PT

Tack vare min kära kollega och underbara vän Anna så har jag numera inte bara en utan två personliga tränare. Jag blev anmäld som hämnd för att jag anmälde Anna till marknadsföringsgruppen när hon började jobba hos oss i höstas. Så nu får jag alltså bita i det sura äpplet. Det är två av våra idrottselever i årskurs två som har gjort ett personligt träningsprogram åt mig. Jag har fått programmet för första veckan och det innefattar tre träningspass. Dag 1 börjar med 4 km löpning följt av styrketräning (rygglyft, rygglyft med viktrotation, dips från stol och mage), dag två är det 5,5 km löpning och styrketräning ( rygglyft, rygglyft med viktrotation, dips från stol, situps och armhävningar), slutligen dag tre är det löpning 6,5 km samt styrketräning (rygglyft, armhävningar, situps och dips från stol). Sen kommer jag att få ett nytt träningsprogram varje vecka. Linda och Maya som tjejerna heter är jätte gulliga och peppar mig till tusen och de har lovat mig att när de är färdiga med mig så kommer jag att kunna springa en mil utan att dö på kuppen och istället flyga fram. Imorgon kör jag igång så det ryker. Håll tummarna för mig så återkommer jag med rapport.

Bilder

Total urladdning

Fredag kväll och årets andra löprunda. Idag gick det otroligt bra att springa. Det var alldeles stjärnklart ute och lagom kallt. Det kändes som om jag flög fram över asfalten och som om jag hade kunnat springa hur långt som helst. Att springa är så otroligt skönt och det perfekta sättet att rensa tankarna och stressa av. Man är i total harmoni när man är klar.

Idag var Oliver och jag ner på stan (vi lämnade Hilmer hos mamma) och fick en och en halv timme för oss själva. Vi var in på Panduro och handlade lite akrylfärg, duk, penslar, lim, papper och lack. Oliver älskar att pyssla och måla och jag har en idé till en ny tavla som innefattar citroner i akryl på duk och lite bilder runt omkring. Låter det förvirrat? Jag lovar att återkomma med det färdiga resultatet. Hoppas bara det motsvarar bilden jag har inne i mitt huvud. Vi hann också med en tur till biblioteket och en fika hos mamma innan vi tog en skön promenad i solskenet hem. Nu väntar fredagsmys med familjen och ja, jag har slagit upp ett glas vitt. 

Happy Friday!

Bilder

A good start...

Jag är på jobbet varje dag tio över sju. Den första anledningen till detta är att busstiderna gör att det är den bästa tiden att åka och den andra anledningen är att jag tycker att det är skönt att få dricka mitt kaffe i lugn och ro, planera dagen och hinna beta av en del måsten. Detta har gjort att jag faktiskt jobbar mindre eller nästan inget alls hemma på kvällen. Igår morse beslöt jag mig för att ta med träningskläderna till jobbet. Sagt och gjort bytte jag om och snörde på mig löparskorna och stack ut och sprang fem kilometer. Det var underbart skönt att få springa på morgonkvisten längs ån. Tillbaka på jobbet hann jag duscha , byta om och få min kopp kaffe innan dagen drog igång. Jag måste erkänna att jag var mycket piggare resten av dagen även om jag slocknade ovaggad igår kväll. Det får bestämt bli fler löpturer tidigt här framöver, ett perfekt sätt att minska stressen över all rättning, omdömesskrivning och utvecklingssamtal.

Bilder

Smått och gott

 

Oj, vad tiden rusar iväg. Dagarna går och läggs till veckor och månader. Men det är en underbar tid vi går till mötes, naturen blomstrar och solens strålar börjar värma. Det är otroligt fascinerande att följa vad som händer i vår trädgård nu, nya blommor och växter som tittar fram varje dag. Andreas lägger massor av tid utomhus och än så länge har vi hunnit att plantera äppelträd och persikoträd, björnbär, taybär och smultron. Idag ska det inhandlas krusbär, svarta och röda vinbär. Sen har han börjat plantera ut det som fröodlats inomhus; gräslök, persilja, timjan, rosmarin, basilika, aubergine, tomater etc. Fikonträdet, citronträdet, paprikorna och chiliplantorna står fortfarande inomhus. I förrgår gjorde vi nässelsoppa från nässlor i trädgården och det blev hur gott som helst. Det är en stor glädje att ha en egen trädgård och skogen bakom knuten. Jag försöker så fort jag kan smita ut i solen med en kopp kaffe och tidningen och njuta av fåglarnas kvitter. Barnen älskar att klättra runt utomhus, den lilla på upptäcktsfärd i trädgården och den stora i skogen. Fågelholken som vi spikade upp för ett par veckor sedan är nu bebodd, av vem har vi ännu inte lyckats lista ut. Träningen flyter på bra, jag är ute och springer fyra gånger i veckan och det märks att konditionen börjar att bli bättre. Just nu är det dock lite jobbigt med all pollen i luften, jag känner av i luftrören och både näsa och ögon kliar. Medicinen hjälper lite i alla fall.

