På äventyr

 Mellomys

 Fina Linda R

The girls

Förra helgen var jag iväg på äventyr. Efter lite hemlighetsmakeri och smusslande satte jag mig på Lördagen på tåget mot Örebro. En kopp kaffe och soligt väder gjorde att humöret var på topp. Där väntade Linda T som kom och mötte mig på tågstationen. Vi åkte hem till henne och förberedde maten inför kvällen och gjorde oss iordning. Vid sextiden kom resten av tjejgänget; Karin, Anna, Annika och sist men inte minst min bästa vän Linda R. Jag hade gömt mig på övervåningen och när jag kom ner för trappan så kan man lugnt säga att det var en del förvånande miner. Allra mest chockad var Linda. Hon stirrade säkert i en minut innan hon brast ut; "Vad gör du här?". Det blev en jättemysig kväll med finalen av Melodifestivalen och sedan utgång. Vi hamnade på Harry´s och slog klackarna i taket och pratade natten lång. Jag sov över hos Linda T och på söndagsförmiddagen kom Linda R och lilla Nils och hämtade mig. Söndagen tillbringades sedan hemma hos Linda och Henrik och mina underbara gudsöner Nils och Ralf. Söndag kväll var jag tillbaka hemma igen och mer än nöjd med mitt äventyr.


På Lördagen var det också två år sedan pappa gick bort. På något konstigt vis känns det både som nyss men också som en evighet sedan. Oavsett om man vill eller inte fortsätter livet på i sakta mak och man tror någonstans att det ska kännas lite lättare. Men det gör det inte även om man lär sig att leva med saknaden så kan den när som helst slå till med full kraft. Vi pratar mycket om pappa vilket gör minnena levande och sorgen lite lättare att bära.

 Älskade pappa

Den här helgen har varit betydligt lugnare än förra. Idag har vi varit och fikat hos mamma och jag har passat på att kramas med mina bröder Max och Olle. Morbröderna är populära hos Oliver och Hilmer så det blev en del busande och bollsparkande. Resten av helgen kommer att fortsätta i samma tecken vilket är välbehövligt. De två närmaste veckorna väntar omdömesskrivning och utvecklingssamtal innan det är dags för påsklov.

Bilder: Privata (Made by Dila)

Övertid

Klockan är kvart över sex och jag sitter på jobbet och rättar lite. Övertid, ja jag vet. Försöker att få tiden att gå och då kan man lika gärna göra lite nytta istället. Jag ska snart iväg hem till Maggan och träffa tjejerna i bokklubben. Till denna gång har vi läst Pattis Smiths självbiografi "Just Kids". Det ska bli spännande att höra vad de andra tyckte om den. Själv gillade jag den väldigt mycket. En recension av boken kommer senare.

"Just Kids"

Vad har hänt sedan sist då? Mycket och inget alls. Mest jobb om jag ska vara ärlig. Nedräkningen till jullovet har aldrig varit så desperat som den är nu. Det har varit en tung höst som tagit på krafterna och alla längtar vi efter lov nu, både elever och lärare. Det är tur att jag har så underbara kollegor och vi hjälps åt att hålla humöret på topp trots att energin är låg. Annars då? Oliver har tagit simborgarmärket efter att duktigt ha kämpat med att simma de två hundra meterna som krävs. Både mamma och pappa var jätte stolta. Hilmer har tagit sig ur den värsta trotsperioden. Thank you Gud for that! Han har också lärt sig att räkna till tjugo (är det inte lite väl tidigt att kunna det när man är 2,5 år?). Vi har varit på maskerad när svägerskan som fyller 30 år bjöd in till fest och det var en oförglömlig kväll.

Min snälla vän Linda B lånade mig sina 

magdanskläder som jag hade på maskeraden.

Igår hade vi snöstorm här. Totalt kaos. Tåg och bussar stod helt stilla och lamslog hela stan. Jag tycker dock att det är jätte mysigt med all snö.

Insnöade här hemma

Vi har också firat första advent och därmed också julpyntat lite hemma. Till helgen ska julgardinerna upp, luciatåget fram och lite annat smått och gott också förstås. Nej, hörrni. Nu är det dags att packa ihop och bege sig ut i snön och hem till Maggan för lite äventyr med tjejerna i bokklubben.

