Blue

Bilder: www.weheartit.com

På äventyr

 Mellomys

 Fina Linda R

The girls

Förra helgen var jag iväg på äventyr. Efter lite hemlighetsmakeri och smusslande satte jag mig på Lördagen på tåget mot Örebro. En kopp kaffe och soligt väder gjorde att humöret var på topp. Där väntade Linda T som kom och mötte mig på tågstationen. Vi åkte hem till henne och förberedde maten inför kvällen och gjorde oss iordning. Vid sextiden kom resten av tjejgänget; Karin, Anna, Annika och sist men inte minst min bästa vän Linda R. Jag hade gömt mig på övervåningen och när jag kom ner för trappan så kan man lugnt säga att det var en del förvånande miner. Allra mest chockad var Linda. Hon stirrade säkert i en minut innan hon brast ut; "Vad gör du här?". Det blev en jättemysig kväll med finalen av Melodifestivalen och sedan utgång. Vi hamnade på Harry´s och slog klackarna i taket och pratade natten lång. Jag sov över hos Linda T och på söndagsförmiddagen kom Linda R och lilla Nils och hämtade mig. Söndagen tillbringades sedan hemma hos Linda och Henrik och mina underbara gudsöner Nils och Ralf. Söndag kväll var jag tillbaka hemma igen och mer än nöjd med mitt äventyr.


På Lördagen var det också två år sedan pappa gick bort. På något konstigt vis känns det både som nyss men också som en evighet sedan. Oavsett om man vill eller inte fortsätter livet på i sakta mak och man tror någonstans att det ska kännas lite lättare. Men det gör det inte även om man lär sig att leva med saknaden så kan den när som helst slå till med full kraft. Vi pratar mycket om pappa vilket gör minnena levande och sorgen lite lättare att bära.

 Älskade pappa

Den här helgen har varit betydligt lugnare än förra. Idag har vi varit och fikat hos mamma och jag har passat på att kramas med mina bröder Max och Olle. Morbröderna är populära hos Oliver och Hilmer så det blev en del busande och bollsparkande. Resten av helgen kommer att fortsätta i samma tecken vilket är välbehövligt. De två närmaste veckorna väntar omdömesskrivning och utvecklingssamtal innan det är dags för påsklov.

Bilder: Privata (Made by Dila)

Vårkänslor

Ja, jag vet att det ännu inte är vår. Och att det säkert kommer att komma en ny omgång med snö och kyla innan våren är här på riktigt. Trots detta har vårkänslorna börjat att spira. Det mörklila i vardagsrummet är ersatt med limegrönt som en liten inbjudan till den efterlängtade våren. Någon gång i veckan brukar jag stanna till på torget och mannen som säljer blommor. Där brukar jag botanisera bland tulpaner, rosor, ranunkler och annat smått och gott. Det ger lite extra lyx att ha färska blommor hemma. Ljuset börjar att återvända och det är numera ljust ute när jag åker till jobbet på morgonen. Fåglarna kvittrar som aldrig förr. Solen har också kikat fram både nu och då och plusgraderna gör att snön börjar att försvinna. Idag var det underbart väder på förmiddagen så vi passade på att vara ute och leka och sitta i solen på trappan och njuta. Det märks att energidepåerna behöver fyllas på med både sol och värme. Så snart, snart är den här på riktigt. Våren.

Bilder: Privata (Made by Dila)

PT

Tack vare min kära kollega och underbara vän Anna så har jag numera inte bara en utan två personliga tränare. Jag blev anmäld som hämnd för att jag anmälde Anna till marknadsföringsgruppen när hon började jobba hos oss i höstas. Så nu får jag alltså bita i det sura äpplet. Det är två av våra idrottselever i årskurs två som har gjort ett personligt träningsprogram åt mig. Jag har fått programmet för första veckan och det innefattar tre träningspass. Dag 1 börjar med 4 km löpning följt av styrketräning (rygglyft, rygglyft med viktrotation, dips från stol och mage), dag två är det 5,5 km löpning och styrketräning ( rygglyft, rygglyft med viktrotation, dips från stol, situps och armhävningar), slutligen dag tre är det löpning 6,5 km samt styrketräning (rygglyft, armhävningar, situps och dips från stol). Sen kommer jag att få ett nytt träningsprogram varje vecka. Linda och Maya som tjejerna heter är jätte gulliga och peppar mig till tusen och de har lovat mig att när de är färdiga med mig så kommer jag att kunna springa en mil utan att dö på kuppen och istället flyga fram. Imorgon kör jag igång så det ryker. Håll tummarna för mig så återkommer jag med rapport.

