. En annan kul sak som hände i helgen var att jag träffade min underbara bloggkompis Malin i helgen. Vi har känt varandra i drygt två år men aldrig träffats irl. Nu var hon här i stan på hundutställning så jag tog med mig killarna och gick dit. Det var superkul att äntligen träffas och få ett ansikte på varandra. Jag önskar bara att vi hade haft mer tid, kändes som om man hade tusen saker att prata om. Nästa gång hoppas jag att vi kan sitta ner i lugn och ro, äta god mat och dricka ett glas rött och bara prata utan något som stör. Nej, nu är det dags att krypa till kojs. Måste få min skönhetssömn, måste ju visa min bästa sida för mina nya elever. Natti, natti!

First day at work...

 Bilder

Nja, inte riktigt. Ska man vara noga så har jag faktiskt snart gjort min första vecka på nya jobbet. Jag måste erkänna att det var en nervös liten jag som gick till jobbet i måndags morse. När nu snart första veckan är gjord så måste jag säga att det känns lite lättare även om det fortfarande finns många frågetecken att räta ut. Det första som hände var att vi samlades all personal med lite information från rektorn. Alla nya fick presentera sig själva (alltså jag inkluderad). Det är skönt att vi är fem nya, varav tre i mitt arbetslag, så man är inte ensam om att känna sig lite förvirrad. Resten av dagen tillbringades med arbetslaget som verkar vara ett skönt gäng. Jag har fått min arbetsplats, dator, nycklar, inloggningar etc. Med andra ord allt sådant som hör till när man är ny. Resten av veckan har gått i ett rasande tempo. Nya intryck hela tiden. Det känns som om man tar ett steg fram och två tillbaka, två steg fram och ett steg tillbaka. Ena stunden känner man sig förvirrad och sen plötsligt så känns det som om man börjar få koll på allting för att i nästa andetag känna sig totalt lost igen. Sådant här gör mig frustrerad för jag vill ha koll på saker och ting, trots att jag vet att det är okej att känna sig förvirrad när man kommer som ny. Jag kände likadant när jag började jobba på nytt jobb i våras efter mammaledigheten men det blev ju superbra när jag väl kom in i det. Men det känns lite mer nervöst denna gång eftersom det är många år sedan jag undervisade på gymnasiet. Det är nya betyg och nya kurser. Dessutom ska jag (förutom historia) undervisa i samhällskunskap som egentligen inte är mitt ämne (jag har undervisat i Sh på högstadiet i flera år, men det är skillnad). Idag hade vi ämnesmöte alla samhällskunskapslärare, vilket var jag och två till. När de började diskutera nationalekonomi, olika modeller, och gubbar med konstiga namn kände jag mig helt lost och som ett stort skämt. Trots att jag vet att de sh-kurser jag ska undervisa i är grundkurser och i princip samma som jag undervisade i på högstadiet så kände jag mig inte ett dugg säkrare när jag gick därifrån. Jag hatar att känna mig osäker och att tvivla på min egen förmåga. Jag vet att jag är en bra lärare (i alla fall hyfsad) och vet att jag gör ett bra jobb, men jag kan inte låta bli att känna mig orolig för hur jag ska klara detta. Nej, nu får jag sluta att vara så pessimistisk!!!! Det kommer att bli jätte bra på det nya jobbet och jag kommer att klara det galant. Bort med alla orosmoln och fram med lite positivitet! Nu ska jag gå och titta på Mitt i naturen med min son och sen väntar skönhetssömnen. Tack och godnatt!

Spännande värre!