Arriverderci!

Bilder: Privata (Made by Dila)

Exhausted

Total avkoppling i badet

Totalt utmattad både fysiskt och psykiskt. Det är så jag känner mig när denna vecka går mot sitt slut. Fredagen var efterlängtad och jag kan säga att jag nästan sprang ut från jobbet när arbetsdagen var över. Vi är inne i en intensiv period på jobbet nu. Massor av rättning, omdömen som ska skrivas och sen dags för utvecklingssamtal. Jag har funderat ganska mycket på mitt yrkesval den senaste tiden. Inte så att jag har ångrat mitt val tvärtom utan mer hur det har förändrats under de år jag jobbat. Det är med sorg jag inser att jag lägger allt mindre tid på själva undervisningen och också planeringen, inte för att jag själv vill det utan för att det krävs att jag måste lägga så mycket tid på allt runtomkring. Jag saknar den där tiden åt själva "artisteriet" som man säger är så viktigt i läraryrket. Och jag vet inte om den nya läroplanen GY11 har underlättat mitt jobb heller. Men trots att jag ibland kan bli otroligt frustrerad att jag inte får ägna mig helhjärtat åt det som jag utbildade mig för så skulle jag inte ens för en dag vilja jobba med något annat. Jag älskar mina kollegor och mina underbara elever och jag kan ofta känna att jag faktiskt gör skillnad för någons liv och det är en otroligt häftig känsla.

Barnen är i Julita hos svärföräldrarna över helgen så när jag kom hem så gled jag ner i ett varmt bad och bara kopplade av. Där låg jag fortfarande när min andra hälft kom hem från jobbet. Gullig som han är så kom han in med ett glas rött till mig, dessutom fixade han en riktigt smarrig fredagsmiddag. I morgon bitti åker jag till Örebro med min kollega och vän A. Vi ska gå på stan och shoppa lite och hon ska bjuda mig på födelsedagslunch (japp, det är snart dags att lägga ytterligare ett år till räkningen). När vi är färdiga ska jag stanna kvar hos min bästa och äldsta vän Linda som bor i Örebro. Det ska bli otroligt skönt att få prata ikapp och så ska det bli kul att få träffa mina fina gudsöner. Det känns som om detta är precis vad jag behöver innan jobbstressen drar igång igen på måndag. Jag längtar tills om två veckor när alla omdömen är skrivna och alla utvecklingssamtal är avklarade. Nej, nu ska jag krypa i säng så att jag kommer upp imorgon bitti och inte missar tåget. Natti Natti!

Jag och Linda på skolavslutningen i 1:a klass. 

Nästa år firar vi 30 år som vänner. 

Bokklubb

Det har jag alldeles glömt bort att berätta. Jag har gått och blivit med bokklubb. Ja, inte nu alltså, utan i våras. Vi är ett gäng tjejer (eller ja kvinnor, några yngre andra äldre) som träffas var sjätte vecka hemma hos varandra. Den man är hos bjuder på soppa och efterrätt och tar också fram förslag på böcker som vi sedan röstar om vilken vi ska läsa. Min läsning som sista åren blivit lite lidande har helt plötsligt fått en nytändning. Nu "måste" jag ju läsa. Det otroligt roligt och intressant att sedan få sitta och diskutera böckerna med tjejerna och vi är inte alltid överens. Ett annat plus i kanten är att man får många nya lästips (av de böckerna som vi inte väljer och andra som vi pratar om). I torsdag var vi här hemma och jag bjöd på en italiensk kycklingsoppa med ris i och till efterrätt så blev det gino. Ett stort tack till svärfar som passade Hilmer så att jag kunde koppla av! och tack till svärmor för de fina blommorna!

Boken vi hade läst denna gång var ungdomsboken "Pojkarna" av Jessica Schiefauer. Den handlar om de tre fjortonåriga tjejerna Kim, Momo och Bella.  På dagarna utstår tjejerna killarnas kränkningar men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar. Förtjusta njuter de av den frihet som pojkkropparna innebär. Särskilt Kim dras till den maskulina världen. Boken är en magisk berättelse om uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap. Den handlar också om kön och normer och den där gränsen mellan att vara barn och att bli vuxen. 

