På vår gata på landet

På vår gatan här i skogen (okej då, det kanske inte är helt på landet men i alla fall i utkanten av stan) så har vi haft sjukstuga sedan i fredags kväll när jag däckade i feber och förkylning. Jag har inte haft särskilt hög feber men ändå känt mig som en klubbad säl. Värst har den onda halsen och hostandet varit, för att inte nämna öronen. I söndags eftermiddag däckade Hilmer i hög feber och han har snörvlat och legat runt 40,5 i temp. Tur är i alla fall att den andra hälften av familjen klarat sig ifrån denna influensa. Hilmer och jag har med andra ord fått stanna inomhus och bara kurerat oss. Vi har mest legat i sängen alternativt soffan och tittat på Bamse, slumrat och tittat på ännu mera Bamse. Nu är både Hilmer och jag äntligen feberfria även om vi snörvlar och hostar lite grann fortfarande. Förhoppningsvis kommer vi iväg till jobb och dagis imorgon, det börjar nämligen att bli lite tråkigt här hemma.

Bilder

Back in business

Ja, nu är vardagen tillbaka på allvar. Slut på ledighet och frossande i god mat och onyttigheter.  Första veckan på jobbet gick i en rasande fart. Kul att träffa alla elever och kollegor igen. Hilmer tyckte det var jätte skoj att komma tillbaka till dagis och alla kompisar, Oliver var väl inte lika förtjust att börja skolan igen men har nedräkning till sportlovet. Löpträningen har gått jätte bra i veckan, det har både känts bra och gått ganska fort. Tyvärr inledde jag helgen med feber och förkylning och har legat däckad både lördag och söndag. Jag har flyttat mig från sängen till soffan och inte gjort annat än att dricka te med honung, slötitta på tv, läsa och sova. Visst ja, glömde bort hostandet och snörvlandet. Känner mig lite piggare och hoppas att jag kan gå till jobbet imorgon. Har ett viktigt möte imorgon som jag allra helst skulle vilja slippa boka om. Har kurerat mig med ipren, d-vitamin, färskpressad blodapelsinjuice, äpple och blodgrape. Väntar nu på att mannen ska laga burgundisk gryta till middag. Kanske precis vad jag behöver för att bli frisk.

And off we go...

Nu är det inte mycket kvar av 2012. Bara ett litet kliv och vips så är vi inne på 2013. Smaka på den; 2013. Sitter riktigt fint på tungan. Känner på mig att 2013 kommer att bli ett bra år. Inte för att klaga på 2012, det har varit ett bra år men jag måste erkänna att det periodvis har varit tungt. Riktigt tungt. Men jag ska inte klaga, året har också bjudit på många fina och lyckliga ögonblick. Nu blickar vi framåt och tar med oss lärdomar från det förgångna. Jag säger som Paulo Coelho: Glöm aldrig det goda som kommer ur svårigheter. Det är bevis på din förmåga och ger självtillit när du står inför nya hinder. 

Vi har haft en mysig jul trots strömavbrott och ischoklad som vägrade att stelna. Mycket god mat och annat smått och gott precis som det ska vara vid denna högtid. Tyvärr så blev lillskrutt sjuk på annandagen i hög feber och ovanpå det hans förkylningsastma. Efter flera dagar med hög feber valde vi att åka in akut i fredagskväll eftersom hans andning då var väldigt tung. Efter tre timmar på en akutmottagning i kaos utan att ens ha fått lämna väntrummet valde vi att åka hem igen. Det var hur mycket folk som helst och med en personalstyrka som var för kort och gick på knäna (det satt en barnmorska i receptionen) kändes det ganska hopplöst. Eftersom vi har andningsmedicin hemma valde vi att tillbringa natten hemma och istället ringa jouren på lördagsmorgonen. Till slut igår eftermiddag fick vi en akuttid på vårdcentralen. Doktorn lyssnade på lungorna, tittade i halsen och tog en snabbsänka som visade på en infektion. Hilmer fick lite starka grejor att andas in och en tio-dagars-penicillinkur utskriven. Att få i honom penicillinet är dock nästan en kamp på liv och död som hans mamma ändå till slut vinner. Puh! Redan nu på morgonen var han feberfri dock med hostan kvar så vi fortsätter med inhalatorn. Det tar på krafterna med sjuka barn, fyra nätter i rad med minimalt med sömn och en gnällig och klängig liten kille.