 Bilder

Ibland känns det som om livet står still, man får känslan av att man står och stampar på samma ställe. Och vips så säger det bara pang och det händer massor, utan att man riktigt har fattat hur. Ungefär så har det varit för oss. Inte så att vi har varit missnöjda med våra liv, snarare tvärtom. Men här har det hänt stora saker kan ni tro. På bara ett par dagar. Först fick jag nytt jobb, hann vara arbetslös en vecka ungefär. I augusti börjar jag arbeta här i stan igen, på en gymnasieskola (känns lite pirrigt att återvända till gymnasiet, var ju ett par år sedan sist). Jag ska undervisa i historia och samhällskunskap. Anställningen är ett år till att börja med och faller allt väl ut kan den övergå till en fast tjänst. Känns skönt att ha klart med jobb så snabbt, nu kan jag slappna av och njuta ordentligt av semestern. Dagen efter att jag hade fått nytt jobb slog vi till och köpte hus! Vi vann budgivningen så nu har vi äntligen gått och blivit med hus. Man har en föreställning om hur det ska gå till när man köper hus men det blir aldrig som man har tänkt sig. Nu sa det bara pang och vips så var man husägare. Det ska bli sååååå skönt att flytta (inflyttning är redan 1 september) och slippa att bo så trångt. Huset är en enplanare med tre sovrum, allrum, vardagsrum, kök, badrum, toalett och tvättstuga. I garagebyggnaden finns ett hobbyrum, och en relaxdel med bastu, toalett, dusch och ett rum (som man kan ha till gästrum eller blivande tonårsrum), tomten är jätte fin och gränsar på baksidan till skogen. Huset ligger nära både dagis och skola och det tar bara 15-20 minuter att cykla in till centrum. Som ni hör har vi en spännande höst till mötes. Efter den tunga och jobbiga våren känns det som om det är precis vad vi behöver. Som de säger; efter regn kommer solsken!

Lite smått och gott...

I början av veckan (mån-ons) var jag iväg på kurs, de berömda Lärardagarna på Aronsborg i Bålsta, anordnat av Lärarförbundet. Jag åkte tillsammans med tre kollegor och oj vad skoj vi hade. Mysigt hotellrum (underbart att få ha HELA sängen själv för en gångs skull), supergod mat, mysig miljö, intressanta föreläsningar och gruppdiskussioner och trevligt sällskap. Jag är jätte glad att jag åkte och det blev en lyckad resa.

 Mina söta kollegor Sofia och Eva.

Roger och Sofia.

Vatten i fin flaska.

 Måndagens förrätt.

Ostkaka på kavringsbotten toppad med löjrom.

Salladsbädd och kräftstjärtsvinägrett.

 Måndagens varmrätt.

Oxfiléspätt med ärtskott och pancetta, potatispuré och rödvinssås.

Mojito.

I torsdags hade vi gravsättning för pappas urna. Vi samlades närmsta familjen för en enkel och fin ceremoni. Pappa begravdes bredvid sin mormor och morfar precis som han önskade. Jag trodde att det skulle vara enklare den här gången (jämfört med begravningen) men det blev jobbigare än jag trodde. När kyrkklockorna ringde så kunde jag inte hålla tårarna borta längre. När mamma sänkte ner urnan slutade det att regna och molnen skingrades. Efteråt åkte vi tillsammans till Hjälmare docka och Kanalcaféet för lite lunch och fika. Det blev en trevlig avslutning där sorgen skingrades i den mysiga miljön. 

Västermo Kyrka.

 Alla samlade utanför Kanalcaféet.

 Kanalcaféet.

Midsommarafton  för vår del blev jätte lugn. Nästan hela dagen gick åt till att packa inför västkustresan, förutom en snabb fika hos mamma på förmiddagen. På kvällen åkte vi ut till svärföräldrarna i Julita och fick njuta av ett smarrigt midsommarbord med snaps till. Lika mysigt som vanligt. Sen blev det sängen redan vid tio, trötta som vi var. Idag har vi bara tagit det lugnt. Förmiddagen tillbringades på svärföräldrarnas altan i solen med en kopp kaffe och en tidning. Jasminen doftade underbart. Hilmer sov i vagnen och Andreas och Oliver cyklade ner till sjön och fiskade. Imorgon bitti bär det av på semester. Vi styr kosan mot västkusten och Skummeslövsstrand norr om Båstad. Tillsammans med svärföräldrarna ska vi tillbringa en skön vecka vid havet. Nu ska jag krypa i säng och lyssna på reprisen på Sommarpratarna på P1. Mark Levengood var först ut. Natti natti på er alla. Nästa gång vi hörs är det från kusten...

Den blomstertid...