Idag var jag som vanligt tidigt på jobbet och förbereder för prov i Samhällsekonomi som en av treorna ska ha nu på morgonen, på eftermiddagen blir det filmen Niceville i Historia A som vi sedan ska diskutera. Sen väntar lite övertid med rättning av prov och uppsatser innan det är dags att bege sig till Teatern och lilla scenen där min kära vän Linda B har uppvisning med sin grupp i magdans. Det ska bli otroligt roligt att se den föreställningen. Önskar er alla en underbar och solig tisdag! 

Bild: minervamagdans.com

Backsippor

Det har varit en omtumlande vecka med både upp och ner. I slutändan blev det riktigt bra ändå. Jag fick bland annat veta att jag får vara kvar på jobbet ett år till (hade bara tidsbegränsat på ett år) vilket känns underbart skönt eftersom jag trivs med både arbetskamrater och elever. Den preliminära tjänstefördelningen ser bra ut där jag får de kurser jag vill ha och framför allt får jag fortsätta att vara mentor till mina teknikkillar. Det ska bli kul att få följa dem ett år till. Jag fick dessutom godkänt på A-rapporten i Statskunskapen vilket innebär att jag klarat halva kursen, nu återstår bara sista hemtentan som ska in i början av juni. Så summa kardemumma blev det en helt okej vecka ändå.

Idag vaknade vi till underbart väder, i ottan som vanligt eftersom Hilmer är uppe med tuppen. Efter en söndagsfrukost valde Andreas att plantera om tomaterna medan jag stack ut på en löprunda. Det var otroligt skönt att komma ut i skogen men det märktes att jag inte sprungit på en vecka (har mått dåligt i veckan vilket bland annat resulterat i ett besök på akuten). Jag var helt färdig efteråt. Efter det åkte vi iväg på utflykt hela familjen plus moster G, morbror D och kusin Moa. Vi åkte till ett naturreservat mellan Eskilstuna och Strängnäs där det på en ås växer massor av söta backsippor. Vi var inte ensamma utan flera andra hade gjort som vi, packat fikakorgen och gett sig ut i solen. Hela sluttningarna var täckta av lila backsippor, helt fantastiskt att se. Naturligtvis åkte kameran med och användes flitigt. På vägen hem stannade vi vid en handelsträdgård och köpte en björnbärsbuske och en buske Taybär (som är en blandning mellan björnbär och hallon). Jag tittade också lite på olika magnoliabuskar, kan inte bestämma mig för vilken jag vill ha. Men det lutar åt en stjärnmagnolia. Eftermiddagen och kvällen tillbringades ute i trädgården  och avslutades med en härlig grillning. Imorgon är det jobbdag som vanligt för mig men Andreas och barnen är lediga. Det blir väl någon brasa framåt kvällen...

På väg upp för sluttningen.

Moster G med kameran i högsta hugg.

Moster G och Hilmer

En djurkäke som oliver tog hem och 

som han ska ta med och visa för klassen.

Vildsvin? Kossa?

Fikapaus

Hela sluttningen full av backsippor

Bilder: Privata (Made by Dila)

Som en blixt från klar himmel...

Eller nja, kanske inte riktigt men inte långt ifrån. Jag har varit duktig de senaste veckorna och varit ute och gått och "powerwalkat" men det har känts långt ifrån att komma igång och springa. Har man inte sprungit på typ 15 år så är tröskeln ganska hög och då spelar det ingen roll att man en gång i tiden spelat handboll och fotboll och tränat regelbundet fem, sex dagar i veckan. Men så i söndags hände något och ja det kanske var en blixt från klar himmel i alla fall. Jag tog med mig Oliver som cyklade och tänkte "powerwalka" men rätt som det var började mina ben att springa nästan av sig själv. Och jag måste säga att det gick betydligt lättare än vad jag trodde att det skulle göra. Det blev en två kilometer till slut. Sen har det bara gått av farten och jag har sprungit söndag, måndag, tisdag, torsdag och så i dag. Det har blivit mellan två och fyra kilometer varje gång, inte mycket men alltid en början. Det är underbart att bo här uppe i skogen där vi bor, det är alltid en massa människor, gamla som unga, som är ute och motionerar. Både på vägen utanför tomten och i spåret. Idag mötte jag världens sötaste farbror i spåret som såg ut att vara ca 80 år och som var ute och gick med sina stavar. Han hälsade så glatt båda gångerna vi möttes. Hoppas att min nya träningsinspiration och motivation håller i sig. För även om det känns tungt ibland så är det oerhört skönt efteråt.