Ikväll kom jag äntligen ut på en efterlängtad löprunda. Efter all julmat och flera dagar inomhus med sjuka barn var den otroligt välbehövlig. Det var bara jag och mina fötter som lät mot asfalten. Ett steg i taget, framåt och framåt. Trots att det var ett tag sedan jag sprang gick det förvånansvärt lätt. Tänk att det kan vara så underbart skönt att springa. Jag ska försöka att komma ut en sväng på årets sista dag också. För att göra ett avstamp in i 2013 liksom. Mitt mål för 2013 är ett lopp här i stan på ca 1 mil som går av stapeln i början av juni. Jag tänker inte sätta upp någon tid utan målet är bara att springa mitt första lopp någonsin, ta mig runt och i mål. Nu ska jag krypa i säng och läsa lite men jag kikar in en sväng imorgon och önskar er Gott Nytt År. Natti Natti!

Bilder

Sportlov!

Lite studier i Statskunskap

Bild: Privat (Made by Dila)

Lite Sportlov blev det allt för mig också, eller ja ledigt och ledigt går väl att diskutera. Vi jobbade som vanligt måndag till onsdag trots att eleverna var lediga. Det som var skönt var att vi fick massor av egen tid som kunde läggas på planering och rättning. Lite arbetslagsarbete och information från skolledningen blev det också. På tisdagen firade vi i arbetslaget med att äta semlor så klart. Oliver slapp att vara på fritids och fick hänga med farmor och farfar i Julita istället. Hilmer däremot har varit på dagis som vanligt hela veckan. Jag hade tänkt att han skulle få vara ledig torsdag och fredag men jag insåg rätt snabbt att om jag ska hinna klart med min inlämningsuppgift i Statskunskapen (som ska in på söndag kväll) så behövde jag några timmar för mig själv för att hinna plugga. Så det är det jag gör just nu, skriver på min inlämningsuppgift som handlar om att följa en valfri lag från initiativ till beslut. Det är en djungel att hitta rätt bland kommittédirektiv, utredningar, remisser, propositioner, utskottsbetänkanden, debatt och beslut innan den färdiga lagen träder i kraft. Men det är otroligt intressant måste jag säga. Jag är lite orolig att inte hinna klart i tid men på något sätt brukar jag alltid hinna. Det underlättar inte att jag dragit på mig en fet förkylning vilket gör att energiförrådet är ganska tomt. Men jag äter massor av frukt (speciellt grapefrukt som är så gott) och dricker te med honung i.

Jag tycker att det är underbart att känna att våren är på väg. Det är ljusare ute, snön är på väg att smälta bort, fåglarna kvittrar och man ser massor av grönt sticka fram i trädgården. Det ska bli jätte spännande att se vad vi har för fint som kommer fram i vår trädgård. I morse var rådjuren framme igen och mumsade på baksidan när vi åt frukost. Jag älskar verkligen att bo här, det är så rogivande och vackert. På landet men ändå nära stan. Nej, nu ska jag ta tag i "mitt" lagstiftningsärende igen och ikväll väntar fredagsmys med la famiglia. Önskar er en härlig helg!

Bilder

Härliga höst!

 Blommor från trädgården.