Bilder

Att sätta ner foten

Jag blir så trött, ledsen och frustrerad. På människor som inte gör annat än gnäller, klagar och försöker trycka ner en. Det spelar ingen roll vad man än gör, inget duger. Kritik hur jag uppfostrar och hanterar mina barn, hur jag är som kvinna, partner och person, på hur jag jobbar, var jag jobbar, att jag jobbar för mycket, vad jag gör och inte gör på min fritid... Listan kan göras lång. Särskilt  frustrerande är det med de människor som inte ens kan prata med mig ansikte mot ansikte utan man får istället höra det på omvägar. Jag gör inte alltid rätt eller har svaret på alla frågor. Men det gör mig inte till en sämre människa. Jag är precis lika bra som alla andra, varken bättre eller sämre. Jag är en människa med fel och brister men jag är precis lika mycket värd som alla andra, varken mer eller mindre. Så kom inte och tala om för mig hur jag ska leva mitt liv. Kom gärna med råd och tips men låt mig göra mina val. Allting med mig och mitt liv kan inte vara fel. Dessutom tänker jag inte ta ansvar för vad andra säger eller gör. Det var inte min avsikt att vara så personlig men nu har jag fått nog. Nu sätter jag ner foten.

Bilder

Some pics

Bilder: Privata (Made by Dila)

Gott Nytt År! Happy New Year! Tanti auguri per felice Anno Nuovo!

Årets sista dag. Snart tar 2012 slut och 2013 tar vid. Här har vi än så länge ett lugnt nyår och så kommer det att förbli. Andreas är iväg och spelar badmintonturnering och jag och barnen är hemma och tar det lugnt. Hilmer är fortfarande inte helt pigg så vi kommer att fira nyårsafton här hemma bara vi. Och jag måste erkänna att det faktiskt känns jätte skönt. Vi har i alla fall hunnit med en sväng upp i skogen och letat efter älgarna. Tyvärr hade de gömt sig men vi såg älgspår, älgbajs och märken i snön där de har legat och vilat. Både Oliver och Hilmer tyckte att det var spännande. När Andreas kommer hem sen ska vi fixa lite mat och nyårsmys och vänta in tolvslaget. Vi får se om barnen orkar hålla sig vakna ända fram. Önskar er alla en magisk nyårsafton. 

GOTT NYTT ÅR!

Bilder

And off we go...

Nu är det inte mycket kvar av 2012. Bara ett litet kliv och vips så är vi inne på 2013. Smaka på den; 2013. Sitter riktigt fint på tungan. Känner på mig att 2013 kommer att bli ett bra år. Inte för att klaga på 2012, det har varit ett bra år men jag måste erkänna att det periodvis har varit tungt. Riktigt tungt. Men jag ska inte klaga, året har också bjudit på många fina och lyckliga ögonblick. Nu blickar vi framåt och tar med oss lärdomar från det förgångna. Jag säger som Paulo Coelho: Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder. 