Jag måste erkänna att det blev livliga diskussioner om denna bok. De flesta av oss gillade den inte medan Katarina tyckte väldigt bra om den. Hon kunde känna igen sig, den där känslan när man står på gränsen till vuxenlivet, kroppen förändras och man får en helt annan relation till det andra könet som är både skrämmande och spännande. Från de andra kom det kommentarer som olustig, konstig och jag förstod inte. Jag själv måste säga att jag står någonstans mitt emellan. Det är en väldigt speciell bok som befinner sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet. Den är annorlunda och lämnade en liten olustkänsla men samtidigt var det något som berörde. 

Till nästa träff ska vi läsa "Just kids" av Patti Smith. Den boken var ett av mina förslag och som jag fyndade på bokrean. Jag tror bestämt att jag ska sätta tänderna i den redan  ikväll. 

Bilder

Jobbigt

Igår var det en otroligt tuff dag på jobbet. När jag kom till jobbet igår morse möttes jag av en gråtande kollega och kär vän. Det visade sig att hon i förrgår kväll fått reda på att hennes mamma har en stor cancertumör i magen som inte går att operera bort. Det har gått fort också, nu kan hon varken äta eller gå på toaletten själv längre. Hennes mamma har också sagt att hon inte vill behandlas eftersom chanserna att bli frisk är lika med noll. Min underbara kollega och vän var helt förtvivlad och i chock. Hon ville ändå vara på jobbet för att slippa tänka. Det är otroligt jobbigt att se någon som står en nära att vara så ledsen. Speciellt eftersom jag så mycket väl vet vad hon går igenom. Alla minnen av pappas sjukdom och bortgång kom tillbaka och jag var lika ledsen och förtvivlad som henne. Jag vet vad hon känner och vad hon måste gå igenom och det är ingenting man önskar en annan människa. Det enda jag kunde göra var att finnas där bredvid henne, trösta och prata. Ibland känns livet bara så orättvist...

Bilder

Smått och gott

 

Oj, vad tiden rusar iväg. Dagarna går och läggs till veckor och månader. Men det är en underbar tid vi går till mötes, naturen blomstrar och solens strålar börjar värma. Det är otroligt fascinerande att följa vad som händer i vår trädgård nu, nya blommor och växter som tittar fram varje dag. Andreas lägger massor av tid utomhus och än så länge har vi hunnit att plantera äppelträd och persikoträd, björnbär, taybär och smultron. Idag ska det inhandlas krusbär, svarta och röda vinbär. Sen har han börjat plantera ut det som fröodlats inomhus; gräslök, persilja, timjan, rosmarin, basilika, aubergine, tomater etc. Fikonträdet, citronträdet, paprikorna och chiliplantorna står fortfarande inomhus. I förrgår gjorde vi nässelsoppa från nässlor i trädgården och det blev hur gott som helst. Det är en stor glädje att ha en egen trädgård och skogen bakom knuten. Jag försöker så fort jag kan smita ut i solen med en kopp kaffe och tidningen och njuta av fåglarnas kvitter. Barnen älskar att klättra runt utomhus, den lilla på upptäcktsfärd i trädgården och den stora i skogen. Fågelholken som vi spikade upp för ett par veckor sedan är nu bebodd, av vem har vi ännu inte lyckats lista ut. Träningen flyter på bra, jag är ute och springer fyra gånger i veckan och det märks att konditionen börjar att bli bättre. Just nu är det dock lite jobbigt med all pollen i luften, jag känner av i luftrören och både näsa och ögon kliar. Medicinen hjälper lite i alla fall.

Idag var jag som vanligt tidigt på jobbet och förbereder för prov i Samhällsekonomi som en av treorna ska ha nu på morgonen, på eftermiddagen blir det filmen Niceville i Historia A som vi sedan ska diskutera. Sen väntar lite övertid med rättning av prov och uppsatser innan det är dags att bege sig till Teatern och lilla scenen där min kära vän Linda B har uppvisning med sin grupp i magdans. Det ska bli otroligt roligt att se den föreställningen. Önskar er alla en underbar och solig tisdag! 