Härligt och underbart med fredag. Hösten har visat sig från sin allra bästa sida hela veckan med strålande solsken och nästan sommarvärme. Tänk vad lite sol kan göra för humöret och energin! Igår gick jag hem från jobbet strax efter lunch, illamående, yr och frusen. Jag kröp ner i sängen direkt när jag kom hem och sov hela eftermiddagen och kvällen. Idag blev jag hemma från jobbet, fortfarande illamående och yr och sov hela förmiddagen. Nu känns det lite bättre. Antingen är det något virus som går eller så är jag helt enkelt utmattad efter ett stressigt och tungt år. Vi har inga planer alls i helgen förutom att bara ta det lugnt, kanske plocka lite svamp eller pyssla i trädgården. Härom kvällen lagade jag en super god potatis- och purjolökssoppa. Den var enkel att göra och smakade perfekt i höstmörkret. Hösten är soppornas tid för mig. Tänkte försöka prova att göra lite nya soppor än de man alltid svänger ihop. Nästa på tur är en trattkantarellsoppa efter ett recept jag har fått av svågern Fredrik. Delar med mig av receptet på potatis- och purjolökssoppan. Det ursprungliga receptet kommer från Bonniers kokbok och sedan har jag ändrat om lite så att det ska passa vår smak. Hoppas ni får en underbar helg!

Potatis- och purjolökssoppa

4 personer

• 1 gul lök
• 2 purjolökar
• 2 msk smör
• 1 1/2 liter vatten
• 1-2 tärningar grönsaksbuljong
• 7-8 medelstora potatisar
• salt, vitpeppar
• 1 dl grädde  

1. Skala löken och hacka den. Slitsa upp purjolökarna och skölj dem ordentligt under rinnande vatten. Strimla purjolöken tunt.  Ta undan 1 dl av purjolöken och ställ undan tills vidare.
2. Fräs resten av purjolöken och den gula löken i smöret i en rymlig kastrull. Värmen ska vara så låg att löken inte tar färg, den ska bara bli genomskinlig. Slå på vattnet och lägg i buljongen. Ställ undan kastrullen.
3. Skala potatisen och skär i lagom stora bitar. Lägg i bitarna i soppan. Koka upp och låt koka ca 30 minuter eller tills potatisen är lagom mjuk. 
4. Blanda ner grädden i soppan och strö över resten av purjolöken. Soppan är klar att servera! Serveras gärna med bröd, smör och ost till.  

Vila i frid kära pappa!

I går natt somnade min kära pappa in efter flera års kämpande mot sin cancer. Det är fruktansvärt tomt och känns så overkligt. Även om vi har levt med vetskapen om sjukdomen och dess följder, sett pappa blivit sämre och sämre, så kan man aldrig riktigt förbereda sig för det som oundvikligen kommer. Sorgen är enorm och just nu undrar man hur man ska orka gå vidare. Vi vet att pappa för alltid kommer att vara med oss i våra hjärtan och att han sitter där uppe på ett moln och följer alla steg vi tar. Vi älskar dig pappa och är tacksamma för allt som du har gett oss!

I´m alive!

Bild 1-2

Eller ja, nästan i alla fall. Jag har tänkt att skriva varje dag denna vecka men när jag väl kommit hem från jobbet har jag varit helt färdig. Det har varit en intensiv och omtumlande men rolig första vecka på nya jobbet. Denna vecka har jag gått parallellt med R som jag ska ta över efter. Det har gått jätte bra, R har förberett mycket för att göra överlämnandet så lätt som möjligt för mig och det har han verkligen lyckats med. Kollegorna verkar trevliga och likaså eleverna även om det känns lite pirrigt att ta över efter R som är/var en mycket omtyckt och uppskattad lärare. Men jag kan inte göra mer än att vara mig själv och fokusera på det jag är bra på. Jag känner mig lite tom i skallen efter alla nya intryck och jag måste erkänna att jag känner mig lite ringrostig. Efter att ha fokuserat på barn, amning, sovtider, sjukdomar etc i nästan ett år så var det lite svårt att komma ihåg antikens gudar och gudinnor, hur man skriver noveller, skillnaden mellan inflation och deflation, amerikanska inbördeskriget och Boston teaparty etc. Men vi får väl hoppas, för både min och elevernas skull att det lossnar snart. Det har fungerat hyfsat med tågpendlandet denna vecka även om det har varit några förseningar och inställda tåg. Nästa vecka är det sportlov för eleverna men vi lärare jobbar som vanligt. Imorgon är det elevkonferens, tisdag och onsdag är det utbildning inför nya läroplanen och nya betygsystemet som ska gälla från i höst och torsdag och fredag är det eget arbete som gäller. Måste erkänna att det känns lite konstigt att vara ifrån Hilmer men jag tror att det har varit jobbigare för mig än för honom. Denna vecka har Andreas tagit honom med hjälp av min mamma i fredags. Vi får fortsätta att pussla fram till den tredje då vi börjar att skola in på dagis. Det tråkiga är att han fortfarande är hängig, idag var vi till doktorn igen. RS-viruset sitter i och han hade tydligen öroninflammation igen (eller fortfarande). Så nu blir det ytterligare en penicillinkur och fortsatt förtäring av luftrörsvidgande i två veckor. Hoppas att det ger sig snart så att lillkillen får bli pigg igen.

