Att börja om på nytt

Jag har av olika anledningar inte orkat blogga på länge. Varken lusten eller orken har funnits där. Nu när båda börjar återkomma kände jag ändå att jag ville börja om på nytt någon annastans. Var sak har sin tid. Vill ni så är ni hjärtligt välkomna att istället följa mig här

Blue

Bilder: www.weheartit.com

På äventyr

 Mellomys

 Fina Linda R

The girls

Förra helgen var jag iväg på äventyr. Efter lite hemlighetsmakeri och smusslande satte jag mig på Lördagen på tåget mot Örebro. En kopp kaffe och soligt väder gjorde att humöret var på topp. Där väntade Linda T som kom och mötte mig på tågstationen. Vi åkte hem till henne och förberedde maten inför kvällen och gjorde oss iordning. Vid sextiden kom resten av tjejgänget; Karin, Anna, Annika och sist men inte minst min bästa vän Linda R. Jag hade gömt mig på övervåningen och när jag kom ner för trappan så kan man lugnt säga att det var en del förvånande miner. Allra mest chockad var Linda. Hon stirrade säkert i en minut innan hon brast ut; "Vad gör du här?". Det blev en jättemysig kväll med finalen av Melodifestivalen och sedan utgång. Vi hamnade på Harry´s och slog klackarna i taket och pratade natten lång. Jag sov över hos Linda T och på söndagsförmiddagen kom Linda R och lilla Nils och hämtade mig. Söndagen tillbringades sedan hemma hos Linda och Henrik och mina underbara gudsöner Nils och Ralf. Söndag kväll var jag tillbaka hemma igen och mer än nöjd med mitt äventyr.


På Lördagen var det också två år sedan pappa gick bort. På något konstigt vis känns det både som nyss men också som en evighet sedan. Oavsett om man vill eller inte fortsätter livet på i sakta mak och man tror någonstans att det ska kännas lite lättare. Men det gör det inte även om man lär sig att leva med saknaden så kan den när som helst slå till med full kraft. Vi pratar mycket om pappa vilket gör minnena levande och sorgen lite lättare att bära.

 Älskade pappa

Den här helgen har varit betydligt lugnare än förra. Idag har vi varit och fikat hos mamma och jag har passat på att kramas med mina bröder Max och Olle. Morbröderna är populära hos Oliver och Hilmer så det blev en del busande och bollsparkande. Resten av helgen kommer att fortsätta i samma tecken vilket är välbehövligt. De två närmaste veckorna väntar omdömesskrivning och utvecklingssamtal innan det är dags för påsklov.

Bilder: Privata (Made by Dila)

Vårkänslor

Ja, jag vet att det ännu inte är vår. Och att det säkert kommer att komma en ny omgång med snö och kyla innan våren är här på riktigt. Trots detta har vårkänslorna börjat att spira. Det mörklila i vardagsrummet är ersatt med limegrönt som en liten inbjudan till den efterlängtade våren. Någon gång i veckan brukar jag stanna till på torget och mannen som säljer blommor. Där brukar jag botanisera bland tulpaner, rosor, ranunkler och annat smått och gott. Det ger lite extra lyx att ha färska blommor hemma. Ljuset börjar att återvända och det är numera ljust ute när jag åker till jobbet på morgonen. Fåglarna kvittrar som aldrig förr. Solen har också kikat fram både nu och då och plusgraderna gör att snön börjar att försvinna. Idag var det underbart väder på förmiddagen så vi passade på att vara ute och leka och sitta i solen på trappan och njuta. Det märks att energidepåerna behöver fyllas på med både sol och värme. Så snart, snart är den här på riktigt. Våren.