Bild: minervamagdans.com

Skolstart!

Haga Slott - Enköping

Idag har det varit skolstart för alla elever, både stora och små. Oliver började trean och jag kan knappt fatta att vår kille har blivit så stor. Men ännu har han inte blivit så stor att han skäms för sina föräldrar, Andreas fick följa med på uppropet. Tyvärr kunde jag inte själv vara med eftersom jag hade egna elever att ta emot. Det är tråkigt med lärarjobbet, att skolstarter och skolavslutningar alltid tenderar att vara samma tid som ens barns. Snart börjar väl Oliver bli för stor för att ha mamma och pappa hänga i hasorna och då kanske jag slipper det dåliga samvetet. Idag kom mina nya mentorselever, 30 stycken killar som började årskurs ett på gymnasiet. De var nog lika nervösa som jag. Men första dagen gick bra och det kommer nog att bli en jätte bra klass. Nya jobbet börjar börjar flyta på nu. Jag börjar känna mig lite mer hemtam och trivs med mina nya arbetskamrater. Jag måste dock bli bättre på att släppa kraven på mig själv, Rom byggdes ju som sagts inte på en dag.

Mina kära kollegor Madde och Inger.

 Kristin och jag.

 Förra veckan var vi iväg hela jobbet på kick-off på Haga slott utanför Enköping. Det var hur kul som helst, alltid skönt att komma bort och umgås utanför arbetet. Förutom konferens (lite måste man ju arbeta) så fick vi prova på att orientera utan karta. Japp, ni hörde rätt! Vi delades in i sex grupper där halva delen av ens grupp satt inomhus med comradio och karta och skulle guida utegruppen rätt till fyra olika kontroller. Varje kontroll innehöll en gåta eller kluring som gav en bokstav. När man tagit alla kontroller bytte ute- och innegruppen plats för att hitta ytterligare fyra kontroller. Sedan skulle alla bokstäver mynna ut i ett ord. Det gällde alltså inte bara att vara snabbast att hitta alla kontroller, rätt ord skulle också kluras ut. Jag kan säga att jag hade rejäl träningsvärk dagen efter (konditionen är med andra ord inte vad den har varit). På kvällen blev det lite bubbelbad och relax innan vi bjöds på en supergod trerätters-middag. Detta var en perfekt uppstart inför läsårsstart.

Annars har det varit rätt lugnt på vår gata i stan. Hilmer var lite hängig i helgen med feber och snuva. Förmodligen tänder på G för på söndagen var han pigg igen. Mycket tid går åt att packa, nu är det bara en dryg vecka kvar innan vi flyttar och får nycklarna till huset. Jag lovar, pics kommer. En annan kul sak som hände i helgen var att jag träffade min underbara bloggkompis Malin i helgen. Vi har känt varandra i drygt två år men aldrig träffats irl. Nu var hon här i stan på hundutställning så jag tog med mig killarna och gick dit. Det var superkul att äntligen träffas och få ett ansikte på varandra. Jag önskar bara att vi hade haft mer tid, kändes som om man hade tusen saker att prata om. Nästa gång hoppas jag att vi kan sitta ner i lugn och ro, äta god mat och dricka ett glas rött och bara prata utan något som stör. Nej, nu är det dags att krypa till kojs. Måste få min skönhetssömn, måste ju visa min bästa sida för mina nya elever. Natti, natti!

Välbehövlig Andningspaus.