 Syfestivalen i Älvsjö.

I fredags var jag ledig från jobbet och då var jag till Stockholm och Syfestivalen i Älvsjö tillsammans med min kära vän Linda B. Det var vi och tusentals tanter som besökte mässan. Nej skämt åsido, det var fler i vår ålder dock var medelåldern rätt så hög. Det var kul att komma iväg på en liten utflykt även om jag blev lite besviken på mässan i år. Det största utbudet bestod av garn och lappteknik medan det stora utbudet av tyger lyste med sin frånvaro. Jag hittade i alla fall ett sött trikåtyg med moln på som jag ska sy nattlinne eller pyjamas av och sen hittade jag också några fina pärlor. När vi skulle åka hem lyste tåget med sin frånvaro och vi blev sittandes i Flemmingsberg i en timme innan nästa tåg kom. Det tåget var överfullt och svinkallt då värmen var trasig så jag var helt genomfrusen när jag kom hem. Trots tågstrulet på hemvägen var det en mysig dag tillsammans med Linda B.

 Molntyget i trikå.

Lite fina pärlor.

Nej, nu ska jag gå och knyta mig. Tåget går klockan sju imorgon bitti och jag behöver min skönhetssömn. Jag ska försöka titta in hos er imorgon kväll, tills dess så säger vi Ciao och Buona Notte!

5-års jubileum!

 Tulpaner i rund skål.

Skålen kommer från Åhlens och kostar 129:-

Tittut!

Idag för exakt fem år sedan startade jag den här bloggen och skrev mitt allra första inlägg. Detta skedde med hjälp av min tålmodiga och söta svägerska som förklarade för mig hur jag skulle gå till väga. i början var det mest små korta inlägg och efter hand kom också fotograferandet in i bilden. Ju mer jag lärde mig desto roligare blev det. Herre jösses vad tiden har gått fort. Aldrig hade jag trott att jag skulle lära känna så många underbara människor genom bloggen, nya vänskaper som har fötts denna vägen. Idag är bloggandet en del av mitt liv och jag skulle sakna det enormt om jag slutade. Jag vill tacka alla mina bloggvänner där ute för att ni blivit en del av mitt liv, ni berikar det och ger mig mycket glädje! TACK!

 På väg upp över kanten.

Idag skiner solen ute och det är plusgrader. Jag ska snart ta med mig Hilmer på en promenad i solen och på vägen ska vi hämta upp storebror i skolan. Hilmer är mycket piggare nu även om det blev ännu en vända till akuten i måndags kväll för att andas luftrörsvidgande och dricka flytande kortison. Vi satt där mellan klockan 22.00 och 01.00, sen blev det en promenad hem i natten.

Jag vann!

Igår var jag iväg till mitt nya jobb och skrev på papperna och träffade R som jag ska ta över efter. R är kompis med min lillebror, så det var lite roligt att jag skulle bli hans ersättare. Jobbet är ett vikariat fram till sommaren som sedan övergår till en fast tjänst. Jag kommer att börja jobba den 14:e februari, alltså redan om två veckor, och då gå parallellt med R i en och en halv vecka för att få ett bra överlämnande. Hilmer börjar på dagis den 3 mars då Andreas skolar in honom och fram tills dess får vi pussla med hjälp av svärföräldrarna, min mamma och Andreas. Det ska bli jätte skoj att börja jobba igen, spännande och utmanande, även om jag kommer att sakna att vara hemma med Hilmer.