Bilder: www.weheartit.com

Friday at last

Oj, vad dagarna går snabbt. De bara svischar förbi. Var tar tiden vägen? De senaste två veckorna har gått i ett rasande tempo. Omdömesskrivning (200 för att vara exakt), massor av rättning, utvecklingssamtal och mina studier (fick godkänt också på inlämningsuppgift 2 som var ett lagstiftningsärende). Inte konstigt att tiden har gått så fort. Trots att det har varit mycket och fortfarande finns en hel del post-it-lappar att bocka av (min räddning) så är jag mindre stressad än jag var för några veckor sedan. Jag har tagit tag i motionerandet genom att ha power-walkat varje dag sedan förra helgen. Det är otroligt skönt och ett bra sätt att tömma skallen. Dessutom är det dumt att inte passa på när vi bor så fint som vi gör och har naturen in på knuten. Bra också att mina "nya" löparskor kommer till användning. I måndags kväll när jag var ute och gick var det alldeles ljummet ute. Jag var så trött, arg och frustrerad och gick i ett rasande tempo, det var sååååå nära att jag började springa (första gången på typ 15 år) men jag tog aldrig det där sista lilla steget. Nu känns i alla fall inte löpningen så långt borta. Ett par veckor till med power-walking och sen så, då... När jag kom tillbaka hem hade stressnivån sjunkit rejält och mitt dåliga humör som bortblåst. Idag blir det en paus från motionerandet men imorgon är det dags igen. Nu har mjukisbyxorna åkt på och jag sitter med ett glas rödvin i handen, mannen står bredvid mig och lagar fredagsmiddagen. Ikväll är det bara fredagsmys som gäller. Bjuder på lite bilder från skogspromenaden förra lördagen, och ja, jag älskar träd (ekar är min favorit).

Önskar er alla en mysig fredag och en underbar kväll! 

Bilder: privata (Made by Dila)

On the road...

Vi valde att åka hem från Julita igår istället för på annandagen för att undvika snön som föll ner och den värsta trafiken. Med facit i handen så valde vi rätt. Vilket vackert vinterlandskap vi körde igenom. Det var alldeles vitt ute och den lätta snön låg som bomull på träden. Solen försökte kämpa sig igenom molnen och kikade fram lite här och där. Oliver valde att stanna kvar hos farmor och farfar en natt till så vi var bara tre i bilen hem. På kvällen skippade vi julmaten och lagade istället pasta frutti di mare och hällde upp ett glas rött till. Det var supergott som vanligt. Jag skulle nog kunna leva enbart på fisk och skaldjur i olika former; musslor, räkor, bläckfisk, ostron, tonfisk, svärdfisk... You name it! När jag bodde i Neapel fick jag mitt lystmäte. Favoriten då var nog pasta con le vongole. Annars är tonfiskcarpaccio med olivolja, salt och citron på en annan favorit. Idag på förmiddagen tog Hilmer och jag en promenad med Linda B, lilla Linus och Lukas. På vägen stannande vi till i Stadsparken och matade änderna med lite bröd. Det var underbart skönt att komma ut i friska luften och röra på fläsket efter all tonvis med julmat som man har stoppat i sig. Snart kommer Linus, Marika och lilla Elsa förbi. Andreas ska bjuda på fläskfilé och potatisgratäng och så ska vi planera nyårsmenyn. Ännu mera mat att stoppa i sig! Hur ska detta sluta!?!

Linda B och lilla Linus.

Hilmer nerbäddad i vagnen.

Alla ville ha mat.

Lindas byxor var tydligen också goda.

Bilder: Privata (Made by Dila)

Underbara söndag!

Jag har aldrig riktigt gillat söndagar trots att det är enda dagen på veckan då hela familjen är lediga samtidigt (Andreas jobbar nämligen på lördagar). Eller jo, jag gillar söndagar men framåt eftermiddagen brukar jag få lite söndagsångest och känna lite vemod över att helgen nästan är slut. Detta vemod har inte försvunnit trots att jag nu är mammaledig men denna helg gav jag mig sjutton på att jag skulle njuta av varje sekund utan att tänka på måndagen och återkomsten av vardagsbestyren. Med facit i handen så gick det alldeles strålande, så förhoppningsvis så är min söndagsångest nu ett minne blott.

Vi vaknade strax efter sju av att Hilmer kvittrade glatt och tyckte att nu var det dags att gå upp. Vid tio hade vi ätit frukost och gjort oss i ordning. När disken var avklarad och jag plockat undan lite, Andreas och Oliver packat sina träningskläder tog vi en promenad till mina föräldrar och fikade med dem. När vi fikat färdigt var det dags att promenera vidare till badmintonhallen och träning för Andreas och Oliver. Det var underbart höstväder ute, kallt men solen som sken över den färgglada naturen. Längs ån pågick en fisketävling med många deltagare. Oliver tyckte det var jätte kul att köra igång med badmintonen igen. Idag var de fem barn med föräldrar plus tränaren som var där. De blandade lek med tekniska övningar och spel. Hilmer och jag satt på läktaren och tittade på, när Hilmer somnade köpte jag mig en kaffe och läste lite i Virginia Woolfs "Mot fyren". På vägen hem hade blåsten tilltagit och det var riktigt urrigt. Då var det skönt att komma innanför dörren och tända ljus och mysa lite. När Andreas lagade hemmagjord pizza (med tomatsås, champinjoner, skinka och stark ajvar på) passade jag på att baka en Pecan banana bread cake. Den blev jätte smarrig och kommer garanterat att bakas igen. Efter maten tittade vi på Pippi på de sju haven. När klockan just passerat nio somnade jag utmattad och först av alla i familjen. Och ingen söndagsångest på hela dagen så långt ögat kunde nå...

Bilder: Privata (Made by Dila)