Denna helg kom som en välbehövlig andningspaus. Mer än någonsin. Den senaste tiden har tagit ut sin rätt. Svärfar påpekade lite försiktigt så där att jag såg blek ut och hade påsar under ögonen. När jag tittar mig själv i spegeln så kan jag inte annat än att hålla med. Helgen har tillbringats med familj och vänner och jag har bara gjort roliga saker, skippat städningen och inte öppnat jobbmailen, rättat eller planerat. I fredags kväll var jag över till min kära vän fru B. Vi köpte indisk mat, tittade på Love, Eat and Pray och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var länge sedan jag var iväg själv någonstans och jag hade en jätte mysig tjejkväll. När jag vandrade hemåt strax efter tolv var jag tillfreds med livet. På lördagen var jag, Oliver, Hilmer och mamma iväg till Ekeby Våtmark som ligger strax utanför centrum. Där mötte vi upp med moster G och mina kusiner Emil och Moa. Med kikare och kamera i högsta hugg vandrade vi omkring bland dammarna och tittade på alla fina fåglar. Trots att det duggade och var lite kyligt så var det väldigt rogivande. Nästa gång vi åker dit tar vi med oss matsäck och den stora kameran. Lördagskvällen tillbringades hemma och vi lagade en smarrig räkpasta. Redan klockan nio låg jag i sängen och strax efter infann sig John Blund. Idag har vi varit nere på stan och fikat med Linus, Marika och lilla Elsa som också tillbringade kvällen med oss då vi åt potatisgratäng och biff. Vi hade tänkt att grilla men vädret satte stopp för det så grillpremiären får vänta. Veckan som kommer blir nog lugnare på jobbet, har bara tre utvecklingssamtal kvar nu varav två denna vecka. Nej, nu ska jag ta en kvällsdusch och krypa i säng. Spikmattan väntar samt två gurkskivor som ska få mina svarta ringar under ögonen att försvinna...

Insnöade...

 Vår park är återigen klädd i vitt.

Ja, nästan i alla fall. Här har det snöat konstant i ett dygn och det fortsätter envist. På eftermiddagen ska temperaturen falla rejält och de varnar för stark blåst. Det blir nog ännu en innedag idag. Eftersom Hilmer fortfarande är förkyld och rosslig tror jag att vi stannar inne i värmen. Jag ska fortsätta med den eviga städningen som aldrig blir färdig och så ska vi ha fredagsmys ikväll. God mat, Let´s Dance och filmen Bortspolad står på schemat. Ett glas vin och annat gott att tugga på blir det nog också. En varm kopp thé och lite läsning i nya boken ska jag också försöka klämma in under dagen när Hilmer sover. Mitt senaste thé är supergott. När jag fyllde år i november fick jag en théprenumeration av min kära vän Linda B. Under sex månader får jag en gång i månaden hem en ny thésort. Det är så roligt och spännande varje gång paketet dimper ner i brevlådan och det är så kul att få prova sorter som man kanske inte skulle ha valt själv. Oftast när jag handlar thé går jag på gammal vana och tar sådant jag vet att jag gillar. De två senaste théerna har varit riktiga favoriter, Mojito och nu senast var det Jordgubb & Champagne. Kika in på tefrossa.se och inspireras du också. En jätte rolig och annorlunda present. Tack Linda B! 

Önskar er alla en mysig fredag i snöyran!

Jordgubb & Champagne.

 Mojito.

Familjens lilla ligist...

 Familjens lilla ligist.

Jaha, då har vintern, IGEN, tagit sitt grep om vår gata här i stan. Snön vräker ner och det är grått och kallt ute. Idag är vi lite trötta så det blir inga större äventyr. Jag ska ta tag i städningen som tack vare familjens lilla ligist fick avbrytas femtioelva gånger i tisdags, och därmed inte blev färdig. Familjens lilla ligist, det är Hilmer det. Förra veckan kom han på hur han kan ta sig framåt, och bakåt. Men inte krypa inte. Han kör på rumpvarianten och är nu överallt och då menar jag verkligen ÖVERALLT. Dessutom är han stark och lyckas dra fram och ner de mest omöjliga ting, som järngrytan och en låda full med gamla tidningar. Nu gäller det att se upp och vara med hela tiden. Lugnet har lämnat vår gata, i alla fall när familjens lilla ligist röjer fram.