 Artikeln om tulpaner i Drömhem och Trädgård.

Jag måste visa min vackra tulpaner. Idéen fick jag från en artikel i Drömhem och Trädgård (nr 1/2011). Det är ett annorlunda arrangemang i en rund skål och det är fascinerande att se hur det växer där inne och strävar mot toppen. Ett stilleben som ändrar sig varje dag.

Glädje och sorg...

 Fina rosor från svärföräldrarna

som grattis till mitt nya jobb.

Ja, det blev en intensiv och omtumlande helg fylld med både glädje och sorg. Fredagens familjemys började bra. oliver hade beställd fläskfilé, potatisklyftor i ugn, bearnaisesås och sallad. Vi tittade på familjefilmen Vilda djur som Oliver älskade och vi mumsade chips och frukt. Vi skålade i rosa bubbel och fanta och firade både Olivers födelsedag och att jag dagen till ära fått reda på att jag fått ett nytt jobb. Jobbet är ett vikariat fram till sommaren och därefter en tillsvidaretjänst på en friskola, årskurs 6-9 i ämnena Svenska, SvenskaA, SO och ansvar för skoltidningen. Jag kommer att få pendla med tåg men det tar bara 13 minuter och sedan en 6 minuters promenad. Det ska verkligen bli jätte skoj och det roliga är att på skolan arbetar två killar som jag pluggade ihop med så de känner jag ju redan. Tillbaka till fredagskvällen; vårt fredagsmys fick hastigt avbrytas av att Hilmer blev dålig. Han har varit slemmig och rosslig i halsen i flera veckor nu och i fredags kväll fick han svårt att andas. Min mamma kom och följde med Hilmer och mig till akuten. Där satt vi sedan från klockan 23.00-02.00. Hilmer fick andas luftrörsvidgande i en mask och sedan fick vi med oss medicin hem. Resten av natten blev lugn och på lördagen var han hyfsat pigg igen.

 Solen på väg ner medan vi väntar på läkaren.

Hilmer passar på att sova lite.

På Lördagen firade vi både Oliver och min lillebror Olle (som fyllde 16 år på lördagen) här hemma hos oss. Det var närmsta familjen som kom och det var mysigt att träffas allihopa som vanligt. Andreas hade bakat en pavlova som vi smaskade i oss tillsammans med bullar och kakor. Min lillebror Max stannade kvar här på kvällen och åt med oss, kyckling, rotsaker i ugn och Andreas hemmagjorda bearnaisesås. Sedan tittade vi på film, Pippi på rymmen och fortsatte fredagens familjemys. 

På söndagen var det så dags igen, Hilmer fick svårt att andas igen. Andreas skjutsade in oss till akuten vid ett-tiden och åkte sedan hem igen. Oliver skulle ha kalas i bowlinghallen för sina kompis och det kändes viktigt att det blev av. Hilmer och jag blev kvar på akuten till halvfem. De konstaterade att han hade fått RS-virus och öroninflammation. Han fick inhalera luftrörsvidgande igen och dricka flytande kortison. Sen fick vi utskrivet penicillin. Kvällen blev orolig, Hilmer var pipig och hade förmodligen ont i örat men andningen var okej. natten blev tack och lov lugn så att vi fick sova, vi hade en hel del sömn att ta igen. Nu är det bara att hålla tummarna att viruset läker ut snabbt och att vi slipper fler turer till akuten för att inhalera. Det är så fascinerande att se hur livet bjuder på både glädje och sorg, ofta går de hand i hand. Det är bara att följa med strömmen och njuta av varenda glädjeämne och ta sig igenom de sorger och bedrövelser man möter.

Återhämtning...