För över en vecka sedan var det skolavslutning och därmed också slutet på detta läsår. Sista veckorna gick i ett rasande tempo. Prov, rättningar, betygsvarningar och framför allt betygen. Samma vånda varje år. Kontrollera om och om igen. Sätter jag rätt betyg nu? Diskutera med kollegor. Titta igenom igen. Och till sist trycker man på knappen och betygen skickas iväg och registreras. Puh! Trodde någonstans att det skulle bli lättare med åren, men icke sa nicke. Det är nog bara att vänja sig.

 Strängnäs Domkyrka

Skolavslutningen firades i Strängnäs Domkyrka, denna imponerande byggnad. Jag älskar skolavslutningar, att se alla elever så fina och uppklädda. Myror i benen, nervösa över betygen men med en längtan efter sommarlovet. Jag fick äran att dela ut ämnespremie i SO, nervös som attan var jag när jag fick gå upp i talarstolen och läsa upp motiveringen i mikrofonen. Det roligaste var att det var en av mina elever i 9:an som vann. En kille som fick MVG i alla SO:ämnena och som i vissa fall har haft mer kunskap än jag när vi diskuterat Kalla Kriget. Det är alltid lika kul med elever som har dessa specialintressen och som kan så otroligt mycket. Tänk vad jag har lärt mig av honom! När den blomstertid spelades och sjöngs som avslutning kunde jag inte hålla tillbaka en tår. Vackert och stämningsfullt. Efteråt samlade vi klassen utanför och de fick sina betyg. Jag tror faktiskt att de allra flesta var rätt så nöjda över sina prestationer. Mest nöjd är jag med tre av killarna i klassen som ett par veckor innan terminsslut inte hade gymnasiebehörighet. Jag har kämpat och jagat dem med piska och de har kämpat ännu mer och lyckades alla tre att ro det i hamn. Pappan till en av killarna, som förutom sina godkända betyg fick stipendium för bästa kämparanda och prestation, var så glad, stolt och tårögd. Pappan var så tacksam för all hjälp och allt stöd hans son hade fått och som tack fick jag en flaska champagne. Jag försökte förklara att det var hans son som gjort allt arbete och inte jag, men han ville inte höra på det. Det svåraste var att säga hej då till alla elever speciellt mina 8:or som jag haft i SO. Den klassen kommer jag att sakna något enormt. De grät och jag grät. Tur att jag hade varit förutseende nog att ta på mig vattenfast mascara (man lär genom åren).

 Champagnen som jag fick av T:s pappa.

Tillbaka i skolan blev det gemensam lunch för all personal och avtackning för oss som slutar. Trots att jag har vetat om att det här bara var ett vikariat så har man ju hoppats på en fortsättning. Tyvärr så blev det inte så. Det har varit en intensiv vår med massor av arbete, men jag har älskat att gå till jobbet varje morgon. Jag har haft underbara kollegor och elever, ett mysigt arbetsrum med utsikt över Mälaren och ett intressant och givande arbete. Jag har lärt mig otroligt mycket och kommer att se tillbaka på denna termin med glädje.


Nu återstår bara tre ynka dagar kvar på jobbet och dessa ska tillbringas i Bålsta utanför Stockholm. Jag och tre kollegor ska iväg på kurs, Lärardagarna som anordnas av Lärarförbundet. Flera intressanta föreläsningar står på programmet. Mitt arbetsrum är tömt och jag har bjudit kollegorna på persikocheesecake. Vad som händer till hösten står skrivet i stjärnorna...

Vid en liten sjö...

Idag har vi haft Klassens dag. Alla 9:or har paddlat, en tur som tog ca tre timmar. Som tur var slapp jag paddla och fick "kökstjänst" istället. Hade jag paddlat hade man fått se en skär gris eller en dränkt katt, eller en kombination av både och. Min hy är inte lämpad för en hel dag till sjöss i en kanot, och paddlat har jag inte gjort sedan gymnasiet och jag var inte ens bra då. Medan eleverna och några kollegor paddlade körde jag och mina kollegor Lotta och Eric ut maten och satte fyr på elden. Vi fick en underbar dag i solen vid strandkanten, fåglarna kvittrade och luften var alldeles ljummen. Flera elever passade på att bada när de kom fram och sedan bjöds det på grillad korv.Jag älskar sådana här dagar när man får chansen att umgås med eleverna utanför klassrummets fyra väggar.