Bilder: Privata (Made by Dila)

PT

Tack vare min kära kollega och underbara vän Anna så har jag numera inte bara en utan två personliga tränare. Jag blev anmäld som hämnd för att jag anmälde Anna till marknadsföringsgruppen när hon började jobba hos oss i höstas. Så nu får jag alltså bita i det sura äpplet. Det är två av våra idrottselever i årskurs två som har gjort ett personligt träningsprogram åt mig. Jag har fått programmet för första veckan och det innefattar tre träningspass. Dag 1 börjar med 4 km löpning följt av styrketräning (rygglyft, rygglyft med viktrotation, dips från stol och mage), dag två är det 5,5 km löpning och styrketräning ( rygglyft, rygglyft med viktrotation, dips från stol, situps och armhävningar), slutligen dag tre är det löpning 6,5 km samt styrketräning (rygglyft, armhävningar, situps och dips från stol). Sen kommer jag att få ett nytt träningsprogram varje vecka. Linda och Maya som tjejerna heter är jätte gulliga och peppar mig till tusen och de har lovat mig att när de är färdiga med mig så kommer jag att kunna springa en mil utan att dö på kuppen och istället flyga fram. Imorgon kör jag igång så det ryker. Håll tummarna för mig så återkommer jag med rapport.

Bilder

På vår gata på landet

På vår gatan här i skogen (okej då, det kanske inte är helt på landet men i alla fall i utkanten av stan) så har vi haft sjukstuga sedan i fredags kväll när jag däckade i feber och förkylning. Jag har inte haft särskilt hög feber men ändå känt mig som en klubbad säl. Värst har den onda halsen och hostandet varit, för att inte nämna öronen. I söndags eftermiddag däckade Hilmer i hög feber och han har snörvlat och legat runt 40,5 i temp. Tur är i alla fall att den andra hälften av familjen klarat sig ifrån denna influensa. Hilmer och jag har med andra ord fått stanna inomhus och bara kurerat oss. Vi har mest legat i sängen alternativt soffan och tittat på Bamse, slumrat och tittat på ännu mera Bamse. Nu är både Hilmer och jag äntligen feberfria även om vi snörvlar och hostar lite grann fortfarande. Förhoppningsvis kommer vi iväg till jobb och dagis imorgon, det börjar nämligen att bli lite tråkigt här hemma.

Bilder

Back in business

Ja, nu är vardagen tillbaka på allvar. Slut på ledighet och frossande i god mat och onyttigheter.  Första veckan på jobbet gick i en rasande fart. Kul att träffa alla elever och kollegor igen. Hilmer tyckte det var jätte skoj att komma tillbaka till dagis och alla kompisar, Oliver var väl inte lika förtjust att börja skolan igen men har nedräkning till sportlovet. Löpträningen har gått jätte bra i veckan, det har både känts bra och gått ganska fort. Tyvärr inledde jag helgen med feber och förkylning och har legat däckad både lördag och söndag. Jag har flyttat mig från sängen till soffan och inte gjort annat än att dricka te med honung, slötitta på tv, läsa och sova. Visst ja, glömde bort hostandet och snörvlandet. Känner mig lite piggare och hoppas att jag kan gå till jobbet imorgon. Har ett viktigt möte imorgon som jag allra helst skulle vilja slippa boka om. Har kurerat mig med ipren, d-vitamin, färskpressad blodapelsinjuice, äpple och blodgrape. Väntar nu på att mannen ska laga burgundisk gryta till middag. Kanske precis vad jag behöver för att bli frisk.

Att sätta ner foten

Jag blir så trött, ledsen och frustrerad. På människor som inte gör annat än gnäller, klagar och försöker trycka ner en. Det spelar ingen roll vad man än gör, inget duger. Kritik hur jag uppfostrar och hanterar mina barn, hur jag är som kvinna, partner och person, på hur jag jobbar, var jag jobbar, att jag jobbar för mycket, vad jag gör och inte gör på min fritid... Listan kan göras lång. Särskilt  frustrerande är det med de människor som inte ens kan prata med mig ansikte mot ansikte utan man får istället höra det på omvägar. Jag gör inte alltid rätt eller har svaret på alla frågor. Men det gör mig inte till en sämre människa. Jag är precis lika bra som alla andra, varken bättre eller sämre. Jag är en människa med fel och brister men jag är precis lika mycket värd som alla andra, varken mer eller mindre. Så kom inte och tala om för mig hur jag ska leva mitt liv. Kom gärna med råd och tips men låt mig göra mina val. Allting med mig och mitt liv kan inte vara fel. Dessutom tänker jag inte ta ansvar för vad andra säger eller gör. Det var inte min avsikt att vara så personlig men nu har jag fått nog. Nu sätter jag ner foten.

Bilder