Igår var jag till TP, stans stora köpcentrum, med barnvagnsmaffian. Det var jag, Linda B, Sofie och Sara och de små barnen (de stora var på dagis och i skolan). Först blev det kaffe på Wayne´s och lunch till de små. Sen blev det lite shopping; en poncholiknande tröja och ett par solglasögon från H&M och åtta bordstabletter från Hemtex, innan vi avslutade med lunch på Basilika. När vi satt där insåg jag att detta var sista gången jag bara kan dra iväg så där, från och med måndag är det ju arbete som gäller och fritiden förläggs till enbart helgerna. Jag kommer att sakna dejterna och syjuntorna med barnvagnsmaffian, men som man brukar säga; allt har sin tid.

Denna poncholiknande tröja köpte jag på H&M igår fast i färgen kamel.

Veckans nya är nu bestämt efter samråd med sambon. Det blev en kycklingrätt efter tips från söta Malin och rätten ska lagas imorgon kväll till vårat fredagsmys. Nej, om jag ska ta tag i städningen nu när lilleman ligger och sover lunch! Men först ett par sippar kaffe och en pepparkaka. Ha en underbar torsdag alla!

Sjukstuga och funderingar.

Här hemma på vår gata i stan är det sjukstuga. Oliver kräktes i går morse och var liggande hela dagen, dålig i magen och illamående. På kvällen blev Hilmer också dålig i magen. Natten har varit orolig. Båda killarna har sovit dåligt och Oliver hade ont i magen. I morse var båda killarna piggelin igen och båda har fått i sig frukost. Håller tummarna för att det är över nu även om jag själv tycker att jag mår illa och är rumlig i magen, men det är säkert psykiskt. Gårdagen blev med andra ord lugn, jag städade badrummet och spritade av överallt men annars gjorde vi inte mycket. Nu har det snöat i över ett dygn även om snöandet för tillfället har lugnat ner sig något. Temperaturen ligger runt nollan. Jag hoppas att vi piggnar på oss snabbt så vi hinner träffa min moster, kusin och kusindotter innan de åker hem till Värmland igen på lördag.

Den senaste tiden har jag funderat en hel del på relationer och vänskap. Med åldern förändras också vänskapen. Vissa vänner försvinner på vägen, några obemärkt och andra med ett stort brak. Vissa är lättare att släppa ifrån sig än andra. Ibland har man ingen aning om varför vänskapsrelationen knakar och kraschar, andra växer man helt enkelt ifrån. De nära vännerna är svårast att släppa ifrån sig eftersom man har så mycket gemensamt i bagaget. Andra vänskaper djupnar och mognar med åren och får en att växa närmare varandra. Sedan har man turen att få göra nya bekantskaper, några av dessa blir nära och djupa snabbt trots att man inte har någon historia tillsammans. Det man kan konstatera är att ju äldre man blir desto viktigare blir den äkta och nära vänskapen. Det ytliga bekanta släpper man gärna för att koncentrera sig på de vänner som menar allvar, de som gillar en för den man är med alla fel och brister, de som är ärliga och kan ge av sig själva, de som finns där i medgång och motgång och som också vågar visa upp sina egna fel och brister. Take it all or leave it! Jag är så oerhört tacksam för de nära och äkta vänner jag har, gamla som nya! Vissa kan jag sakna och andra får skylla sig själva. Vänskap ska vara äkta, allt halvdant kan lika gärna vara...

Bilder

En ny dag med nya möjligheter...

Trots ännu en natt med minimal sömn så känner jag mig ganska pigg och full av positivitet. Jag känner på mig att det kommer att bli en alldeles underbar dag. Jag sitter här med en kopp kaffe och smakar av den hemmmagjorda ischokladen som Oliver och jag har bakat. Jag har precis pratat med min bästa vän Linda R i nästan en timme. Vad roligt det var att få höra hennes röst och få reda på vad som hänt sedan senast. Kan man få en bättre start på dagen? Hilmer verkar mer tillfreds idag så förhoppningsvis ska vi få städningen gjord. Tandläkartiden fick jag skjuta upp till nästa vecka eftersom jag inte hade någon barnvakt. Och inte är jag ledsen över det! Nej, nu måste jag sätta lite fart. Hörs senare...

På förfrågan, här kommer bilder på mitt nyfärgade och nyklippta hår.

Inte de bästa bilderna men ändå.

Bild 1

Bild 2-3: Privat (Made by Dila) Tagen med Iphone 4.