Eric försöker göra upp eld.

 

Far, far away...

Far, far away. Så långt har jag befunnit mig ifrån bloggvärlden de senaste veckorna. Jag har varken haft ork eller lust att blogga. Trots att jag har saknat er mina kära bloggvänner har jag knappt orkat tittat in hos er, än mindre kommenterat. All min tid har gått åt till familjen och jobbet. På jobbet har utvecklingssamtal, uppföljningsmöten, omdömesskrivning, betygsvarningar och studiebesök avlöst varandra. Man kan lugnt säga att vårterminen är jobbig och stressig. Nu är vi inne på sista "riktiga" lektionsveckan. Fredag är sista dag för inlämningar och prov. Nästa vecka är kortvecka och då ska det rättas så pennan glöder och sen ska betygen sättas. Sista skolveckan är det bara en massa roliga aktiviteter med klassen. Två fredagar i rad har jag varit uppe Stockholm med två  klasser i 8:an och besökt Demokrativerkstan och Riksdagen. Det var riktigt roligt och eleverna uppskattade besöket jätte mycket. I Demokrativerkstan fick eleverna spela rollspel och leka riksdagsmän och vara med i partigrupper och utskott och ta fram nya lagförslag. De tyckte att det var lärorikt att rent praktiskt få lära sig arbetsgången från förslag till beslut. Förra fredagen såg vi Anders Borg och i fredags hälsade vi på Carl Bildt och skymtade Göran Hägglund. Det var en riktig wow-faktor för eleverna att få se våra politiker in real life. Helt plötsligt blev det lite spännande och intressant med riksdag och regering, ett annars i elevernas tycke ganska tråkigt område. Jag har varit hemma och vabbat i två dagar nu. Hilmer har ögoninflammation och är portad från dagis eftersom det tydligen smittar väldigt lätt, och idag kom Oliver hem från skolan med 39 graders feber. Imorgon får Andreas vara hemma och vabba eftersom jag har prov med en 7:a samt ett uppföljningsmöte. Nej, nu ska jag snart krypa till kojs tänkte bara titta in hos er och säga hej innan jag släcker lampan och ropar efter John Blund...

På väg till Riksdagen.

Tillbaka igen!

Bild

 
Det blev ännu en tyst vecka här på bloggen. Tråkigt, men inte mycket att göra åt. Det har varit full fart på jobbet. Undervisningen har flutit på bra även om jag känner mig lite ringrostig. Det har känts bra med eleverna trots att jag har blivit lite testad så som man gärna blir som ny. Arbetskamraterna är trevliga och hjälpsamma och det känns som om jag kommer att trivas. Det har varit full fokus på lektionsplaneringar och allt det praktiska runt omkring. Hela min kalender och mitt skrivbord är fulla med gula och rosa postit-lappar med saker jag måste göra eller komma ihåg att fråga hur man gör. När en punkt är avbockad kommer tio nya, åtminstone känns det så. Lite frustrerande måste jag säga men det lossnar säkert snart. Att pendla med tåget har fungerat över för väntan och det har bara varit någon enstaka försening. När jag kommer med tåget strax efter sju på morgonen har jag en kort promenad längs vattnet på ca fem minuter. Varje morgon möter jag ett sött pensionärspar i åttioårsåldern som är ute och motionerar med sina gåstavar. De är alltid så hurtiga och håller ett högt tempo och varje morgon möts jag av ett leende och ett glatt godmorgon. De där två gör verkligen min dag och tack vare dem kommer jag alltid med ett stort leende till jobbet. Tänk vad lite genuin trevlighet kan göra! Jag har varit helt utmattad varje kväll och ofta somnat samtidigt som Oliver.