Vi har haft en mysig jul trots strömavbrott och ischoklad som vägrade att stelna. Mycket god mat och annat smått och gott precis som det ska vara vid denna högtid. Tyvärr så blev lillskrutt sjuk på annandagen i hög feber och ovanpå det hans förkylningsastma. Efter flera dagar med hög feber valde vi att åka in akut i fredagskväll eftersom hans andning då var väldigt tung. Efter tre timmar på en akutmottagning i kaos utan att ens ha fått lämna väntrummet valde vi att åka hem igen. Det var hur mycket folk som helst och med en personalstyrka som var för kort och gick på knäna (det satt en barnmorska i receptionen) kändes det ganska hopplöst. Eftersom vi har andningsmedicin hemma valde vi att tillbringa natten hemma och istället ringa jouren på lördagsmorgonen. Till slut igår eftermiddag fick vi en akuttid på vårdcentralen. Doktorn lyssnade på lungorna, tittade i halsen och tog en snabbsänka som visade på en infektion. Hilmer fick lite starka grejor att andas in och en tio-dagars-penicillinkur utskriven. Att få i honom penicillinet är dock nästan en kamp på liv och död som hans mamma ändå till slut vinner. Puh! Redan nu på morgonen var han feberfri dock med hostan kvar så vi fortsätter med inhalatorn. Det tar på krafterna med sjuka barn, fyra nätter i rad med minimalt med sömn och en gnällig och klängig liten kille.

Ikväll kom jag äntligen ut på en efterlängtad löprunda. Efter all julmat och flera dagar inomhus med sjuka barn var den otroligt välbehövlig. Det var bara jag och mina fötter som lät mot asfalten. Ett steg i taget, framåt och framåt. Trots att det var ett tag sedan jag sprang gick det förvånansvärt lätt. Tänk att det kan vara så underbart skönt att springa. Jag ska försöka att komma ut en sväng på årets sista dag också. För att göra ett avstamp in i 2013 liksom. Mitt mål för 2013 är ett lopp här i stan på ca 1 mil som går av stapeln i början av juni. Jag tänker inte sätta upp någon tid utan målet är bara att springa mitt första lopp någonsin, ta mig runt och i mål. Nu ska jag krypa i säng och läsa lite men jag kikar in en sväng imorgon och önskar er Gott Nytt År. Natti Natti!

Bilder

God Jul, Merry Christmas, Buon Natale...

Och så var den här igen. Julen, som vi har väntat på hela december. Jag måste säga att julstöket anno 2012 har varit väldigt stressfritt och så där behagligt skönt som det ska vara. Man lär sig mer och mer vad som egentligen är viktigt här i livet och därefter väljer man också sina prioriteringar. Vi har bestämt inför denna jul att julklappar köper vi bara till de minsta barnen. I min familj och släkt har vi nästan alla födelsedagar i november, december och januari och därför känns det så onödigt att stressa (och ha råd) med en massa julklappar också då vi är ganska många. Vi har istället prioriterat god mat och att få umgås och det känns som ett fantastiskt beslut.

Andreas och jag lämnade barnen hos mamma igår och gick ner på stan och fixade julklapparna. Vi köpte några få och sen har vi satt in pengar på deras sparkonton istället. Eftermiddagen och kvällen ägnades åt julstök som städning, klä granen, slå in paketen och Andreas lagade kalkon. Inatt klockan två vaknade jag av att granen välte. Snacka om att bli rädd. Tre gånger han den välta innan vi lyckades laga julgransfoten med några stenblock och knyta fast den i gardinstången. Envisa gran som ville tillbaka ut i skogen! Men nu kommer han ingenstans förrän "tjungondaknut".

Båda barnen sov till halvåtta i morse. Andreas bjöd på julfika med lussebullar och pepparkakor medan julmusiken ljöd i högtalarna. Efter det tittade vi på det sista avsnittet av årets julkalender som jag måste säga var otroligt bra. Både jag och barnen älskade den. Vi ska strax ta en promenad innan det är dags att förbereda för klanens ankomst. Vi ska fira julafton här hemma med min familj och släkt med knytis som vi brukar. Imorgon åker vi till Julita och firar jul med svärföräldrarna. Jag hoppas ni alla får en underbar och fin jul tillsammans med nära och kära. Var rädda om varandra. En alldeles särskild hälsning till min underbara vän Malin som har det tufft just nu. Du är en otrolig människa Malin, du kommer att fixa det här!

Merry Christmas!