Jo då, hela familjen åkte på magsjukan. Det började med Oliver i tisdags, i torsdags morse var det min och Hilmers tur och på torsdagskvällen var det dags för Andreas. Att hålla magsjukan i schack är inte det optimala när man bor fyra personer i en 2,5:a och bara ett badrum. Det hjälpte inte att skura toaletten och sprita överallt. Alla åkte på magsjukan. Det var en rejäl pers men nu är vi äntligen på benen igen även om man känner att energin inte har återvänt fullt ut. Igår var första dagen ute på nästan en vecka och det var underbart med frisk luft och solsken. Oliver skulle till sin kompis Pontus och leka och vi tog en promenad efter ån på vägen dit. Söta Pontus mamma Jenny bjöd in oss på en kopp kaffe innan vi lämnade Oliver och gick hem igen. Vad gott det var att kunna dricka kaffe igen och mysigt att få sitta och prata i lugn och ro. När vi kom hem igen satte jag igång med storstädning, nu skulle hela lägenheten saneras ORDENTLIGT! Avslutade kvällen med Morden i Midsomer på SVT. Idag har vi bara tagit det lugnt, luften gick liksom ur en igår efter storstädningen. Oliver var till badhuset med sin farmor och farfar och kusin Felix. Själv så hängde jag och Hilmer med min lillebror Olle som kom förbi en sväng. Får se om energin återvänder i morgon och till dess ska jag återhämta mig till Halv åtta hos mig...

Bilder: Privata (Made by Dila)

Sjukstuga och funderingar.

Här hemma på vår gata i stan är det sjukstuga. Oliver kräktes i går morse och var liggande hela dagen, dålig i magen och illamående. På kvällen blev Hilmer också dålig i magen. Natten har varit orolig. Båda killarna har sovit dåligt och Oliver hade ont i magen. I morse var båda killarna piggelin igen och båda har fått i sig frukost. Håller tummarna för att det är över nu även om jag själv tycker att jag mår illa och är rumlig i magen, men det är säkert psykiskt. Gårdagen blev med andra ord lugn, jag städade badrummet och spritade av överallt men annars gjorde vi inte mycket. Nu har det snöat i över ett dygn även om snöandet för tillfället har lugnat ner sig något. Temperaturen ligger runt nollan. Jag hoppas att vi piggnar på oss snabbt så vi hinner träffa min moster, kusin och kusindotter innan de åker hem till Värmland igen på lördag.

Den senaste tiden har jag funderat en hel del på relationer och vänskap. Med åldern förändras också vänskapen. Vissa vänner försvinner på vägen, några obemärkt och andra med ett stort brak. Vissa är lättare att släppa ifrån sig än andra. Ibland har man ingen aning om varför vänskapsrelationen knakar och kraschar, andra växer man helt enkelt ifrån. De nära vännerna är svårast att släppa ifrån sig eftersom man har så mycket gemensamt i bagaget. Andra vänskaper djupnar och mognar med åren och får en att växa närmare varandra. Sedan har man turen att få göra nya bekantskaper, några av dessa blir nära och djupa snabbt trots att man inte har någon historia tillsammans. Det man kan konstatera är att ju äldre man blir desto viktigare blir den äkta och nära vänskapen. Det ytliga bekanta släpper man gärna för att koncentrera sig på de vänner som menar allvar, de som gillar en för den man är med alla fel och brister, de som är ärliga och kan ge av sig själva, de som finns där i medgång och motgång och som också vågar visa upp sina egna fel och brister. Take it all or leave it! Jag är så oerhört tacksam för de nära och äkta vänner jag har, gamla som nya! Vissa kan jag sakna och andra får skylla sig själva. Vänskap ska vara äkta, allt halvdant kan lika gärna vara...

Bilder

Malins goda citronkyckling...