När jag kom hem i fredags var jag väldigt glad att det var helg för energiförrådet var helt uttömt. Hilmer började sin inskolning på dagis i torsdags tillsammans med Andreas och både torsdagen och fredagen hade gått alldeles galant. Hilmer hade somnat direkt när Andreas lagt honom på sovmadrassen och ätandet hade också fungerat bra. Dessutom verkade han tycka att det var jätte roligt och spännande med alla barn. Inskolningen kommer att fortsätta imorgon och vi får se hur många dagar till som behövs. Det viktiga är att Hilmer känner sig trygg när det är dags för Andreas att lämna. I lördags förmiddag lämnade vi Hilmer hos min mamma och sen åkte Andreas, jag och Oliver till Öppet Hus på Musikskolan här i stan. Oliver provade att spela både gitarr, oboe, piano, trummor, trumpet och fiol. Sen valde han att ansöka till gitarr i första hand och trummor i andra hand. Som sagts tidigare, min son vill bli rockmusiker. Det som är tråkigt är att det är så långa köer till Musikskolan så har han otur kan han få vänta ända till nästa höst innan han får börja. Men den som väntar på något gott... Som tur är har vi en gitarr här hemma, så han har redan börjat att öva på egen hand och dessutom hunnit med att "skriva" en låt som heter Beautiful. Vilken rockstar!!! Idag var vi på Faktorimuséet och tittade på ångmaskinerna och provade olika experiment på Faktotum. När Andreas och Oliver gick vidare till badmintonträningen tog Hilmer och jag en promenad hem i solen och sedan har eftermiddagen ägnats åt omdömmesskrivning för 9:orna som ska vara inrapporterat klockan 16 imorgon. Det blev ett par timmars arbete men nu är jag färdig och det är dags för sängen. Jag hoppas att jag har mer energi nästa vecka så att jag har ork att blogga lite och framför allt ork att titta in hos er mina kära bloggvänner.

Natti natti och en önskan om en solig och härlig vecka till er!

Familjemys!

 Svärfar, Andreas och Hilmer.

Charmtrollet.

 Coola Oliver (som ska bli rockstjärna) och Andreas.

 

Familjemys, ja det kan verkligen sammanfatta vår helg. I går förmiddag var vi hem till mina föräldrar och fikade. Det var mysigt och kul att se att pappa var så förhållandevis pigg (om man ser till omständigheterna). Olivers största oro, det var att morfar var så skäggig. Det var kul att mamma och pappa fick se hur nära Hilmer är att krypa, även om han tar sig fram på rumpan. Ge det några dagar till så kommer nog lillkillen att krypa omkring både högt och lågt. När Andreas slutade jobbet åkte vi ut till svärföräldrarna på landet. Det är alltid lika mysigt och avslappnade att komma dit. Svärfar bjöd på jätte god mexikansk kyckling med pressad potatis till. På kvällen tittade vi på Melodifestivalen och Oliver bjöd på dans framför tv:n. Vet inte om jag tyckte att något bidrag var speciellt bra, inget som fastnade i alla fall. Idag på förmiddagen tog svärmor och jag en skön promenad innan det var dags för lunch och sen hemfärd. När Andreas och Oliver var och tränade badminton passade jag på att planera kommande veckans lektioner och så skrev jag ner massor av saker som jag måste ta reda på när det gäller praktiska saker (och den listan blev väldigt lång). Jag måste säga att jag är fylld av positiv förväntan inför kommande vecka, det ska bli jätte roligt att börja att undervisa igen. Hilmer är mycket piggare nu vilket är så skönt. Idag åt han den sista penicillinkuren, och även om han fortfarande är lite rosslig så är det mycket bättre. Men vi ska fortsätta med den luftrörsvidgande medicinen en vecka till. På torsdag börjar Andreas att skola in Hilmer på dagis och det ska bli jätte spännande att se om Hilmer kommer att gilla det. Vår söta lillkille lär sig många nya saker och i ett rasande tempo. Idag lärde han sig att pussas. Säger man puss så lutar han sig framåt och plutar med munnen. Kan man bli annat än totalt charmad? Nej, nu ska jag krypa till kojs och läsa ett par sidor innan spikmattan väntar. Sen är det natti natti!

Svärfar och Hilmer äter.

 Oliver dansar till Melodifestivalen.

 Hilmer och Andreas pussas.