Bilder

It´s over and I`m alive

Helvetesveckan är äntligen över och jag överlevde med nöd och näppe. Omdömesskrivning in i det sista och en vecka med utvecklingssamtal för en och en halv klass tar på krafterna (har avlastat en kollega vars mamma gått bort). I onsdags hade jag samtal från halv åtta på morgonen till halv åtta på kvällen och resten av samtalen klämdes in på all ledig planeringstid. Men nu är det över och det känns underbart skönt. Nästa vecka är det ämneskonferens i samhällskunskap, gymnasiemässa och Öppet hus men sen blir det ganska lugnt fram tills det är dags att sätta betyg.

Puss

Det var så underbart skönt att få ta fredag igår men jag var så fruktansvärt trött att jag upptäckte på vägen hem att min datorväska (med dator i) var borta. Lätt panikslagen kunde jag till slut konstatera (efter ett telefonsamtal) att den stod kvar i soffan i personalrummet där jag tydligen hade ställt ifrån mig den. Det viktigaste var i alla fall att jag kom ihåg att ta med mig Hilmer hem från dagis på vägen hem. Det blev en skön mysfredag med familjen; god mat och filmmys i soffan (Björnbröder 2). Halv tio låg vi i sängen hela familjen och snarkade ljudligt.

Idag har vi varit på 10-års kalas. Olivers kompis Emil (som också är son till min vän och kollega Anna) firade sin födelsedag. Nio stycken tio-åringar och en liten Hilmer röjde på rätt bra. Lek, spel, tacos, tårta och fika samt film föll alla i smaken. Både födelsedagsbarnet och gäster var väldigt nöjda.

Emil 10 år

Bilder: privata (Made by Dila)

Exhausted

Total avkoppling i badet

Totalt utmattad både fysiskt och psykiskt. Det är så jag känner mig när denna vecka går mot sitt slut. Fredagen var efterlängtad och jag kan säga att jag nästan sprang ut från jobbet när arbetsdagen var över. Vi är inne i en intensiv period på jobbet nu. Massor av rättning, omdömen som ska skrivas och sen dags för utvecklingssamtal. Jag har funderat ganska mycket på mitt yrkesval den senaste tiden. Inte så att jag har ångrat mitt val tvärtom utan mer hur det har förändrats under de år jag jobbat. Det är med sorg jag inser att jag lägger allt mindre tid på själva undervisningen och också planeringen, inte för att jag själv vill det utan för att det krävs att jag måste lägga så mycket tid på allt runtomkring. Jag saknar den där tiden åt själva "artisteriet" som man säger är så viktigt i läraryrket. Och jag vet inte om den nya läroplanen GY11 har underlättat mitt jobb heller. Men trots att jag ibland kan bli otroligt frustrerad att jag inte får ägna mig helhjärtat åt det som jag utbildade mig för så skulle jag inte ens för en dag vilja jobba med något annat. Jag älskar mina kollegor och mina underbara elever och jag kan ofta känna att jag faktiskt gör skillnad för någons liv och det är en otroligt häftig känsla.

Barnen är i Julita hos svärföräldrarna över helgen så när jag kom hem så gled jag ner i ett varmt bad och bara kopplade av. Där låg jag fortfarande när min andra hälft kom hem från jobbet. Gullig som han är så kom han in med ett glas rött till mig, dessutom fixade han en riktigt smarrig fredagsmiddag. I morgon bitti åker jag till Örebro med min kollega och vän A. Vi ska gå på stan och shoppa lite och hon ska bjuda mig på födelsedagslunch (japp, det är snart dags att lägga ytterligare ett år till räkningen). När vi är färdiga ska jag stanna kvar hos min bästa och äldsta vän Linda som bor i Örebro. Det ska bli otroligt skönt att få prata ikapp och så ska det bli kul att få träffa mina fina gudsöner. Det känns som om detta är precis vad jag behöver innan jobbstressen drar igång igen på måndag. Jag längtar tills om två veckor när alla omdömen är skrivna och alla utvecklingssamtal är avklarade. Nej, nu ska jag krypa i säng så att jag kommer upp imorgon bitti och inte missar tåget. Natti Natti!

Jag och Linda på skolavslutningen i 1:a klass. 

Nästa år firar vi 30 år som vänner.