 Idag hade jag tänkt att städa, något jag har skjutit upp sedan i fredags. Det började bra, jag satte händerna i disken som steg nummer ett. Och där stannade det. Disken tog hela dagen, och jag skojar verkligen inte. HELA dagen. Hilmer har kinkat och varit jätte grinig så det var stört omöjligt att städa. Stackars liten, vattkopporna kliar en hel del så jag förstår honom. Vem kan vara glad och tillfreds då? Det positiva är att det inte kommit några nya koppor och de han har över hela kroppen börjar sakteligen att torka in, så förhoppningsvis är det över snart. Söta svärföräldrarna kom in till stan och följde med Oliver på hans skridskoskola, eftersom Hilmer och jag är satta i karantän. Efter en trött och smågrinig dag avslutade vi kvällen med att prova fina Malins recept på pasta med citronkyckling i basilikasås. Och jag måste säga att det var hur mumma som helst, och något som vi garanterat kommer att göra fler gånger. Här kommer receptet:

Pasta med citronkyckling i basilikasås

4 personer

• 4 normalstora kycklingfiléer (marinaden: 1/3 soya, 1/3 flytande honung och 1/3 olja)
• 2 citroner
• 2,5 dl matlagningsgrädde
• 1 buljongtärning (kyckling)
• ca 5 dl vatten
• ca 2 tsk soya
• basilika, salt och peppar
• valfri pastasort

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg kycklingfiléerna i en ugnssäker form och blanda till marinaden i en liten skål (olja, honung och soya). Pensla marinaden på kycklingfiléerna, strö på basilika, salta och peppra. ställ i nedre delen av ugnen i ca 30 minuter. 


Sätt på pastavattnet. Koka pastan enligt anvisning.


Värm vattnet till såsen i en kastrull tillsammans med grädden och buljongtärningen. Pressa i saften och det rivna skalet av en citron (smaka av sen när såsen börjar bli färdi och ha då eventuellt i den andra citronen på samma sätt). Häll i soyan och någon form av redning tex mjöl utrört i lite vatten eller maizena för att få önskad konsistens. Salta och peppra. 


När kycklingen är färdig river du ner den i såsen, eller skär i lagom stora bitar. Smaka av, ha eventuellt i lite basilika. 


Servera antingen pastan och såsen för sig eller om du hellre vill kan man blanda ner såsen direkt i pastan. Strö över riven ost. 


Imorgon bitti ska jag till tandläkaren och dra ut en tand. Hualigen! Sen ska jag försöka ta tag i städningen igen och hoppas på att Hilmer är mer samarbetsvillig. Blir det tid över ska jag försöka hinna köpa foder och blixtlås till mitt nya syprojekt. Men nu ska jag krypa ner i sängen och ägna mig åt min bok...

Vattkoppor...

 På väg hem i fredags kväll.

Yes, si, ja, oui... min dator är äntligen återbördad till sin rättmätiga plats, nämligen här hos mig. Mamma är klar med sin uppsats som hon nu har mailat iväg för bedömning. Här har vi haft en lugn och mysig helg. I fredags kväll var vi hos Linus, Marika och lilla Elsa. De bjöd på smarriga club sandwich och vin och i bakgrunden hade vi Idol på. Det var så vackert ute när vi gick hem framåt kvällskvisten, ett riktigt vinterlandskap. Helgen har också bjudit på kalas för min lillebror Max som fyllde 23 år i fredags och sen har vi varit hos svärföräldrarna i Julita och ätit god mat, druckit gott vin och bara umgåtts. Jag gillar verkligen våra helger hos svärföräldrarna, det är alltid så mysigt och avslappnat och man känner sig lugn och tillfreds när man kommer hem. I morse insåg vi att Hilmer har åkt på vattkoppor. Det känns jätte skoj efter nya tänder, förkylning och hosta. NOT! Klart vi ska ha lite vattkoppor också! Han är helt prickig stackarn och det kliar och kliar. Jag har baddat med lite potatismjöl för att dämpa den värsta klådan. Vi har en hel del inbokat i veckan så som föräldramöte, skridskoskola, tandläkarbesök etc. Vi får trixa lite för att få det att funka eftersom Hilmer inte kan följa med nu när han smittar. Kopporna ska sluta vätska sig innan man får träffa andra så vi får snällt hålla oss hemma i veckan. Det känns i alla fall skönt att börja veckan med ett besök hos frissan imorgon bitti för lite klippning och färgning. Jag ska sitta där i stolen, sippa på min kopp kaffe och bara bli ompysslad. För det är jag värd!

Bilder: Privata (Made by Dila) Tagna med mobilkamera (Iphone4).